Promenaden var ingen bra idé. Jag har mått hemskt dåligt under eftermiddagen. Efter lunchen kurade jag ihop mig i soffan under filten och halvsov tills Elin kom hem vid 15-tiden. Hon mådde inte heller bra och somnade över spanska-läxan, stackarn! Jag låg kvar i soffan. Pär dundrade in vid 16-tiden med energi som en Duracell-kanin och humöret på topp. Han städade burarna åt mig och sedan stack han iväg på en springrunda! Vilken tur att i alla fall EN av familjemedlemmarna fungerar. När jag fick hjälp med burarna utan att ens be om det, så kändes allt lättare och det resulterade i att jag befriade Elin från middax-disken. Det är väl så det ska fungera i en familj om någon inte har den rätta orken? Tack, Pär!  Puss! Jag har inte lika ont överallt längre, men bestämde mig för en vilodag i morgon för jag vill orka åka till SATS på fredag.

Slut för idag.

Träning: promenad i 60 minuter med ett tempo som varierade från hurtigt till knappt styrfart mot slutet. Kroppen känns tung och stel idag och jag fick inte igång endorfinerna utan längtade bara hem till soffan, tekannan och DDD (Dagliga Dallas-Dosen). Igår kväll hade jag löjligt ont i musklerna och det var inte det minsta skönt längre. :-(   Idag vaknade jag med lätt huvudvärk som varken Panodil eller promenad hjälpte mot. Det är inte omöjligt att väderomslaget bidrar (-4 grader) och min evighetsförkylning. Och jag som ska städa buren idag..... 

Fridens.