Det BLÅSER och regnar på tvären, så jag har inte stuckit näsan utanför dörren idag. Jag brukar inte påverkas av vädret, men det regn och det mörker som har varit i ett par MÅNADER nu, det påverkar även mig och innebär ingenting positivt. Jag blir trött, handlingsförlamad, deprimerad och så kommer ångesten som ett brev på posten när jag tänker på att det faktiskt inte verkar bättre än att det är den här sortens vintrar som vi nog får vänja oss vid. Naturligtvis försöker jag vara så miljövänlig som jag bara kan. Naturligtvis skulle jag kunna göra ÄNNU mer genom att spara mer energi, köpa närodlade grönsaker, sälja bilen, sopsortera ännu mer osv. Det skulle förmodligen ge mig ett lugnt samvete, så att jag skulle kunna ställa mig på torget med en megafon och hävda att JAG gör mitt för att det ska bli bättre. Problemet är att jag inte är och aldrig kommer att bli ett Fullständigt Osjälviskt Uppoffrande Helgon och jag misstänker att jag inte är ensam om det. De åtgärder som jag och alla andra kan vidta är nog så enkla, men resultaten och effekterna hinner vi inte uppleva i detta livet. Det tog lång tid att ställa till det och det tar MINST lika lång tid att rätta till det.

Å ena sidan så upplever jag det som att jag har tillräckligt svårt att få min egen ytterst lilla och privata tillvaro att fungera, så jag orkar inte med omvärlden. Å andra sidan skulle jag kaaaaanske må liiiiite bättre om jag engagerade mig mer när det gäller t.ex klimatet. Å tredje sidan (för här finns det fler än två sidor), så är jag, som sagt, inget helgon. Min livstid är (gud ske lov!) begränsad och den har, hittills, varit dj-t kämpig i periodvis vilket gör att jag hellre stänger av mottagningen helt i stället för att öka den.

Det krigas i religionens namn.

De ledare som kan tänkas göra någon förändring till det bättre dödas.

Ungdomar verkar inte ha närvarande föräldrar utan misshandlar varandra till döds i ett försök att ventilera frustration och vanmakt.

Föräldrar vågar inte sätta gränser och vara jobbiga eftersom de hellre vill ha lugn och ro de korta stunder som familjen väl träffas.

Den framåtskridande tekniken gör att det svenska språket utarmas mer och mer och det märks på att människor blir allt sämre på att uttrycka sig både muntligt och skriftligt.

Vad som än prånglas ut via tidningar, TV och musik handlar, förr eller senare, om sex. Allas sexliv eller brist på diskuteras och slås upp på löpsedlar och den som inte har ett regelbundet sexliv är avvikande på ett negativt sätt särskilt om man lever i ett förhållande.

Barn idag mår dåligt av att gå i skolan pga miljön. Stora klasser leder till höga ljudnivåer och slappa föräldrar leder till respektlösa elever som till och med hotar lärare till livet.

Ett idrottsproffs kan tjäna miljoner genom att utöva en sport och laget kallas för hjältar när de vinner en match. En lärare eller sköterska tjänar så att de klarar sig, men inte mer och de kallas aldrig för hjältar på kvällstidningarnas löpsedlar.

Företagsledare och politiker kan göra bort sig rejält för att sedan få avsked med avgångsvederlag och fallskärmar. Jag som inte orkar med att arbeta ute vårt samhälle pga sjukdom blir hela tiden ifrågasatt och misstrodd och det för några tusenlappar varje månad.

Är det den här sortens funderingar som kallas för existensiell ångest?

Ångest har jag och jag funderar ofta på att avsluta min existens.

Träning: rask promenad i 55 minuter.

Jag skulle ha ätit lunch med systrarna idag, men Siw lämnade återbud då hon måste VAB:a och Lajla och jag valde att vänta tills vi kan träffas alla tre.

Elfarbror'n från i fredags, var här igen och den här gången lyckades han, för nu är det mörkt, men lyktorna lyser.

Elin är fortfarande hemma från skolan med halsont (ibland), huvudvärk och urdålig matlust. Jag VILL tro på henne. Det känns inte som det är någon större idé att beställa tid hos läkaren igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Hon vet att jag finns här om hon behöver och vill prata, men det är ingen vits att försöka dra någonting ur henne.

Nu har jag äntligen fyllt i FK:s blanketter för att ansöka om förlängd sjukersättning. Läkarutlåtandet, som ska bifogas är på gång. FK vill ha in handlingarna senast 15 februari och min ersättning räcker april månad ut.

Min favoritblommas dag! Pär och jag veckohandlade på Konsum och en skylt förkunnade att det är tulpanens dag idag, så då var jag ju tvungen att köpa en bukett även om buketten hemma är långt ifrån vissen.

Fridens! 

Hjälp.....

Här är reglerna:

Länka till den som utmanat dig.

Berätta 7 sanningar om dig själv.

Berätta 7  lögner om dig själv

Utmana 4 personer i slutet av ditt inlägg.

Lämna ett meddelande till dom fyra du utmanar.

*Länk till den som utmanat mig

www.luneas.bloggagratis.se - Sophie

* 7 sanningar

1. Jag föredrar djur framför människor.

2. Jag försöker inte dölja mina gråa hår.

3. Jag är en Ordningsmänniska.

4. Jag älskar språk.

5. Jag gör HIMLA gott te.

6. Jag lyssnar mer än jag pratar.

7. Jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

* 7 lögner

1. Jag avskyr att vara ensam.

2. Jag är fullt frisk.

3. Jag har inga lösa skruvar.

4. Jag älskar utmaningar......

5. Jag är en arbetsnarkoman.

6. Jag läser aldrig böcker.

7. Jag älskar att laga och att äta mat.

* Utmana 4 personer.

Jag utmanar Frump, Pillris, Helga och Helén (Vardagsliv).

* Meddelande till de jag utmanar: förlåt mig för detta....

Vaknade strax före 9.

Frukost vid halv 10.

Klippning av Pär (med rakapparat då han inte är direkt långhårig).

Datorspelande.

Diverse hushållsplock och tvätt av lakan.

Lunch och filmen "Emma" (av Jane Austen).

Strök sex skjortor och åtta underlägg.

Vikning av tumlade lakan.

Datorn igen.

Middag och några avsnitt av "Seinfeld".

Diskning.

Datorn IGEN.

Ihopplockning av träningskläder till i morgon.

Pär åkte själv till julgransplundringen och kom hem igen vid halv 20. Nu har han lagt sig för natten.

Elin mår inte bra och kommer att vara hemma i morgon med. Det lutar åt besök hos läkaren eller disktriktssköterskan för att kolla om det är en halsinfektion eller bihåle-dito.

Jag har varit hostig idag och har huvudvärk.

Jag är trött och dämpad i största allmänhet.

Världens bästa och mest hälsosamma efterrätt efter en god middag: en gosig stund med Lotta.

T örstframkallande

R oligt

Ä ntligen kan jag kanske gå ned i vikt

N yttigt (ett ord som är såååå präktigt att det har blivit en svordom)

I nte cancerframkallande

N ödvändigt för själen

G e järnet!

Träning: ångestpromenad i 60 minuter i tufft tempo och regn. Pär fick inte följa med den här gången för jag behövde vara ensam.

I fortsättningen måste jag läsa noggrannare på böckerna, så att jag verkligen begriper vad de handlar om. "Middag med mr Latte" är skriven av en matskribent och det handlar om henner själv. Den är skriven i en sorts dagboksform. Varje kapitel är kort och efter det följer x antal recept och så är det boken igenom: kort kapitel, recept, kort kapitel, recept osv. Det är helt fel bok för mig! Mitt intresse för att laga och att äta mat är noll, till och med på minussidan och att läsa beskrivningar av den ena maträtten efter den andra med ingredienser och smaknyanser..... Hur tråkigt som helst!!!

Jag bytte till "En röd liten fågel i juletid" av Fanny Flagg. Den är inte tjock och har ovanligt stor text, så om den är bra, så tar det inte lång tid att läsa den.

På återläsande.

Här är ännu en anledning till att jag inte kom iväg till SATS: jag var tvungen att invänta elektrikern som bara arbetar på förmiddagarna. Detta är sant! Det relä som känner av skymningen och automatiskt ska tända belysningen på vår gård och i carporten har inte fungerat, så vi har haft tänt dygnet runt, men eftersom det är den här tiden på året, så har det inte märkts så mycket. Pär sitter med i vår förenings styrelse och eftersom jag (oftast) är hemma, så åker jag på så'na här uppgifter ibland, så jag var beredd när herr Elektriker ringde på dörren närmare halv 9 i morse. Belysningen tändes ändå inte nu när mörkret föll, så det blir att ringa upp firman igen, men jag har sagt till Pär att det får bli på en icke-SATS-dag (och ja, jag vet att ALLA dagar verkar vara icke-SATS-dagar!) för även om jag mest går och dräller, så FÖRSÖKER jag ha ett liv utanför lägenheten.

Jag har städat idag och det BEHÖVDES och det känns så SKÖNT att ha det avklarat för jag hade egentligen planerat att göra det på söndag, men nu är hela helgen fri från måsten - ÅLRAJT!! Däremot blev jag otroligt trött i ryggen och jag fick ont och det var då jag bestämde att om el-farbrorn måste komma tillbaka, så tänker jag INTE avstå från SATS igen för nu måste jag komma igång med styrketräningen!

Klockan halv 2 i natt hade jag läst ut "Förändringens vindar" (mycket bra!) och trots att jag läst i flera timmar och trots att jag faktiskt var trött, så tog det lång tid att somna. Ovanpå det, så gick jag upp redan halv 7 i morse (nä, jag har INTE feber!) eftersom Elin ville ha sälle. Nu slutade det med att hon var hemma även idag (hon var hemma igår med halsont), men jag tror inte att jag hade kunnat sova mer i alla fall. Min kropp har nog fått nog med sömn nu. NU, däremot, börjar jag krokna.....

När jag fixade frisyren efter den välbehövliga duschen och hårtvätten, så såg jag att färgningen från oktober äntligen är på väg att tonas ur och allt det fina och grå-glittriga kommer fram igen. Jag ångrade den senaste färgningen för jag stortrivs med mitt gråa hår. Jag har förstått att det är ovanligt mycket med tanke på att jag just har passerat 40-strecket och jag får ofta frågan om jag verkligen menar allvar när jag säger att jag tycker att grått hår är snyggt. Visserligen är den grå färgen ett tecken på åldrande, men jag ser det mer som ännu en hårfärg. Både mamma och pappa hade tjockt hår ända till slutet och pappas hår hann bli nästan vitt innan han dog och jag hoppas att jag har samma tur! Jag önskar att löftena på färgförpackningarna var tvärtom: "Täckande färg som låter det gråa glittra.".

Jag har några rynkor oxå, men det är mest skrattrynkor och den sorten tycker jag att man borde samla på för det tyder ju på att man har fått skratta ofta och mycket. Anti-rynk-krämer kommer INTE över min tröskel! När jag fyllde 40, så tyckte jag att det var en höjdpunkt och har inte haft minsta lilla yttepytte-kris: nu VET jag vem jag är, nu VET jag vad jag behöver, nu VET jag vad jag klarar av, nu VET jag vad jag tror på och vågar stå för det och jag vågar låta bli att alltid vara omtyckt. Det är en styrka som ingen 20-åring kan ha hur färgstark i håret eller rynkfri eller fast i kroppen hon än må vara. Det har krävts mycket arbete för att nå hit, men det har det varit värt för jag vill aldrig mer var yngre än 35 år!

Över till något heeeelt annat: "Middag med mr Latte" av Amanda Hesser heter nästa bok som jag ska läsa. Jag såg precis att tidningens Glamour omdöme är "Charmig chicklitt" och då backar jag lite för uttrycket "chicklitt" står för en sorts böcker som jag inte har mycket till övers för, förmodligen för att igenkännings-faktorn är obefintlig. Jag börjar att läsa, så får jag väl se! Jag reagerar likadant om någon säger att en film eller serie är "hysteriskt rolig" för det brukar betyda "hysteriskt larvig/dålig/fånig".

Nu ska jag steka färdiga köttbullar, koka spagetti och vispa till pulversås för snart är det middaxdax.

Fridens alla bloggare!

Den här bilden hade Frump i ett inlägg och den är så sköööön!