Direktlänk till inlägg 31 januari 2008
Träning: promenerade i 60 minuter och det var kallt och till och med soligt! Tempot var motsatsen till raskt och benen kändes tunga och stumma. Jag har en rent löjlig träningsvärk från yogan på baksidan av låren, i rumpan och hela skulderpartiet. Ujuj. Det var inte förrän efter hela 50 minuter som jag fick upp farten och kunde ana endorfinerna. Det var så dax då! Nu skriker hela kroppen att den behöver ännu en vilodag, så jag åker inte till SATS i morgon utan tillbringar dagen i soffan i stället.
Min hjärna fungerar så väldigt bra medan jag promenerar själv! Eftersom promenaderna huvudsakligen är i motionssyfte med en hägrande viktnedgång, så gick tankarna i de banorna. "Varför håller jag på så här?" "Varför ger jag mig själv dåligt samvete om jag inte tränar?" "Varför ska jag inte kunna äta mindre nyttigt de gånger jag är sugen på det utan att piska mig själv?" Naturligtvis inser jag hälsofarorna med min övervikt och jag kommer aldrig att slå om till soffpotatis-livsstilen och tillåta mig att öka ännu mer i vikt. MEN nu har jag tröttnat på mitt dåliga samvete, på mitt dåliga självförtroende vad gäller det kroppsliga utseendet och på de små pikarna från Pär (men de har minskat avsevärt). Nu vill jag stressa av ytterligare genom att dra ned på den psykologiska pressen som jag utsätter mig själv för. Från och med idag, den sista januari 2008 kommer jag att ta till en ny strategi som går ut på att jag ska MÅ BRA ÄVEN PSYKISKT OCH UTAN DÅLIGT SAMVETE.
Jag fortsätter att träna eftersom jag TYCKER OM det.
Jag fortsätter att träna eftersom jag VET ATT JAG MÅR BRA av det.
Jag fortsätter att äta så nyttigt och varierat jag kan UTAN ATT FOKUSERA PÅ FETT OCH KALORIER.
Jag kommer att äta det jag är sugen på NÄR JAG ÄR SUGEN på det.
Om jag går ned i vikt, så är det lysande, men det kommer inte att vara min målsättning för jag orkar inte hålla på så längre.
Jag kommer att väga mig var fjärde vecka - inte oftare.
Jag kommer inte att tillåta mig själv att väga mer än jag gör nu.
Nu vet jag att Pär nästan får panik när han läser detta för han tror alltid att jag kommer att barka iväg åt helt motsatt håll och att jag inte fixar att hålla mig i skinnet. Skillnaden mellan honom och mig är att om det t.ex står en skål med godis framme, så tar han en bit varje gång han passerar, medan jag tar en bit bara när jag är sugen och jag är definitivt inte godissugen jämt.
Jag är så fruktansvärt trött på detta vikttjat och det inkluderar även det jag själv bloggar om. Det har redan börjat dyka upp reportage om hur man kan bli av med kilona inför strandsäsongen 2008!! Antingen så är GI-metoden den enda lösningen eller så är den hälsofarlig. Atkins-dieten är genial eller förkastlig. Viktväktarnas inställning är att ändra livsstil och det är ju det det handlar om, men efter ett tag blir points-räknandet hysteriskt. Undvik fett!! Ät inte socker!!! Vitt mjöl är boven i dramat!!! När jag matas med för mycket information, vare sig den är korrekt eller inte, så kortsluter jag och kan inte ta emot mer. Sedan drar jag mig tillbaka och bara vägrar göra något. Efter ett tag kommer jag igen med en ny strategi. Det finns bara en av mig och jag känner mig själv bäst. Jag vet vad och hur mycket jag orkar. Jag litar mycket på min intuition och när något inte känns rätt, så får det vara. Jag vet numera mycket om hur jag reagerar i olika situationer och jag kan därför undvika situationer som får mig att må dåligt.
Nu är jag inne i en det-ska-vara-läskiga-filmer-period och har precis sett om alla Grudge-filmer. De var bättre andra gången för då förstod jag bättre. Idag beställde jag "The ring"-trilogin och jag gjorde mitt bästa för att få iväg beställningen till Discshop före klockan 16, så att jag får de redan i morgon och kan bli lite skrämd när jag kurar i soffan. Hihi.
Efter middagen (viktväktarnas kryddiga jambalaya med korv och kyckling) blir det semla och när jag läser senare ikväll kommer jag att knapra litet choklad (Fazers blå som är varken ljus eller mörk utan mitt emellan).
Fridens.
Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...
"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...
Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...
Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|