Träning: yoga i ca 40 minuter inklusive avslappning. (Eftersom det regnar och regnar och regnar idag, så blir det stavgång i morgon i stället.) Det var tufft. Det var svettigt. Det var skönt. Nu känner jag mig avslappnad och uttänjd och inte det minsta stel. När jag började med yoga för x antal år sedan, så köpte jag en bok av Tara Fraser med tydliga instruktioner, bilder och förslag. Jag provade mig fram och satte ihop en egen serie som jag sedan har tuffat till, ändrat och anpassat allt eftersom. I början gjorde jag yoga 3-4 ggr i veckan, men då tränade jag ingenting annat; inga promenader till exempel. Sedan tröttnade jag. Fick ett kortare yoga-ryck för att tröttna igen. Idag var nog första gången sedan i våras och det kändes..... Jag har inte samma uthållighet längre och är lite stelare, så jag kortade ned serien för att inte chocka kroppen allt för mycket. Jag håller till i vardagsrummet och stänger dörrarna mot sovrummet och mot hallen för att värmen ska stanna kvar. Jag brukar tända ljus oxå. Sedan njuter jag av tystnaden och kan (oftast) koncentrera mig på rörelserna. Det finns endorfiner med här oxå!

Eftersom man bör vänta med yogan i alla fall en timme efter att man har ätit, så passade jag på att plocka undan tvätt, hänga tvätt, göra i ordning tidningar och kartonger för återvinning och annat småplock. För en stund sedan städade jag hos grisarna och medan jag höll till vid nedre buren, så stod Nåna bakom avspärrningarna och väntade otåligt på att jag skulle bli färdig. Hon är som en yttepytte vovve ibland.

Igår läste jag ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag vet inte vad jag tycker om den. Faktiskt. En vacker bok med ett underbart språk. Beskrivningarna av naturen, årstiderna och ljuset kände jag så väl igen från när jag bodde Kiruna. Det är inte en bok som jag kommer att läsa flera gånger även om den var bra på sitt sätt.  Det är många som säger att det var ett väldigt snyftande när de läste den, men jag snyftade betydligt mer när jag läste att Jennifer tagit det svåra beslutet att avliva Zelma. DÅ rann tårarna kan jag tala om! Nästa bok blir "Mitt livs roll" av David Nicholls. På omslagets framsida står det att han även har skrivit den engelska TV-serien "Kalla fötter" och eftersom jag tycker att den serien är en av de absolut bästa som gjorts, så blev jag nyfiken på boken.

Fridens.

 

Sophie

30 januari 2008 17:39

Jag har också väldigt nära till tårarna när det gäller andra människors sorg. Antar att det är för att man själv så lätt sätter sig in i den människans situation och inser hur ont det skulle göra att vara där. Denise (som jag länkar till i min blogg) har också tagit det svåra beslutet att avliva sin gamla katt och skriver om det i sin blogg. Hon har länkat till en liten film om regnbågsbron som jag verkligen inte kan se utan att tårarna börjar trilla. Väldigt vackert beskrivet och med stämningsfull musik men usch så sorgligt... :/

http://www.luneas.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...