Det BLÅSER och regnar på tvären, så jag har inte stuckit näsan utanför dörren idag. Jag brukar inte påverkas av vädret, men det regn och det mörker som har varit i ett par MÅNADER nu, det påverkar även mig och innebär ingenting positivt. Jag blir trött, handlingsförlamad, deprimerad och så kommer ångesten som ett brev på posten när jag tänker på att det faktiskt inte verkar bättre än att det är den här sortens vintrar som vi nog får vänja oss vid. Naturligtvis försöker jag vara så miljövänlig som jag bara kan. Naturligtvis skulle jag kunna göra ÄNNU mer genom att spara mer energi, köpa närodlade grönsaker, sälja bilen, sopsortera ännu mer osv. Det skulle förmodligen ge mig ett lugnt samvete, så att jag skulle kunna ställa mig på torget med en megafon och hävda att JAG gör mitt för att det ska bli bättre. Problemet är att jag inte är och aldrig kommer att bli ett Fullständigt Osjälviskt Uppoffrande Helgon och jag misstänker att jag inte är ensam om det. De åtgärder som jag och alla andra kan vidta är nog så enkla, men resultaten och effekterna hinner vi inte uppleva i detta livet. Det tog lång tid att ställa till det och det tar MINST lika lång tid att rätta till det.

Å ena sidan så upplever jag det som att jag har tillräckligt svårt att få min egen ytterst lilla och privata tillvaro att fungera, så jag orkar inte med omvärlden. Å andra sidan skulle jag kaaaaanske må liiiiite bättre om jag engagerade mig mer när det gäller t.ex klimatet. Å tredje sidan (för här finns det fler än två sidor), så är jag, som sagt, inget helgon. Min livstid är (gud ske lov!) begränsad och den har, hittills, varit dj-t kämpig i periodvis vilket gör att jag hellre stänger av mottagningen helt i stället för att öka den.

Det krigas i religionens namn.

De ledare som kan tänkas göra någon förändring till det bättre dödas.

Ungdomar verkar inte ha närvarande föräldrar utan misshandlar varandra till döds i ett försök att ventilera frustration och vanmakt.

Föräldrar vågar inte sätta gränser och vara jobbiga eftersom de hellre vill ha lugn och ro de korta stunder som familjen väl träffas.

Den framåtskridande tekniken gör att det svenska språket utarmas mer och mer och det märks på att människor blir allt sämre på att uttrycka sig både muntligt och skriftligt.

Vad som än prånglas ut via tidningar, TV och musik handlar, förr eller senare, om sex. Allas sexliv eller brist på diskuteras och slås upp på löpsedlar och den som inte har ett regelbundet sexliv är avvikande på ett negativt sätt särskilt om man lever i ett förhållande.

Barn idag mår dåligt av att gå i skolan pga miljön. Stora klasser leder till höga ljudnivåer och slappa föräldrar leder till respektlösa elever som till och med hotar lärare till livet.

Ett idrottsproffs kan tjäna miljoner genom att utöva en sport och laget kallas för hjältar när de vinner en match. En lärare eller sköterska tjänar så att de klarar sig, men inte mer och de kallas aldrig för hjältar på kvällstidningarnas löpsedlar.

Företagsledare och politiker kan göra bort sig rejält för att sedan få avsked med avgångsvederlag och fallskärmar. Jag som inte orkar med att arbeta ute vårt samhälle pga sjukdom blir hela tiden ifrågasatt och misstrodd och det för några tusenlappar varje månad.

Är det den här sortens funderingar som kallas för existensiell ångest?

Ångest har jag och jag funderar ofta på att avsluta min existens.

 

Frump håller om

16 januari 2008 17:52

Oj vad kämpigt du har det... önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt...

När jag upplever omvärlden för jobbig, slutar jag läsa tidningar och titta på nyheterna. Har fullt upp med mig själv då...

Sänder över en jättestor kram till dig!

http://frump.bloggagratis.se

 

Nannis

16 januari 2008 18:28

Lämnar en *kram* till dig. Hoppas det vänder snart, då du slipper känna ångesten..

http://nannis.blogg.se

 

margus

16 januari 2008 18:48

Bra rubrik!
Ibland rasar verkligen hela världens problem över en. Instämmer i det mesta. Svårt att värja sig.
Men du vet... ingenting hänger enbart på oss själva, det mesta beror på samverkan mellan alla levande individer. Hur lyckas man lasta över en del av det tunga ansvaret och ångesten på fler...? undrar jag.

http://margus.bloggagratis.se

 

Jag själv

16 januari 2008 20:06

Frump: tack för kramen. Dessvärre har jag undvikit tidningar och TV ett bra tag nu, men det lyckas tränga sig in i alla fall.

Nannis: tack för kramen.

Margus: det är ju alltför ofta som de ansvariga inte gör sitt (som polisen t.ex.) och vem ska då ta över?

http://fundringar

 

malin

16 januari 2008 21:36

Jag vill också ge dig en stor kram.
Jag önskar att du får må lite bättre, men jag kan inte annat än hålla med dig i mycket av det du skriver.

http://pillris.blogg.se

 

Annie

16 januari 2008 23:15

VARM KRAM till dej.
Vet du, att jag mådde inte så himla bra själv vid millenium-skiftet ungefär, och jag slutade i stort sett helt att titta på tv, läsa tidningar och lyssna på radio. Det fick mej att må bättre. Efter en tid så tittade jag lite på program typ Kalla Fakta, Insider, Uppdrag Granskning och dyl. och jag insåg hur in i bengen dåligt jag mådde av all orättvisa, så då slutade jag med det. Läser aldrig några tidningar, utom för sudokuns skull och ser bara på trevliga djurprogram och det får mej att leva i min egen lilla bubbla och må bra av det. VILL inte veta om alla orättvisor och krig och svältande barn. Det är för stort för att jag ska kunna ta det till mej utan att bryta ihop.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...