När jag kom ned till pendeltåget för att åka till LG, så meddelades det om stopp i trafiken pga en olycka. Tåget ersattes med bussar mellan Stuvsta och Flemingsberg och just det blev inte jag påverkad av, men mitt tåg var 15 minuter försenat. Jag satt på en bänk och lyssnade på min bok och kände mig relativt lugn, men jag såg inte fram emot att ruscha från Södertälje central till mottagningen (det är en, på gränsen till, överdjävlig backe och en andra mindre backe på vägen dit), kanske komma försent och inte få möjlighet att utnyttja hela samtalstiden. Jag bestämde mig för att gå hem igen, att lämna återbud trots det minimala varslet och jag var nästan framme vid stationshuset när tåget kom. Det kändes inte självklart att kliva på, men jag gjorde det. Väl framme i Södertälje tittade jag inte på någon klocka utan började bara gå. Fort. Som ett skållat troll. Snabbt som vinden. I normala fall tar det mig 20 minuter, men idag ruschade jag (utom i den överdjävliga backen) och klarade det på 15 minuter. När jag var nästan framme, så klämtade en kyrkklocka vilket jag tolkade som att klockan var 11 och precis på slaget klev jag in i entrén. LG var några minuter sen, så jag fick möjlighet att hämta andan, men jag var överraskad av att jag inte var varken svimfärdig eller genomsvettig och av att jag återhämtade mig fort - jag satt inte och flåsade mig genom samtalet.    

Orsaken till tågstrulet visade sig vara ett självmord. Någon hade kastat sig framför tåget och dödats. Elin hamnade mitt i smeten på väg hem från R och i Huddinge, där det tydligen hade hänt, så såg hon en bår med en liksäck på och säcken var inte tom. Jag kan förstå att man mår så satans dåligt att man försöker ta sitt liv, men att välja ett så våldsamt och offentligt sätt......

LG frågade om jag hade något särskilt som jag hade tänkt på sedan förra gången och jag svarade att det hade jag, jag har tänkt mycket på Elins examen och all dramatik som vi upplevde under den tiden hon var tillsammans med Skitstöveln. Det kändes bra att få prata om det här med någon som inte är det minsta inblandad och som inte har träffat någon av aktörerna. Jag frågade hur jag skulle göra för att bli av med ilskan som hänger kvar, men efteråt, hemma, så känner jag att den har avtagit. Jag fick prata av mig och framför allt fick jag ilskan bekräftad av LG, ilskan är i allra högsta grad berättigad och så länge den inte hindrar mig i mitt liv eller på något sätt tar över, så är det ingenting jag egentligen behöver göra. Det innebär dock inte att Skitstöveln går tillräckligt säker för att slippa stryk om jag någon gång möter honom.    

Jag fick en läxa som jag egentligen fick redan förr gången, men som jag helt glömde bort när ilskan tog nacksving på mig. Vad kan jag göra för mig själv som visar att jag är värd något precis som jag är? När jag läser meningen, så känns den inte rätt. Hur tusan var det han uttryckte det och hur ska jag kunna göra läxan om jag inte kommer ihåg formuleringen av problemet?! Hur som helst, så var svaret inte givet när vi pratade om det och jag tvivlar på att jag hittar en lösning på en vecka, men en del av problemet har med min Okäre Bror att göra som allt för ofta talade om för mig att jag inte läste rätt böcker och att jag, som den normalt ytliga tonåring jag var, inte var tillräckligt intresserad av Viktiga Saker. Han bodde inte hemma eftersom han var 14 år äldre utan lyckades förmedla detta under sina spridda besök och det bet sig fast värre än en fästing för en fästing kan man plocka bort. Det är en förklaring till att mina taggar åker ut, så fort någon försöker tala om vad jag t.ex bör eller inte bör äta och det var samma taggar som blev större när det framgick hur mycket Skitstöveln försökte styra Elin.    

Jag sov på soffan inatt och vaknade med ont i höften. Jag sov där i knappt 5 timmar, i en och samma ställning och förmodligen tungt, kanske på skarven mellan 2 dynor. Värken har suttit i hela dagen vilket jag tycker är en aningen överdrivet och så har det varit en dålig allergidag trots det braiga vädret (mulet och bara 12 grader) och jag har haft huvudvärk och efter lunch blev jag sååååååååååååååå trött. Jag lade mig i sängen för höftens skull och sov i 2 timmar. Ljuvligt!