.......men jag förstår faktiskt inte varför? Jag har ingen förkylning i kroppen och jag har egentligen inte kört slut på mig genom träning. Eller har jag det? Har jag inte mer ork än så här?? Naturligtvis har jag träningsvärk efter gårdagens  #%#)%(#/"="!!  träningspass och det är inte den värken jag klagar över. Det gör ont även på ett annat sätt och så har jag huvudvärk. Jag promenerade idag och hämtade medicin och bok. Det började snöa när jag låste ytterdörren, det snöade hela tiden tills jag var nästan hemma 1,5 timme senare. Efter lunchen städade jag hos marsvinen och efter det fick jag grymt ont i ryggen. Jag är trött oxå. Det är inge' kul!

Tänk om Olof Palme och hans fru hade tagit en taxi hem från bion i stället för att promenera? Tänk om han hade fått leva ett tag till, fortsätta att lämna avtryck! Jag är inte så naiv att jag tror att allt hade varit solsken och rättvisa, men jag är övertygad om att politiken hade varit medmänsklig.

O-fridens.    

.....så hade jag vrålat så fönsterrutorna skallrade när jag styrketränade för det var så in i #%&%"#/(%&!!! tungt!! Nu nöjde jag mig med att stöna tyst för mig själv. Svettig. Skakiga armar. Långa pauser. Flåsigt. Nästan illamående. När det var dax för sit-ups, så hade jag inte luft kvar till 2 omgångar. Jag blev liggande som en sköldpadda på rygg och kunde inte begripa hur jag skulle kunna ta mig upp och dessutom duscha. Vart har orken tagit vägen??!  

Oj, vad jag har sovit! Jag hade mobillarmet på 9, men jag kom inte ur sängen, än mindre iväg på någon promenad. Jag somnade om och jag somnade om och jag somnade om. Klockan var nästan 12 när jag tog mig ur sängen och det var bara för att ett toalettbesök var av nöden. 

Nu vill jag inte se fler hurtigt optimistiska rubriker som deklarerar att ett nytt år innebär nya möjligheter! Jag blir fysiskt och psykiskt trött av att veta att ett helt dj-a år ligger framför mig. Ett helt år med ännu fler depressioner och ångesattacker, ledvärk och kost-tjafs, känsla av misslyckande och hopplöshet. Jag vill inte! Det låter bittert, men det står jag för!

Halv-fridens.    

Elin var väldigt orolig för hur Selma skulle reagera på fyrverkerierna och det blev några sms-rapporter runt midnatt. Marsvinen reagerar inte nämnvärt. De är kanske undrande till allt smällande, men inte mer. Selma reagerade likadant, men eftersom jag inte kunde ta något för givet, så såg jag till att hennes hopp & skutt-tid var över i god tid innan tolvslaget. Jag lämnade taklampan tänd för att undvika alltför mycket flimrande och blixtrande utifrån för det räckte bra med allt buller. Vid ett tillfälle satt hon blickstilla i buren, maximalt uppmärksam, men sedan mumsade hon hö som vanligt och knäckebröd (kvällen till ära). Jag hade nog trott att hon skulle söka skydd i sitt krypin i buren, men hej vad jag bedrog mig. När jag gick och lade mig halv 2, så var allt lugnt igen och jag kunde släcka både hos Selma och hos småbusarna.

Nu är Pär och Elin hemma igen och i vanlig ordning är det en psykisk omställning för mig. Jag har inte varit i toppform idag över huvud taget. Vaknade med en rejäl huvvevärk och avslutar dagen på samma sätt. Jag har varit trött och orkeslös. Årets första månadsvägning visade på 2 extra hekton jämfört med den förra vägningen. 2 hekton på en månad - det är väl ändå inom den sk. felmarginalen vilket är det samma som ingen skillnad. Tycker jag. Svällande ben- och armmuskler väger ju en del, eller hur? Så svällande de nu kan vara när det handlar om 2 hg......

Nu ska jag se den tredje och sista delen om Palme. Han blev ju vald till årets politiker, men han borde bli vald till 1900-talets politiker, tycker jag. 

Halv-fridens.    

Marsvinen fick frukost klockan 6 idag med och sedan sov jag mera. 20 över 9 väcktes jag av ett pipande. Inte mobilen, inte Pärs väckarklocka, inte rökvarnaren, inte mikron, inte ett marsvin. I jakten på pipandet konstaterade jag att det var strömlöst. Var det promenadbandet som pep? Det är ju nytt och ingen vet hur det reagerar på el som kommer och går. Nope. Nu blev det varmare och medan jag knökte in mig i datorpryttelhörnet, så blev det allt hetare. Det var en stor, svart låda som pep med en blinkande orange lampa. Pipandet var vid det här laget oerhört irriterande, så jag tryckte på en knapp som visade sig stänga av den och den blev tyst. Jäss! Sedan plingade plötsligt till överallt som tecken på att elen var tillbaka och jag tryckte på den svarta knappen igen, allt brummade igång, men inget pipande. Jag hade knappt knökat mig ut från datorpryttelhörnet och ned för trappan innan pipandet började igen. Elen var väck igen. Eftersom det var så pass med dagsljus att jag inte behövde ha någon lampa tänd, så märktes det inte att elen försvann förutom på det däringa pipandet. Upp, knök in i hörnet och tryck på svarta knappen. Det dröjde inte så länge innan elen kom tillbaka igen och då jag hade hunnit krypa ned i sängen, men det var bara upp och starta allt igen. Efter den vändan hade vi el i kanske 20 minuter innan den svarta lådan började pipa igen...... "Jamänvaihelvete!!" Nu var det ingen idé att krypa i säng igen, så jag klädde mig och tog hand om orkidéerna som inte är roliga nu. Uj, uj, uj. Det handlar inte om att jag missköter dem för, tro det eller ej, orkidéer är en av de få blommande växter som jag inte har ihjäl utan de har helt enkelt blommat färdigt. Nästan allihop på en gång. Fönstret ser numera ut som en utbränd skog med kala stänglar där endast en färgstark blomma klänger kvar för brinnande livet. Medan jag pysslade med detta, så kom elen tillbaka igen och jag fick ta mig uppför trappan igen, knöka mig in i datorpryttelhörnet igen för att starta upp rubbet igen. Elen har varit kvar sedan dess, tack och lov för nu är det ju tvärmörkt ute.

3 plusgrader, kalla vindar och isgator - det är nyårsvädret i år. Jag gick till Konsum för stödhandling och det var ingen höjdare direkt. Myrsteg var ordet. Numera kan man köpa finare chokladpraliner antingen i färdiga små askar eller påsar eller så kan man plocka ihop själv med hjälp av behandskad personal. Jag stod länge och läste om fyllningarna. Jag tycker inte om vare sig cognac eller champagne och inte vill jag ha mjölkchoklad. Till slut bad jag om hjälp och fick en liten påse med 4 nougatbitar och 4 av mörk choklad. Jag gillar inte nyår, men helgen är bra att ha som förevändning att köpa finare tuggbara saker! Jag vågar inte titta på kvittot.......

"Så du kan erkänna det, alltså?" frågade svågern med äkta förvåning när vi avslöjade våra nyårsplaner och jag sa att jag verkligen såg fram emot att vara ensam. Vadå, erkänna? Är det fult att vilja vara ensam en helgdag som nyårsafton? Är det meningen att jag ska skämmas? Jag skulle väl lika gärna kunnat "erkänna" att jag avskyr att vara ensam såna dagar. Man måste ha lite ryggrad och stå upp för vad man tycker även när det inte passar ihop med vad övriga sällskapet tycker och när man får en möjlighet att göra något (fira nyårsafton) på ett sätt som verkligen passar en (ensam med familjen 60 mil bort), så gäller det att passa på.  

Igår kväll började jag läsa den 6:e och sista boken från min senaste beställning och även den är brrrra! Mysig är ordet. Jag blev lite lurad av att omslaget var så likt omslaget på författarens förra bok  (varför gör de så??) och trodde att det var en fortsättning, men icke. Hundplejset från första boken nämns i den här boken, men det är allt, än så länge.

Det var inga som helst problem att hitta något för mitt presentkort hos Discshop. "Daniel Deronda" som bygger på en bok av George Eliot var ganska bra. Väldigt allvarstyngd och smått dyster. Hugh Bonneville är med som en väldigt obehaglig man med kalla ögon och väldigt få ansiktsuttryck. Han är en mycket bra skådespelare och kan även ses i "Downton Abbey" där han myyyyycket behagligare och mjukare och mysig. Inga kalla ögon där inte! Jag köpte även en version av "Oliver Twist" och den behöver jag väl inte presentera ytterligare?   

Jag närde en optimistisk förhoppning om att kunna styrketräna idag. Köra ett muskelpass, så här på årets sista dag. Optimistisk så till vida att jag körde promenadband 2 dagar i rad. Den förhoppningen grusades och det kände jag redan när jag gick till Konsum. Kroppen protesterade mot all fysisk anstränging. "Nu räcker det!" Efter lunchen så lade jag mig i soffan och slumrade en dryg timme i stället och det tyckte kroppen om! 

Elin mår allt bättre och behöver allt mindre ångestdämpande. Jag protesterade ju emot att hon skulle träffa Skitstöveln, men det verkar som om hon behövde det för det blev vändpunkten. Jag tror att den största delen av Skitstövlegiftet har gått ur hennes kropp nu. De här månaderna när hon har mått så dåligt, så har hon ofta uttryckt det som att det är fel på henne. Pär och jag förstod väl inte det till en början, men det har sin förklaring i att hon, på sätt och vis, blev hjärntvättad av Skitstöveln. Varje gång de bråkade, varje gång något var fel (även om det handlade om hans familj), varje gång han mådde dåligt, så ansåg han att det var Elins fel. Hon brydde sig inte om honom tillräckligt, hon ville inte bli muslim eller så behandlade hon inte honom som hon borde. Så här efteråt är det solklart att han inte kunde hantera en självständig svensk tjej och han kände sig förmodligen underlägsen henne eftersom hon, under hela deras förhållande, hade ett massivt stöd från sin familj vilket han definitivt inte hade. Det tar tid att bli frisk från hjärntvätt, men det går!

Årets sista.....

.....sopor har burits ut.

.....disk är diskad, men jag känner mig trygg i förvissningen om att det blir fler diskar nästa år.

.....strömavbrott? Ännu är kvällen ung!

.....ägg kokades och åts till lunch.

.....frukostgrönsaker serverades till marsvinen.

.....styrketräningspass visades sig vara passet förra söndagen.

.....kanna med te kommer jag strax att brygga.

.....beställning från Discshop.

.....beställning från AdLibris är på g.

.....lyx-choklad köptes på Konsum.

.....tulpanbukett är vit.

.....dusch.

.....Svinto-skrubb av vasken.

.....tupplur i soffan.

.....hopp & skutt-timmar för Selma nalkas.

.....blog-inlägg?

Fridens.               

Mobillarmet väckte mig första gången klockan 6 för att jag skulle ge marsvinen frukost. Det var naturligtvis tvärmörkt och tyst och det tog ett tag för dem att reagera, men till slut stod alla 6 på bakbenen och antingen tryckte nosen mot burgallret samtidigt som de tjoade på mig eller så gnagde de på gallret med hungrig otålighet. Sedan lade jag mig igen och somnade om fort.

Nästa gång jag vaknade var klockan 2 minuter i 10 och mobillarmet var satt på 10. Jag hade tänkt ta en promenad på bandet före lunch och städa buren på eftermiddagen, men gjorde tvärtom vilket fungerade bättre. Min kropp tar lång tid på sig att vakna, så jag trivs egentligen bättre med att träna på eftermiddagen. Gårdagens promenad kändes lite grann i benen. Jag körde på i 60 minuter (tills bandet stannade av sig själv) och ökade successivt från 4,0 till 5,5. Det var tungt mot slutet och jag var genomsvettig och så här efteråt, så känner jag mig mörbultad på ett sätt som talar om att jag har tagit i för mycket, men det är svårt att inte passa på när det är roligt! Det är lättare att hålla ett jämnt tempo på ett promenadband jämfört med att gå utomhus, men det vete 17 om det är så bra för ryggen. Idag fick jag ont efteråt.

Ryggvärken efter träningen kan bero på skorna som jag köpte i somras. De är inte bra. De är för stora. Om jag drar till snörningen ordentligt, så domnar tårna, men om jag inte drar åt, så får foten inte tillräckligt med stöd. Det är ingen panik med att införskaffa ett par nya eftersom jag inte har för avsikt att använda promenadbandet regelbundet.

Dålig sko.     

Strumpor. Varför ska det vara så svårt att hitta bra strumpor? I höstas köpte jag flera par strumpor i 2 omgångar från Eurosko. De har lite ull i sig och har en tjock och go sula. Det verkar som de har ett bäst-före-datum för nu faller de sönder en efter en. Den första omgången har naturligtvis blivit uppblandad med den andra omgången och slitaget på de är olika. Det är väl strumporna från omgång numro 1 som faller sönder nu för jag har ofta hål på bara den ena strumpan och det är stora hål och det handlar om 2-3 hål på varje strumpa vilket gör att jag inte gärna sätter igång att laga för då skulle jag inte få göra annat. Jag måste alltså ge mig ut på strumpjakt i början av nästa år.

Årets sista kloklippning inträffade i fredax och småbusarna är sååååå lättade.

Årets sista burstädning klarades av idag.

Årets sista stortvätt pågår.

Årets sista tur på promenadbandet tog på krafterna.

Årets sista uppdelning av mediciner i dosetten.

Årets sista utläsning av en riktigt bra bok skedde tidigare idag (vid halv 1 om man ska vara noga).

Årets sista fiskgratäng står i ugnen.

Det kommer nog fler sistor i morgon (en sista, flera sistor, eller?   ).

Fridens.    

Olof Palme sa att ju längre han höll på och ju "högre upp i pyramiden" han kom desto större tyckte han att "orättfärdigheterna" blev. I mina öron lät det ovanligt för det är väl vanligare att ju "högre upp i pyramiden" man kommer desto futtigare verkar alla orättvisor; ju större avståndet blir desto mindre bryr man sig. Men han var ju inte som de flesta andra politiker.

Valet 1973. Gösta Bohman hade uttryckt det hela som att om sossarna vann valet, så skulle det leda till en massutvandring. Olof Palme citerade Tage Ehrlander: "Bara de inte kommer tillbaka när de blir gamla för att dra nytta av vår åldringsvård sen för det får de inte." Knappt 40 år senare har vi det problemet, men pga all privatisering av olika vårdformer, så handlar det mer om att utlandssvenskarna kommer tillbaka och tränger sig före i köerna tack vare sina obeskattade kosingar. Det är lika äckligt vilket som.

Med    till vänster.

Fridens.    

Nu är jag ensam 2-bening för Elin och Pär åkte till Öland vid 8 i morse. De har kommit fram ordentligt och via MMS:et kan man se att de har barmark.

Jag blev kvar i sängen till halv 12. Den planerade promenaden blev inte av och utsidan var inte särskilt lockande heller med sitt gråväder och halvstormande. Det var säkert snorhalt oxå. Efter lunchen tog jag på mig träningskläderna och mina gympaskor och klev upp på det nyförvärvade promenadbandet som står på övervåningen. Vi har haft det i bara 5 dagar, men Elin har redan använt det 3 gånger och Pär 2. Det känns som en bra investering. Jag gick i ca 60 minuter. Man bör inte köra längre än 60 minuter i ett svep eftersom maskinen inte är så himla stark (den är ju inte som den som finns i löpbanden på ett gym) och den stänger faktiskt av sig efter den tiden. Efter 20 minuter var jag tvungen att kila ned på toaletten (3 muggar te till lunchen......) och när jag hoppade på igen, så startade räkneverket om, så jag körde ungefär 60 minuter och det räckte bra för mig. Jag började på 4 kilometer timmen, ökade ganska snart till 4,5 och efter ytterligare en stund till 5 kilometer i timmen och där höll jag mig kvar, men efter sammanlagt 40 minuter, så ökade jag till 5,5 och det kändes otroligt bra! Jäklar, vicket tempo! Det var nu som endorfinerna kickade in och jag hamnade nästan i ett zen-liknande tillstånd.

Jag läser en väldigt bra bok just nu som utspelar sig i Persien i början av 1600-talet. Religionen är islam. Det är nästan 400 år sedan, men den muslimska kvinnans villkor har inte blivit mycket bättre. Det är hemskt! Flickan det handlar om väver mattor och på CarpetVista.se finns det 2 videor à 6 minuter där man får följa hela processen av mattillverkning. Mycket intressant och det var en fördel att ha sett dem när jag läser boken.

Fridens.    

DN.se inledde idag en artikelserie som handlar om religion, tro och traditioner. Jag är ateist och för mig har just julen (eftersom den precis är avklarad) ingenting med Kristi födelse att göra. Det har den aldrig haft. Precis som Björn Ulvaeus som intervjuas i artikeln, växte jag upp utan religiösa ritualer. Jag är döpt för där har man inte mycket att säga till om, men jag har inga gudföräldrar och jag valde att inte konfirmera mig. Det är som BU säger: "Då är det på allvar. Då ska man verkligen bekänna sin tro.". Det var ytterst få av mina kompisar som konfirmerades därför att de ville bekänna sin tro. Det enda de trodde på var att de skulle få presenter och det var det som fick de att konfirmeras. Redan då äcklades jag av hyckleriet i det hela, men då hade jag inte orden att uttrycka det. Det kändes bara så fel. Mina äldre syskon konfirmerades, men lillasyster gjorde inte det. Mamma trodde nog på någon sorts gud, men jag har inte susning om hur pappa förhöll sig.

Till skillnad från BU, så betalar jag ingen kyrkoskatt för jag gick ur Svenska Kyrkan för 25 år sedan. Det handlar inte om att jag är snål för det rör sig om ett par kronor per år utan det handlar om principer. Jag går aldrig i kyrkan heller, vare sig på gudstjänser, julottor eller ens konserter. Kyrkan som byggnad har jag väl inte så mycket att orda om mer än att de kan vara vackra och att det råder en sorts frid där som inte kan hittas någon annan stans.

Allt som vi gick igenom när Elin var tillsammans med Skitstöveln väckte mig på ett brutalt sätt. Jag var naiv förut som trodde att det går att förena olika religiösa inriktningar, men när katoliker och protestanter (som ju ändå är förhållandevis lika varandra) inte kan hålla sams på Irland, så finns det väl inte mycket hopp för att en muslim ska kunna samsas med en svensk.

"Han tror inte på Gud eller något liv efter döden och ogillar alla former av religiös extremism. Men ateisten Björn Ulvaeus har inga problem med att det sjungs psalmer i kyrkan på skolavslutningar, och han uppskattar att sitta en stund i en kyrka och fundera över tillvarons mysterier." Det stämmer så väl in på hur jag tänker och känner. Precis som BU är jag heller inte rädd för att dö utan rädd för hur jag kommer att dö.

Fridens.