Även om jag bara fick 20 minuter hos min husläkare, så är hon väldigt bra att prata med. I slutänden kunde hon inte göra så mycket, precis som jag trodde, men vi pratade igenom alternativen och hon förklarade vad som skulle kunna vara orsaken till smärtan. Att röntga ryggen skulle inte ge så många svar, såvida inte någonting är skadat och magnetröntgen är egentligen bara aktuellt om en operation skulle vara nödvändig, men det finns inte ens med på kartan vad mig anbelangar. Hela ryggen består av stora muskelgrupper och just i ryggslutet ligger de kors och tvärs, överlappande varandra med idel muskelfästen som gör att det nog är en sjukgymnast som har bästa förmågan och kunskapen att känna sig fram och eventuellt rätta till rörelsemönster. Värken i armbågarna trodde läkaren kommer från muskelfästen där med och det har förmodligen med styrketräningen att göra. Sjukgymnasterna har en kort telefontid i ottan, så det får jag ta itu med på måndag.

Jag steg upp kvart i 7 och då var det fortfarande mörkt. Huuu. Det var 16 minusgrader.    Elin var oxå uppe för hon skulle iväg på sitt första uppdrag för Lärarförmedlarna till ett dagis i Älvsjö. Selma var vaken hon med och fick en stund utanför buren innan Elin gick. Selma är 6 månader nu och växer och är fortfarande vansinnigt söt. Elin gav henne ett nytt smeknamn härom dagen: röjbulle. Jämfört med marsvinen, så är Selmis väldigt röjig, men det är bara kul och jag njuter fortfarande av fördelarna med att vara en ansvarsfri mormor. Titta på det där frambenet på bilden. Selma har vad vi kallar för "Muminben", korta, mjuka och med små tassar. De får man absolut inte röra hur frestande det än är.

Jag hade ett väldigt bra tempo när jag gick till vårdcentralen, till viss del för att hålla värmen, men tempot var bra även åt andra hållet. Klockan var 20 över 9 när jag klev in på Konsum, de öppnar 9. Jag vet inte om jag har varit där så tidigt någon gång. När jag kom hem gjorde jag en andra frukost inklusive en kanna te. Det är nackdelen med att gå upp i ottan: jag måste äta fler gånger än jag brukar och tycker om.

Precis i slutet av läkarbesöket, så tog hon upp att det började bli dax för den årliga provtagningen och det har jag oxå funderat över och jag har bestämt att skippa den i år. Förutom enstaka krämpor, så mår jag bra kroppsligt och provsvaren kommer förmodligen inte att visa annat än att kolesterolvärdet är förhöjt, men eftersom jag vägrar att äta medicin för det och eftersom jag börjar tro att jag kan fortsätta att må bra trots det enstaka värdet, så orkar jag inte riktigt bry mig om det. Jag blir tröttare och tröttare på att gå till läkare och jag drog mig för att boka dagens besök. Jag börjar känna mig halv-gammal och vis, men framför allt envis och med en känsla av att jag kan själv, jag vill själv. Inga fler läkare, tack!

Fredax-fridens.    

En 60-minuters promenad i 14 minusgrader. Jag hade ett bra tempo drygt halva sträckan, men sedan kände jag plötsligt att det var tråkigt. Ap-tråkigt och jobbigt och jag förstod inte varför jag skulle pressa mig själv i alla backarna. Blä! Redan innan jag kommit hem, så bestämde jag mig för att faktiskt inte träna i morgon. Kroppen behöver en extra vilodag och det ska den få. Jag har varit sjukt trött resten av dagen och släpat mig fram genom lägenheten.

Elin var på introduktion inför sitt arbete på Lärarförmedlingen. Det kom ett sms som löd: "Kul kul kul!!" och hennes humör var så pass på topp att hon föreslog att vi skulle träffas i Skäris för att äta middag på Jensens igen och att hon skulle bjuda. Min första reaktion var att jag var för trött, men jag ångrar inte att jag följde med för det var suveränt gott, mycket godare än i lördags. Tack för maten, Snorpis och grattis till jobbet!

Jag började läsa "Tänk på ett tal" idag och det finns en klockren beskrivning av hur jag känner inför kontakten med människor. ".....ringde telefonen. Madeleine svarade, skenbart för att hon stod bredvid bordet där telefonen fanns, men det var inte den verkliga anledningen. Madeleine brukade alltid svara, oavsett vem av dem som befann sig närmast telefonen. Det hade mindre med logistik att göra än med deras respektive längtan efter kontakt med andra människor. För henne var människor i allmänhet ett plus, källor till positiv stimulans ----. För Gurney var folk i allmänhet ett minus, något som tömde honom på energi----." Jag undviker att svara i telefon och tackar innerligt för den som uppfann nummerpresentatören för jag granskar den misstänksamt innan jag lyfter någon som helst telefonlur. De gånger jag svarar, så drar jag alltid en lättnadens suck när det visar sig att det inte är till mig. Om man slår upp orden "stugsittare" och "folkskygg", så borde ett foto av lilla mig visas.

Den tredje säsongen av "Downton Abbey" kom idag. Vilken fröjd! 2 avsnitt till lunchen med många muggar te. Det satt bra efter den mindre lyckade promenaden. Det kom ett till paket från Discshop innehållande en hel dvs. o-defekt skiva med 2 avsnitt av "Forsytesagan" som jag ringde om förra torsdagen. Exemplarisk service!

Den här bilden kopierade från DN.se. Jag blir glad av den.

Halv-fridens.    

Jag är en snarkare. Det har jag alltid varit. Det blir inte bättre av att jag är tjock heller, men det jobbar jag med. Vissa perioder är jag helt hopplös och sågar stockar å det grövsta varenda natt. Det här stör naturligtvis Pär och det brukar vara han som sliter åt sig täcke och kudde medan han svär tyst för sig själv på väg ut till soffan. Eftersom jag inte är en hårdhjärtad satkärring, så får jag dåligt samvete och jag säger ofta att han får väcka mig, så att jag kan flytta ut till soffan, men icke. Han lägger sig alltid före mig vilket gör att jag ju kan ta saken i egna händer, så i förra veckan sov jag på soffan 2 nätter och det gjorde jag även i natt. Tack vare Stilnocten, så kan jag sova, i princip var som helst. Tidigt på morgonen, när han går till arbetet, så flyttar jag in till sängen. Nemas problemas!

Den övning för baksidan av axlarna som jag började med för ett par veckor sedan fick jag byta ut för jag fick ont i nacken av den. Kanske gjorde jag övningen fel, men det tror jag inte. Alla övningar passar inte lika bra för alla. Idag bytte jag till en övning som får ryggmusklerna att jobba. Den kändes ok. Den fungerade och jag får väl känna hur det känns i morgon. Jag ändrade i stretchingen oxå i hopp om att skona ryggen, men jag vet inte...... Jag börjar bli trött på att ha ont. Jag får ont när jag står och när jag går, jag får ont när jag sitter och när jag ligger platt på rygg, jag får ont när jag tränar och jag får ont av att inte träna. Det gör ont vad jag än gör och hur jag än gör. På fredag har jag tid hos husläkaren och jag har varit frestad att lämna återbud pga att det är en så'n där löpande-band-tid på bara 20 minuter. Vad 17 kan hon egentligen hjälpa mig med på den tiden? Nu när ryggen jävlas så pass mycket, så kommer jag att gå dit.

Halv-fridens.    

Pär och jag skulle ha haft ett rådgivningsmöte på banken idag, men klockan 9 ringde de och sa att vår bankdam var sjuk, men kommer att höra av sig om en ny tid. Min dag var planerad runt det här mötet med endast en kort promenad till banken i Salem och sedan veckohandling på Konsum. Jag har svårt för att planer ändras, jag blir mer oflexibel med åren, men mycket beror på sjukdom (rutiner och o-spontanitet håller ångesten i schack). Eftersom jag inte hade sett fram emot bankmötet, så blev det ändrade schemat dock inget oöverstigeligt hinder.

Jag steg upp vid halv 10 och kom ut på en längre promenad 45 minuter senare. Jag gick min vanligaste runda fast omvänt och jag hade ett riktigt bra tempo och för första gången på länge, så klarade jag rundan på 70 minuter trots att De Otäcka Backarna, som går nedför åt den ena hållet, nu gick uppför och kom på sluttampen. Närmare slutet blev benen stumma som stockar och jag var tvungen att dra ned tempot tills de hade vaknat till liv igen.

Den planerade veckohandlingen blev av i alla fall och det var himla lugnt och skönt i affären. Är det alltid det på måndagar, tro? Vi bestämde att börja veckohandla på måndagar i stället för på tisdagar. Den lilla ändringen gör att måndagarnas styrketräning flyttas till tisdagar med start i morgon. Nemas problemas! Faktiskt.

Vi har en halt rådjurspöjk. Han har synts till i kanske 2 månaders tid, ofta varje dag. Hans högra ben är trasigt på något sätt för han stöder inte alls på det, men han ser ut att må bra i övrigt och kan få upp farten riktigt bra. Jag mår dåligt av att se hur han haltar och funderar mycket på att ringa kommunens djurvårdare (om sådana existerar). Det handlar väl om avlivning i så fall..... Jag vet inte hur jag ska göra.

 Jag läser en riktigt bra bok, "Annonsflickan från Odessa" . Den är allvarligare och djupare än vad baksidestexten antyder och man får veta en hel del om levnadsvillkoren i Ukraina och om hur det verkligen går till när det handlar om sk. postorder-fruar, Amerikaners fördomar om kommunism och Ukrainares naiva föreställningar om USA.

Halv-fridens.     

Det har varit nollgradigt idag. Trist. Visserligen strålade solen hela förmiddagen, men all den vackra frosten från igår var borta. En oduschad vilodag i pyjamas. Jag somnade vid halv 1 och vaknade klockan 9 då jag gick på toaletten samt startade dagens första maskin med tvätt. Sedan gick jag tillbaka till sängen och bara låg där tills jag somnade och drömde intensivt för att vakna igen strax efter 12. Att vila från all träning en dag i veckan, att få sova har fungerat utmärkt i 2 veckors tid, så jag fortsätter med det!

Jag läste en lång artikel på DN.se debatt skriven av Nike Markelius och som handlar om hur det faktiskt går till när man blir utförsäkrad. Den nakna, krassa, förödmjukande sanningen som döljer sig bakom regeringens, FK:s och Af:s tillsnyggade siffror. Upprörande är bara förnamnet. Jag blir förtvivlad och deprimerad, rasande och ångestfylld. Man ska, över huvud taget, inte få behandla människor på det här sättet och ännu mindre de människor som redan är utsatta pga sjukdom. Fy, fan, säger jag! Fy, fan!! Finns det en enda människa som kommer ut på andra sidan utan att vara knäckt och kränkt? Hur i h-vete kan maktens idioter tro att någon kan få ut något positivt av detta?

"Men den vrede som river i mitt hjärta växer sig starkare för varje dag. Jag tror att många känner samma vrede. Och vreden hos den som blivit tilltufsad och trampad på, den kan lätt växa till hat."

Jag är oerhört tacksam för att jag har fått permanent ersättning, ett beslut som inte kan ändras eller rivas upp. Om jag själv hade blivit utsatt för Fas 3, så vete tusan om jag inte hade tagit livet av mig för länge sedan.

Halv-fridens.    

Orkes-provet avslutades med en 70 minuters frostig promenad i 16 graders kyla och med ett stelfruset ansikte som slutresultat. Pär och hans kamera var med och det blev några fotostopp. Jag hade ett par tajta leggings på mig med ett par lösare ovanpå dem och ett par tjockare mjukisbyxor som avslutning. På överkroppen hade jag en tunn polotröja och en tjock tröja och så vinterjackan. Mysse, vantar och mina suveräna vinterkängor. Jag frös bara om fäjset. När jag kom hem gjorde jag varm choklad med vispgrädde och det var mumma! Varm choklad efter en så kall promenad är lika självklart som att b kommer efter a.

Vi åt middag på en Jensens i Skärholmen. Oxfilé med pepparsås, pommes och cole slaw. Chokladmousse med vispgrädde till efterrätt. Mycket gott alltihop och jag är fortfarande full i magen. Skärholmens centrum stänger klockan 18 på lördagar vilket innebar att vi inte kunde gå igenom centrumet tillbaka till garaget utan fick gå en lång omväg utomhus och via mataffärerna för att komma till bilen. Svinkallt och halt.

Jag har känt mig avslagen sedan vi kom hem. Det har varit en dålig rygg-dag. Det blir inte fel med en vilodag i morgon. Inomhus. Kanske i pyjamas. Oduschad och sunkig.

Det faktum att McDonalds har ett bollhav säger jag inte så mycket om eftersom maten är billig och det inte är mycket till restaurangmiljö att tala om; miljön uppmuntrar inte till att sitta länge och njuta av det man äter. Däremot uppskattar jag inte att en restaurang som Jensens har en "lekstuga". Jensens i Stockholm har inte det, men den vi åt på idag har det. För att uttrycka det enkelt, på gränsen till krasst, så vill jag ha lugn och ro när jag äter mat som kostar mer än 200 kr. Det finns rese-arrangörer och även restauranger som inte tar emot barnfamiljer och jag kan inte tycka att det är upprörande eller orättvist. Ibland får jag nästan allergiska utslag av barnfamiljer och idag är en så'n dag!

Halv-fridens, nästan o-fridens......    

Nu på kvällen visar termometern 13 minusgrader. Det har varit fantastiskt vackert idag med strålande sol och gnistrande snö. Vilken luft! Den är makalöst frisk och fräsch och jag önskar att jag kunde spara den på burk och använda någon unken sommardag när det är kvavt och klibbigt. 

Trots det härliga vintervädret, så har jag inte varit ute, men jag har vädrat och passade på att sticka ut huvudet för att fylla lungorna med frisk luft. Idag var det inomhusträning, styrketräning och nu känner jag att jag kan öka på lite vid nästa pass. Idag ökade jag på stretchingen. Det är så skönt att töja och sträcka och ibland saknar jag yogan som jag inte känner att knäna pallar längre.

Nu har jag en träningsdag kvar av de 2 orkes-prov-veckorna och orken är det inget fel på! Jag har orkat träna varje dag och jag tycker om det, det är så rackarns skönt med fysisk ansträngning som motvikt till allt stillasittande och jag kommer att fortsätta med det här schemat inklusive 1 vilodag. I morgon ska jag ut och fylla lungorna ordentligt!

Elin har fått ett arbete!! Hon ska rycka in som vikarie för Lärarförmedlarna och hon kommer att hjälpa till på dagis och förskolor med blöjnissar och barn upp till 5 år. Igår firade vi lite genom att köpa hem mat från Felinos (jag åt en räksallad som var knökfull av räkor, men som jag fick ont i magen av.....), men i morgon ska vi äta middag på Jensens i Skäris och då ska jag minsann äta oxfilé!

Frys-fridens.      

En kortare promenad idag. I ren sträcka var den kort, men jag hade inget tempo, så tidsmässigt blev det nästan som igår. Mot slutet blev det flera titta-lyssna-njuta-pauser och till slut tappade jag farten helt och det var knappt att jag tog mig hela vägen hem. Rundan jag gick idag var bakvänd mot en som jag brukade gå ganska ofta och att gå omvänd väg är banne mig hjärngympa! Det ser annorlunda ut, jag ser andra saker och jag är tvungen att tänka efter var jag ska svänga av och all vit snö döljer ju de vanliga riktmärkena, så det blir lurigt som tusan.

Den sortens människor som serier som t.ex Gossip Girl handlar om anser nog att den sortens liv som jag lever är vansinnigt tråkigt och innehållslöst, men jag kom att tänka på att ingen, ingen av huvudpersonerna har några som helst intressen. Det finns ingen som läser för läsandets skull eller tecknar eller fotograferar eller syr eller handarbetar eller gör smycken eller tränar. Det tycker jag är tecken på ett liv som är tråkigt och innehållslöst, men framför allt andefattigt.

Vintern är den vilsamma årstiden. Jag tänkte på det när jag promenerade. På våren när ljuset kommer och man kan byta till lättare kläder, så kommer oxå stressen. Man ska ta vara på ljuset, man ska få i sig D-vitamin för hela året och man ska börja slimma sig för badsäsongen. När sommaren tar över, så ska man vilja vara utomhus 24/7, man ska grilla så oset ligger tjockt och man ska se till att man får en aktiv semester för gud förbjude att man skulle vilja gå hemma och dra och kanske få en chans att verkligen ha semester. På hösten ska man börja träna och gå kurser, men det börjar bli lite mer tillåtet att vara deppig och att sitta inne och kura. Sedan kommer vintern och hela naturen går till vila helst under ett täcke av snö. Då försvinner kraven på att vara aktiv och framför allt försvinner kraven på att vara positiv, det är definitivt tillåtet att vara deppig och det är helt ok att gömma sig under flera lager mjuka klädesplagg. Det enda stressmomentet under vintern är väl julen med alla sina krav. Vintern är vilsam och när det är så mycket snö som vi har nu och några minusgrader, så är den perfekt. Snötyngda träd och granar är bland det vackraste jag vet!

Mobilkamerabild från 14 december 2012.

Jag hade kommit till den 4:e av 5 skivor i "Forsytesagan" och det andra av 2 avsnitt på skivan, när bilden började hacka för att sedan haka upp sig och till slut stanna helt. Jag synade skivan och tyckte mig se yttepytte gropar plus att kanten var fnasig. Först tänkte jag strunta i det, men sedan ringde jag ändå kundtjänsten hos Discshop och fick suverän service. Killen var trevlig, han ifrågasatte inte mig och han visste precis hur problemet skulle lösas. Jag ska returnera den defekta skivan och få en hel i stället. Jag behöver inte skicka in hela boxen utan bara skivan. Tack för det, Discshop!

Fridens.