Boken "Kroppspanik" av Julia Skott har gjort intryck på mig. Den har kickat igång den ifrågasättande delen av hjärnan och den har satt mig på mental träning. Jag på allvar börjat träna mig på att vara snällare mot mig själv och då menar jag snällare i den betydelsen att jag vill bli mindre fördömande. Jag är inte misslyckad för att varken Viktväktarna eller LCHF har fått mig att rasa i vikt. Jag är inte misslyckad bara för att jag upplever hela kost- och viktprocessen som fruktanvärt tung och nedslående. Jag har inte dålig självdiciplin för att jag inte klarar av att hålla mig till en strikt kost. När jag hade läst färdigt boken bestämde jag mig för att dumpa ryggsäcken som innehåller alla åsikter, regler, måsten och krav när det gäller mitt förhållande till mat och jag känner mig lättare. Bokstavligt och bildligt. 

Samtidigt är jag så insnärjd i det fördömande sättet att tänka att jag inte kan låta bli att tänka: "Det är väl inte så att jag försöker göra det lätt för mig genom att hoppa på en metod som innebär att säga ja oftare än nej? Det är alltid roligare när jag får äta vad vill". Det är ingen idé att försöka kväsa den här inre rösten för den har funnits för länge. I stället får jag ge den Snälla Rösten mer spelrum. Lite som i den där sedelärande berättelsen om solen och vinden som tävlade om vem som fortast kunde få mannen att ta av sig rocken. 

Jag har oxå börjat träna på att se kroppar för vad de är. Helt enkelt kroppar. Det har ingen som helst betydelse hur de ser ut. Att se en kropp utan att döma eller dra slutsatser eller värdera. Det är svårt! Väldigt svårt! Så fort jag är ute bland människor registrerar jag om de är tjocka eller normalviktiga, vältränade eller soffpotatisar. Det är samma sak när jag ser filmer eller serier. Jag vill inte att andra ska döma mig efter hur jag ser ut för de vet ingenting om mig eller mina förutsättningar och då bör jag ju vara lika generös i min tur. 

När "Uppgörelsen" tog slut och det antyddes att Christoffer Silverbielke skulle fortsätt att härja kändes det inte lika tråkigt att boken tog slut. När jag sedan förstod att fortsättningen, "Erövraren",  skulle komma nu under hösten blev jag förväntansfull. När jag såg att boken hade släppts och fanns som ljudbok på CD, så blev jag otålig i väntan på att den skulle dyka upp hos Muntligt. Nu har jag den och den är lika bra som jag hoppades på och jag älskar att lyssna när Stefan Sauk läser! Ståpäls, mina vänner, ren ståpäls!!

Det blir oavsiktligt roligt när en stockholmare läser och saknar bokstaven ä i sitt annars så superba uttal. "Schäfern" blir "schefen" Till exempel och det här är bara ungefärligt även om det är ur boken: "När Pentti tänkte efter så hade han och schefen inte varit åtskilda många minuter." Hur många gillar sina "schefer" så mycket? Fniss!

Pär valde film ikväll och det blev "Die another day", en gammal Bond med Pierce Brosnan och Halle Berry. Jag har svårt för actionfilmer, de ger mig inte mycket av vare sig underhållning eller tänkvärdheter annat än att Bond borde ha varit magrare efter 14 månader som fånge hos koreanerna och i sämre form och "Blir Bond osynlig när han sitter i sin osynliga bil ungefär som en osynlighetsmantel?". Långdragna explosionsscener utnyttjar jag till toalettbesök. Just Bond-filmerna är en sån konstig mix av verklighet och teknikfantasi. Jag föredrar filmer som "X-men" för de är rena fantasierna, de har bestämt sig för vad de ska vara. Pierce Brosnan är bra som Bond. Bättre än både sin föregångare Timothy Dalton och sin efterträdare Daniel Craig där det enda livfulla är hans blå-blå ögon. Halle Barry är grymt vacker. Jäkla kvinna till att se bra ut!

.......som jag blir alltför stöddig och tycker att jag är stark och smidig, så är det bara att lägga till en eller ett par nya övningar, så kommer jag ner på jorden igen. Det hände idag.

Gummibandspass inklusive några nya övningar med det nya bandet. Utfall med bandet som motstånd. De vältränade människorna som visar övningarna får det ju att se så lätt ut....... Att stå i sk. stegposition med bandet under foten och upp mot axlarna för att sedan göra ett utfall och återgå till start. Baggis! 1. Utfall kräver bra balans. 2. Det är långt ifrån en baggis att hålla upp bröstet och ryggen "neutral". Det gick nästan med höger ben och inte alls med vänster ben. Jag får nog nöja mig med att öva på utfall utan gummiband och den är en väldigt bra övning som den är. Då kan jag veva med armarna för att hålla balansen. Jag är lite osäker oxå eftersom jag inte känner att jag törs lita på att knäna håller, men övningen fungerar nog bättre utan bandet. Till att börja med. 

Jag lade till ytterligare 2 övningar, men de är för axlarna, hakdrag och axelpress. De övningarna knäckte mig inte på samma sätt även om jag kommer att få en träningsvärk utöver det vanliga.

Passet som helhet blev lite ryckigt och okoncentrerat även om det var skönt. Pricken över i - en ironisk prick över ett lika ironiskt i - blev att det ena gröna bandet gick av. Pang! Det är bara 3 månader sedan jag köpte de och den här gången har jag inte gått lika hårt fram, så nu undrar jag om gummibanden i sig bara är skräp eller om jag kanske förvarar de fel så att de torkar. Jag har mäjlat kundtjänsten på Svenskt kosttillskott. Kanske blir jag kompenserad.

Jag har städat idag. Gnodde som en gnu i närmare 5 timmar och när vi sitter i soffan och ser "Hitchcock" kommer jag plötsligt på att jag aldrig dammsög i sovrummet. Meh! Vilken jäkla grej att glömma! Det lilla extra den här städomgången blev att köksgolvet skurades, sopskåpet snyggades till så att det åtminstone inte är äckligt och så tog jag tag i ormboet med sladdar som hänger ihop med tv:n. Tv:n är fäst på väggen med 2 hyllplan under där dvd:n och digitalboxen står (se bilden).

Juli 2009 när vi renoverade vardagsrummet.

1000 sladdar mellan apparaterna och från lamporna. De gick att dölja hjälpligt med själva apparaterna, men den senaste tiden de senaste åren har de hängt ner och irriterat min käre make å det grövsta. Med tanke på hur lite tid han tillbringar med att se på film jämfört med mig, så blir jag irriterad på att han retar sig på en sån sak. Sedan började han fantisera om att ta ned tv:n och hela mittsektionen med hyllor för att snickra till något som skulle dölja sladdarna. Stopp och belägg!! Hold your horses!! Tagga ned, gubbe lilla!! Han har en benägenhet att skena iväg och komplicera saker, så det var i förebyggande syfte som jag tog tag i det hela medan han var på jobbet. Mooahahaha. Det var lite nervöst eftersom jag är så oteknisk, men jag var metodisk och kopplade loss en sladd i taget, memorerade var de skulle kopplas in igen och - snilleblixt! - de sladdar som jag visste måste bli kvar satte jag en gummisnodd runt. Gud vad jag kände mig smart! "Quietly brilliant", eller hur Pär? Apparaterna har dolt mer än sladdar visade det sig för jösses vilka dammråttor som hade slagit ned sina bopålar där bakom! Jag fick ta det lugnt och försiktigt för att inte störa dem för jag ville inte bli överfallen och täckt av damm. Dammsugaren stod inom räckhåll och likaså hade jag en fuktad dammtrasa. Digitalboxen är numera borta för vi tittar aldrig på tv. Nope. Vi tittar bara på dvd. Tack vare att boxen togs bort försvann även en antennsladd. En grå datasladd (varför satt den pluggad i tv:n??) och en sån där übertjock scart-sladd försvann oxå. Jag kunde byta ut skarvsladdsdosan till en mindre modell plus att en fjärrkontroll, en ask med brännbara dvd-skivor och en penna kunde flyttas undan. Rensandets underbara endorfiner! Nu är det i alla fall inga sladdar som hänger ned under hyllan längre. 

Först fick leveransen av Elfa-inredningen till garderoben ett betydligt senare leveransdatum än vad som utlovats. Sedan fick leveransen av dörrarna och gaveln ett tidigare leveransdatum än vad som utlovats. Efter det hampade det sig som så att både inredning, dörrar och gavel skulle levereras samtidigt nämligen idag mellan 12 och 16. Medan jag städade väntade jag på att få höra från Pär att de var på g, men inget hände. Halv 16 ringer Pär och säger att ingenting kommer att levereras idag för fraktfirmans lastbil har gått sönder. Först kom inget, sedan kom allt och efter det ingenting igen. Måndag förmiddag är nästa bud. Det är kanske inte meningen att vi ska ha en garderob i sovrummet. En garderob som var den sak som drog igång renoveringen. 

De första 2 tredjedelarna av självhypnosen kändes helt ok, till och med bra. Jag menar, det är ju aldrig fel att slappna aaaaav...... Det är den sista tredjedelen som fick mig att bli mindre avslappnad eftersom den inte fokuserar på mitt problem. Mitt problem består inte av att jag äter för mycket eller att jag småäter mellan måltiderna. Att då hypnotisera mig själv till att äta mindre portioner eller att undvika fettbildande mat känns fel. Helt fel. Visserligen är det här min första kontakt med hypnos, men jag tror att det är precis lika viktigt att budskapet känns rätt som det är att det ska klicka med en terapeut för att man ska kunna slappna av och öppna sig. 

Nedan följer en del av den felande tredjedelen. Det här handlar inte om högläsning, så när jag har skrivit ut flera vokaler efter varandra beror det på att hon drar ut på just de ordet. Punkterna mellan orden symboliserar en paus (där endast bakgrundsmusiken hörs). När ordet är kursiverat är det för att det betonas. 

Föreställ dig en behaglig, långsam och dämpad kvinnorössssst......

För det första kommer du att märka att du vid måltiderna så njuuuter du av maten .... men mindre portioner räcker för att du ska bli mätt. Ja, för varje dag som går kommer du att märka att du njuuuuuter av maten vid ....... varje måltid ..... men med mindre portioner ..... räcker det för att du ska bli mätt. Du kommer att upptäcka att du inte har nåååågot behov ... inte någon anledning och framför allt inte någon önskan att äta lika mycket mat som du har gjort tidigare. Med andra ord är din nuvarande önskan att sköta din vikt mycket, mycket, mycket  starkare ..... än den önskan du tidigare har haft att äta en massa mat. Eftersom du njuuuuter av maten, du verkligen njuuuuter av maten och inte är mitt uppe i en bantningskur förändrar du bara dina matvanor och du kommer att upptäcka .... att mindre portioner gör dig lagom, behaaagligt mätt ..... och eftersom du känner dig behagligt, lagom mätt efter  måltiderna så kommer du att märka att den andra saken händer..... och att det är du som kommer att ha mindre behov, mindre skäl och mindre önskan att äta mellan måltiderna. Din nuvarande önskan att gå ned i vikt på ett lätt och naturligt sätt .... och utan ansträngning och det är precis det du gör just nu ..... den är mycket starkare än den önskan som du tidigare har haft att äta mellan måltiderna ..... och sen händer en tredje sak nämligen den att när du innan du äter fettbildande mat - och du vet vilken mat som är fettbildande så det behöver inte jag berätta för dig - så kommer du oavsett var du är  och vem du är med att tyst .... tyst för dig själv ställa dig en mycket viktig fråga och den frågan är: Vad vill jag helst göra? Tappa i vikt eller äta den här fettbildande maten? Eftersom du har den här inre önskan att gå ned i vikt och du vet att du redan håller på att skaffa kontroll över din vikt så kommer du att upptäcka många  många gånger, ja, oftare än du tror, är det möjligt att du bestämmer dig för att du inte har något  behov ... inte har någon anledning och inte har någon önskan att alls .... att äta den där fettbildande maten. Och när du har fattat det beslutet ....  kommer du att njuuuuta av mat som inte är fettbildande och varje gång det händer dig så kommer du att känna dig nöjd  och glad för det är ett bevis på ... och alla behöver vi bevis nån gång ... på att dina matvanor verkligen förändrats. Ja det är ett bevis på att du verkligen håller på att ta kontrollen över din vikt ... lätt... naturligt och uuuutan ansträngning. Så från och med idag idag och för varje dag som går kommer du att upptäcka att vid måltiderna .... så har du mindre behov ... mindre anledning .... och mindre önskan att äta lika mycket mat som tidigare. 

Selma följde ju med till Öland i helgen som var och var utomhus för första gången. Hon älskade det! Hon njöt, gjorde rusningar och lyckohopp, åt gräs och gosade med matte. Selma var i sitt paradis. Elins farmor, min svärmor, träffar sällan Selma och umgås ännu mindre med henne, men kunde ändå se hur fin hon är och uttryckte det så här: "Det är ett väldigt fint exemplar av kanin det här!" Kommentarer överflödiga.

Elin tog bilderna med sin mobilkamera.

Det var åter igen dax att gå till Salem dels för att skicka tillbaka det felaktiga gummibandet och dels för att hämta det rätta som jag köpte hos Gymgrossisten. Det kändes som om jag har gått den där sträckan förtifjorton gånger den senaste veckorna och jag är urleds på den! Till Salem gick det bra med tempo, men hemåt kändes det som om jag gick in i väggen. Pang! Jag hade hyfsad fart när jag kroppen plöstsligt vrålade att den faktiskt inte orkade. Sänk tempot för bövelen! Det blev 20 minuter dit och 25 minuter hem och ingen omväg som jag annars går. Jag tycker om att pressa mig själv när kroppen mår bra, men både igår och idag har halsen känts irriterad och jag har varit så himla trött. Dessutom dras jag med en spänningshuvudvärk sedan 4 dagar, en värk som jag inte förstår varför jag har. Jag använder bettskenan varje natt och jag har ingenting som hänger över mig. 

Gummibandet, Exetube, är i alla fall det jag är ute efter, men det följde inte med förslag på övningar, så jag ska kolla upp det på nätet. Utan att jag valde det när jag beställde Exetuben fick jag med ett nummer av Gymgrossisten Magazine och herre jösses vad den tidningen är fel för mig! En hel tidning med äckligt stora muskler och senor, kosttillskott och deffning. Inget kroppsfett så långt ögat nådde. Det är den absoluta motsatsen till vad jag är ute efter med min träning.

Gummibandspass som var så jäkla tungt vid benövningarna med flera extra flåspauser, men ändå skönt. Överkroppen och stretchingen var inte tungt alls. Jag fortsätter med balansbrädan och gör framsteg både när det gäller balansen och styrkan i vristerna. 5 minuter med båda fötterna på brädan och tippning åt olika håll och 30 sek eller mer med endst ena foten och utan att hålla i mig i hyllan. 

Jag utlovade fortsättning på utbetalningen av Majas veterinärbesök. Det fungerade! Mitt skeptiska jag är glatt överraskad eftersom det här är den sortens teknik som faktiskt underlättar för mig och som inte finns bara för att det är möjligt att göra det. Jag fotade och skickade in allt samma kväll som besöket och nu har jag fått pengarna, 7 arbetsdagar senare.