Vi får gäster i morgon. Pärs initiativ och bestämt sedan någon månad tillbaka. Mycket av det Pär gör gör han grundligt. En del av det gör han med stor entusiasm t.ex att planera en middagsbjudning. Varje gång vi ska få gäster går vi igenom olika stadier och vid någon tidpunkt (det är en fördel om denna inte inträffar just den dag som gästerna väntas) kraschar vi alltid. Pärs entusiasm har vid det laget övergått i frenesi/nervositet som fungerar som om någon drar med den grova sidan på en fil över mina nerver. Den här gången kraschade vi igår kväll. Jag tog upp problemet sett från min sida där jag känner att jag får rollen som Sur Käring när jag försöker dämpa honom då planeringen får Nobelmiddagsdimensioner. När jag bromsar blir han irriterad. När dagen D till slut kommer och gästerna med den, så är jag leds. Jag är mentalt trött och även om jag kanske hade lust innan, så är den borta och när gästerna har åkt hem igen känner jag bara halleluja-det-är-över! Sedan kommer tröttheten och den sociala baksmällan. Är det så konstigt om jag inte blir salig när Pär förseslår att vi ska bjuda på middag? Alla stadier inklusive kraschen går väl an när det handlar om Vårat Gäng för med dem kan jag vara mig själv och om jag är trött och osocial är det ingen som tar illa upp, men i morgon kommer 2 personer som jag egentligen inte känner och då vill jag försöka vara mitt trevliga och sociala jag. Det e inge' kul.....

Det har varit dåligt med träning den här veckan, så idag kände jag att det var dax för gummibanden. De nya gummibanden och de har större motstånd än de utslitna. Det gick inte bra. Över huvud taget. Inte direkt tungt, men kroppen kändes motsträvig och koncentrationen var inte på topp. Det kändes segt som gummi och mitt i det hela tappade jag lusten. Luften gick ur mig och jag blev trött. De nya övningarna med Exetuben fungerar i alla fall och utfallen gick bättre utan Exetuben.

2 filmer idag: "Tootsie" och "Happy-Go-Lucky". Båda är komedier, men bara den ena var rolig. Det finns 2 genrers som är svåra och de är just komedi och skräck. Vad som är roligt respektive läskigt är väldigt relativt.

"Tootise" från 1982 med Dustin Hoffman och Jessica Lange. Den är bra och den är jäkligt rolig vilket jag inte tog för givet eftersom min humor har ändrats på de 32 år som gått. Även Elin tyckte om den och hon kan vara svårflörtad. 

"Happy-Go-Lucky" med Sally Hawkins. Den var inte rolig. Småfnissig ibland, men huvudpersonen var otroligt irriterande. Hennes "gladlynta sinne" är inte oemotståndligt utan ger bara ett tramsigt intryck med bristande koncentration. Den lämnade mig förvirrad och jag kom på varför tack vare det jag har lärt mig på författarkursen. Det handlar om dramatiska kurvor och premisser.

I "Tootsie" får man se hur Michael Dorsey kämpar som arbetslös skådespelare och sedan får en kvinnlig roll i en såpa. Komiska förvecklingar och drama med en höjdpunkt där allt ställs på ända och sedan följs det av en nedtrappning där Michael Dorsey konstaterar att han har lärt sig mycket i sin roll som kvinna och att han inte har behandlat kvinnor särskilt bra. Lesson learned! En premiss infriad. 

I "HGL" saknas det här. Man får se Poppy när hon får sin cykel stulen, men inte låter sig nedslås tack vare sitt "gladlynta sinne" utan bestämmer sig för att ta körkort. Körläraren är hennes raka motsats humörmässigt, men det blir inga komiska kontraster utan bara en ilska från hans sida som hon försöker skratta bort. Upptrappningen saknas och det känns som att jag väntar på att filmen ska komma igång. En variant av höjdpunkt när körläraren flippar ur och hon - för en gångs skull - inte flamsar bort det och sen ingenting. Vad gick det ut på? Jag skulle ha velat veta varför hon var så otroligt forcerad i humöret och varför körläraren var så bitter. Ingen dramatisk kurva och ingen premiss. Man måste ju inte göra film på det viset, men det förklarar varför jag inte kunde ta den till mig. Inte Elin heller för den delen. 

Elin är på besök några dagar tillsammans med Selma och idag såg vi, Elin och jag - inte Selma, "Jane Austen book club" som baseras på boken med samma titel av Karen Joye Fowle. Den var mysig och smårolig och många bra skådespelare, men jag undrar lite hur mycket man får ut av den om aldrig har läst Jane Austen eller sett någon film baserad på hennes böcker? 

Efteråt slog det mig om Karen Joye Fowle är nöjd med filmen? Hon lade ner en massa arbete på boken, på att bygga upp trovärdiga karaktärer och en hållbar handling. Sedan blir det en film på 101 minuter som egentligen bara skummar på ytan när det gäller karaktärerna. Alla böcker passar inte som film och även om den här var bra, så kan jag tänka mig att det är massor som inte kom med. Tankar, känslor, bakgrund, erfarenheter. Fortsättningen på författarkursen börjar idag och nu har jag en bokidé och ska själv börja bygga upp trovärdiga karaktärer och jag vet att det är ett långdraget arbete. Därför undrar jag vad KJF tycker om sättet som de har behandlat hennes hantverk?

Det var dax för halvårskontrollen hos dr Levaxin. Goddag, goddag, jag mår bra, sköldkörtelns känns som den ska, har du frikort?, passar den 3 mars, om allt är som det ska kommer jag inte att ringa, adjö, adjö. Ner till labbet, stick i armen, ut igen. Allt avklarat på under 10 minuter och jag gick ut genom porten 1 minut över 10 och min egentliga tid hos dr Levaxin var klockan 10. Hej å hå! 

Det byggs vid Stadion. Ett nytt campus till Musikhögskolan. När jag passerade där för 1 år sedan på väg till dr Levaxin, så sprängdes och schaktades det. När jag passerade för ett halvt år sedan hade det inte hänt särskilt mycket, men de jobbade på med grunden. När jag passerade idag kunde jag se 2 hela byggnader som visserligen inte är inflyttningsklara på långa vägar, men de stod där. Jag hade en killkompis som arbetade inom bygg och han förklarade att det är just grunden som tar tid. När den väl är färdig går resten fort som tusan. Det kommer jag alltid att tänka på när jag ser något som byggs. 

Efter läkarbesöket åkte jag in till city och styrde kosan mot Apoteket och hämtade ut Stilnoct och för ovanlighetens skull fick jag originalet i stället för den billigare Zolpidem. Farmaceuten förklarade att om de har sålt slut på det billiga alternativet har de rätt att sälja originalet med högkostnadsskydd. Sedan gick jag tvärs över gatan till Kahls te- och kaffehandel och köpte violte. Hon hade bara lite kvar, sa hon och undrade hur mycket jag önskade. Åtminstone 2 hg blev mitt svar. Hon mätte upp och tro det eller ej, men det var precis 2 hg! Violte är inte så gott i sig, men när jag tar 3 skedar Earl Grey och 1 sked viol blir det väldigt smarrigt. Jag behövde mer te, men det ville jag köpa på mitt vanliga ställe, Tehuset på Kungsgatan (men där finns inte viol). 4 hg French Earl Grey (smakar mango) och 4 hg Lady Grey (som har en hel citron i sig). Det är en farlig affär och de flesta gånger jag handlar där köper jag med mig något oplanerat för de har såååå mycket fint och smarrigt! Medan tedamen väger upp de tesorter jag har beställt så roar jag mig med att se mig omkring och det förvånar mig inte om det är ett försäljningsknep...... Jag går på det i alla fall. Idag blev det en liten burk med Muminmotiv.

"Det finns väl alltid något som jag kan ha i den" försvarade jag mig med när jag lade till burken mot slutet. Tedamen höll med och tipsade om att man lägga i någon liten present och ge till någon man tycker om. "Näääää..." protesterade jag "jag vill behålla den för mig själv!"

Tiggare. Som så ofta annars när jag är i Stockholm blir jag trött och får ont och känner mig grinig och lättirriterad. Just idag blev jag så himla trött på alla tiggare!! Det sitter en på vår tågstation (och numera även en vid Konsum) och jag stötte på en vid Sophiahemmet. På väg mot city kom en emot mig på t-baneperrongen och skramlade med sin mugg. När jag var på väg från Tehuset satt en på trottaren och pekade på sin vanställda fot. Ytterligare en utanför Seven-Eleven ett par hundra meter längre fram och så ännu en på Vasagatan. När jag har satt mig på tåget och tror att jag har kommit undan dyker det upp en till. Låt mig vara! Sluta be mig om pengar!! Låt mig slippa konfronteras med ditt elände!!! 

Pär och jag har poströstat idag för han kommer att vara på väg hem från Öland på själva valdagen. Jag passade på att få till en tempo-promenad till Salem centrum (30 minuter). Vad skönt det var! Det kändes som om det var väldigt länge sedan jag promenerade. I söndax och igår hade jag en rent löjlig träningsvärk i låren efter de nya övningarna i lördax och det har varit mycket stånk och stön och rörelser à la krokig gammal gumma, men till idag hade det släppt. Poff! Borta!

Förmån att få leva i en demokrati.

Rättighet att få vara med och bestämma.

Ansvar att utnyttja sin rösträtt.

Skyldighet att utnyttja sin rösträtt.

Idag kom en förpackning med nya gummiband från Kosttillskott med anledning av att jag reklamerade dem. Jag fotograferade skadan och hos tillverkaren, Abilica, trodde man att det var pga. att banden utsatts för direkt solljus trots att jag i mäjlet förklarade att de har legat på en hylla längst in i rummet dit solen inte når. Hos Kosttillskott. se trodde de mer på att jag fått ett måndagsexemplar. Jag blev inte ifrågasatt på något sätt.

Idag anlände skelettet, innanmätet eller inredningen till garderoben. Ett par veckor försenad plus att det inte ingår i servicen att få det uppburet för trappan. De bär bara fram till tomtgränsen. Vi har ingen tomtgräns. Det var en tjej som körde lastbilen och det vara endast hon som bar alla kollin som innehöll metall och spånskivor vilket är astungt. Hur tänkte de där? Tursamt nog är Pär stark och har en hel rygg och klarade av att bära upp det mesta själv och så hjälptes vi åt att bära upp 1 kolli. 

Skelettet består av Elfa-delar.

Pär och jag har varsin sektion med trådkorgar.

Vi monterade upp takskenan som bär upp hängskenorna. Sektionerna med trådkorgarna kommer att stå direkt på golvet. Genom hela garderoben hänger en klädstång. I mitt-delen kommer vi att sätta hyllplan och högst upp kommer vi att lägga ett annat hyllplan som löper över hela precis som klädstången.

Det som sedan gör det hela till en garderob är en gavel till höger (som vi tänker tapetsera) och skjutdörrar i ekfanér. Gaveln ingick i det som anlände idag och skjutdörrarna bör anlända den här veckan, men det verkar ha gått troll i alltihop, så vi får väl se.

Månadsvägning: 101,9 kg vilket innebär en minskning på 1,6 kg. Vad glad jag blev!! Jag bläddrade bakåt i min almanacka och såg att även den förra vägningen innebar en minskning, så under de 2 senaste månaderna har jag gått ned 2,6 kg. 

Det tar tid att ändra sitt sätt att tänka och egentligen vill jag kunna se siffrorna och nöjt konstatera att det är en hälsovinst. Inget värderande, endast ett konstaterande. Jag har inte nått dit än, så när jag insåg att jag hade gått ned i vikt för andra månaden i rad började jag gå igenom vad jag har gjort och inte gjort, tränat och inte tränat, ätit och inte ätit och jag insåg att jag inte följer något egentligt mönster eller kosthållning. Det är så jag vill ha det, men det medför oxå att det kan vara svårt att fortsätta gå ned i vikt när jag inte vet vad jag har gjort rätt. Å andra sidan är det bara för mig att fortsätta precis som jag gör nu för det verkar ju vara rätt för min kropp! Rörigt i knoppen. 

Pizza vid ett flertal tillfällen och det går inte hem hos vare sig Viktväktarna eller LCHF:arna som är de 2 inriktningarna som jag har provat.

Grekisk youghurt dagligen (Viktväktarna).

Start-flingor dagligen (Viktväktarna och LCHF).

Rocky Road varje kväll eftersom mitt Rocky Road-dille inte vill ge med sig (Viktväktarna och LCHF).

Coca-Cola och det finns ingen som godkänner det och inte jag heller, inte i längden. Det är för mycket socker och jag har slutat med det nu.

En period med vitt bröd varje dag (LCHF och min egen mage....).

På brödet hade jag mycket Bregott, lagrad Herrgårdsost och parmaskinka (Viktväktarna).

Chips nästan varje helg (Viktväktarna och LCHF). 

2 mellankokta ägg varje dag (Viktväktarna).

Lite juice som komplettering till äggen (Viktväktarna, men mest LCHF).

1 banan då och då (LCHF).

Det är Pär som lagar middag varje dag, så vida han inte flänger iväg till Öland och vi är eniga om att det ska vara naturliga råvaror (vi har inte sett en lätt-produkt på flera år), rätt sorts fett, närodlat och ekologiskt så långt det är möjligt, grönsaker. Det blir mycket kött, fisk och kyckling med gräddiga såser. Det är det här som fungerar och det är det här som jag mår bra av och jag tänker fortsätta att må bra! Haha!