Något som gör mig upprörd. Tyvärr, så finns det inte endast en sak som gör mig upprörd utan jag kan göra listor!

* Föräldrar som inte tar sitt ansvar som föräldrar utan tycker att t.ex skolan ska göra det åt dem.

* Barn som behandlas illa.

* Djurplågeri.

* Bristen på vanligt hyfs.

* Att svenskarna är så otroligt dåliga på att uttrycka sig på sitt modersmål.

* Utarmningen av det svenska språket.

* Vårt datoriserade och ruskigt bräckliga samhälle.

* Att vintern kommer som en överraskning för SL varje år.

* Regeringen.

* FK

* Min Prövning.

* Att ofrivilligt barnlösa verka tycka att deras sjukdom och lidande är så mycket värre än alla andras sjukdomar och lidande.

* Att människor inte har mer ryggrad än de har.

* Människor som inte vågar stå för sina åsikter och val.

* Människor som tycker att de är mer värda än andra.

* Idioter som saboterar och klottrar.

* Människor som gnäller utan att göra något åt situationen (där det finns möjlighet att göra något).

* Martyrer.

* Arrogans.

* Egoism.

* Hyckleri.

* Alla outtalade regler för hur man bör vara, se ut, reagera, leva, tycka och tänka samtidigt som man säger att varje människa är unik.

* Fantasilöner som t.ex direktörer och vd:ar har.

* Att människor är så himla rädda så fort någon avviker eller sticker ut det minsta.

Fridens.

Ett annat ögonblick. Som nyförälskad. Pär och jag hade vår första träff en fredag. Den andra på lördagen. På söndagen skulle han träffa sin pappa och sin syster. På måndagen ringde han mig på arbetet.

"Jag ville bara höra att du finns kvar...".

Jag finns fortfarande kvar, 20 år senare.    

Fridens. 

Den här månaden dvs december 2010. Jaa..... Vintern kom på allvar och det blev vitt, vitt, vitt. Jag har varit dålig på att träna och har bara fixat några promenader. En lunch med Annie och Elin. Ännu ett möte med Af-damen och Af-psykologen. Jag har städat för sista gången i år. Det är december månad så långt. Om den resterande månaden kan jag bara skriva vad jag har planerat och det är ett frisörbesök och ett sista möte för året med Af-psykologen. I almanackan har jag även antecknat året sista mätning för att se om ytterligare centimeter av mig själv har försvunnit. Den 24:e är det julafton som vi tillbringar hos mina svärisar i Stockholm. Likaså nyårsafton. Jag lyckades klara hela hösten utan att bli förkyld fram till just december. Jag skrev ett opersonligt, dvs inte riktat till någon enskild person, inlägg om fertilitetsbehandlingar och fick, för första gången sedan jag började blogga, riktigt elaka kommentarer. Ett citat av rollfiguren Vincent Grey från serien "Vem dömer Amy?": Om man bara överlever barndomen, så har man någonting att skriva om.  O ja!

Fridens. 

Något jag ångrar. Jag tror inte på ånger. Ånger leder bara till ältande och ältande leder till frustration och depression. Jag har ältat mycket i mina da'r och det fick min inte att må bra. Gjort är gjort. Det förflutna är passerat och jag lär mig av misstagen. Framtiden kan du inte påverka. Jag försöker att leva i nuet, men eftersom jag är allt annat än perfekt, så finns det en sak jag ångrar. Jag ångrar att jag inte tog mig tid att ta på mig riktiga vinterskor den där dagen i februari när jag skulle ta mig nedför den igensnöade trappan för att hämta posten. Det ångrar jag. Om jag hade varit mindre slö, så hade jag kanske inte halkat och skadat ryggen för tid och evighet. Det ångrar jag.

Fridens.

Min favorit-födelsedag. Jag har ingen favorit bland mina födelsedagar.

Fridens.

Mitt favoritminne. Precis som när det gäller ögonblick i livet, så finns det mängder att välja bland och att påstå att det finns endast ett favortiminne..... Här är ett av mina favoritminnen.

Pär, Elin och jag åkte med Silja Line till Helsingfors och jag tror att Elin kan ha varit 4 år. Dagen i Helsingfors inledde vi med att promenera från båten, längs med kajen, förbi marknaden och upp till Uspenskijkatedralen. Vi gick in förstås och det jag minns är en enorm sal utan de vanliga raderna med kyrkbänkar och med högt i tak. Det fanns enkla trästolar utställda och jag satte mig på en av dem för att bara titta. Elin kom och satte sig på en stol bredvid. Det är en ortodox katedral och av den anledningen (?) fanns inte så många utsmyckningar, men det måste ha funnits antingen ett kors med Jesus på eller en målning för jag minns att jag lutade mig ned mot Elin och viskade:

"Ser du den där mannen?" samtidigt som jag pekade mot Jesus. Elin nickade.

"Han heter Jesus" förklarade jag.

"Har han jobbat här?" frågade hon då.

Elin är med i flera av mina favoritminnen och oftast med ett klockrent uttalande.

Fridens.

Min första kyss. Den första kyssen fick jag av M och den var bara konstig eftersom jag var konstig och osäker på allt som hade med M att göra.

Fridens.

Mina drömmar. Jag tar för givet att det är livs- eller dag-drömmarna som avses för om jag ska skriva om vad jag drömmer på nätterna, så blir det ingen ordning alls.

Mina kortsiktiga drömmar. En månad framåt i tiden då alla tjôtiga helgdagar är avklarade och alla stressande förväntningar har lagt sig och då jag är fri från förkylningen och DÅ ska jag köra igång styrketräningen igen!

Mina långsiktiga drömmar. Att lyckas gå ned i vikt. Att få mer ork till att träna regelbundet. Att slippa vara beroende av dagsformen. Att kunna bli av med ytterligare mediciner. Att få permanent sjukersättning; att Af och FK inser att de inte kan rehabilitera mig. Att Elin ska få må riktigt bra och orka med allt hon vill. Att Pärs och mitt äktenskap ska hålla. Att Pär får fortsätta att trivas med sitt arbete. Att mina fingerleder inte blir sämre än de är nu, så att jag kan fortsätta att blogga och att teckna. Att få bo kvar här i mitt Paradis. Att komma igång med att skriva boken om mitt liv.

Ingen av de drömmarna är egentligen orimliga eller rena fantasier.

Fridens.