Idag läste jag ut en av minapresentböcker, "Den sista fristaden" av Tracy Chevalier och den är faktiskt inbunden av den anledningen att jag har hennes övriga böcker som inbundna och jag vill inte förstöra symmettin. Den var väldigt bra och precis som i hennes tidigare böcker, så står en form av konsthantverk i centrum och den här gången var det kviltning (av täcken). Täckena stod inte i centrum på samma sätt som tavlan i "Flicka med pärlörhänge" eller väggbonaden i "Damen med enhörning" där jag tyckte att idén med att bygga upp en fiktiv historia runt ett föremål som faktiskt finns i verkligheten är lysande. När jag skummade igenom det de böcker, källor och material som TC har forskat i och att hon tyckte att det var nödvändigt att själv kunna kvilta, så blev jag något avskräckt, så här i början av mitt eget skrivande. Behövs det så mycket research för att skriva en bra bok?! Jag ska nog ta en sak i taget.

När jag känner att jag bara måste ha en ljudbok, så kan mitt mindre kräsna jag träda in och ändra de kriterier som jag gör mina val efter. Jag lyssnar på "En nästan vanlig man" av Buthler & Öhrlund och när jag valde den boken, så gick jag efter 1. uppläsare och 2. längd och sist kom handlingen. Det är Stefan Sauk som läser och för mig har han samma höga klass som Katarina Ewerlöf efter att ha lyssnat på böckerna om "Avdelning Q". Boken är lång, 22 timmar och det anser jag är ett sätt att få valuta för pengarna. Handlingen då. Jag vet inte om jag kommer att lyssna färdigt, jag vet inte om jag orkar med det för huvudskurkarna är så'na vidriga människor med en skrämmande människosyn och en cynism som är snedvriden och ingen förmåga till empati. Jag ska lyssna några timmar till och hoppas på att de åker dit snart.

Idag lyssnade jag färdigt på "Blå koral"av Louise Boije av Gennäs med Magnus Roosman som uppläsare. Den är lång, 33 timmar som ljudbok och 673 sidor som pocket. Den är en av de bästa böcker jag har lyssnat på även om den hade kunnat vinna på att kortas ned; det blev för mycket analyserande av känslor fram och tillbaka. Det är inte ofta som en bok kan röra mig till tårar, men den här gjorde det flera gånger. 

Det tar ett tag innan mina öron har ställt in sig på en ny uppläsare och det var så nu med. Jag kan inte komma ihåg att jag har lyssnat till Magnus Roosman tidigare och han var bra. Jag föredrar egentligen att lyssna på en mansröst pga. tonläget, det är behagligare. 

Nu väntar jag otåligt på att den tredje delen ska ges ut och läsas in!

"Dallas" och ABBA har en sak gemensamt och det är att de inte tillhör finkulturen. Det har aldrig ansetts som att ha god smak att lyssna på ABBA (en inställning som gick mig helt förbi då det begav sig), men jisses vilket avtryck de har satt i musikvärlden! "Dallas" kallas för såpopera och var ingenting för de som ville ha kvalitétsunderhållning, men det pratas fortfarande om den och den blev mallen för många efterföljande såpoperor. Jag tittade på "Dallas" från det första avsnittet (som sändes i Sverige 1979?) och nästan till slutet 1991. Det gjordes 357 avsnitt och Larry Hagman, som spelar ärkesvinet JR, var den enda skådespelaren som var med i vart enda avsnitt! Jag har sneglat på den här serien ända sedan den släpptes på DVD för flera år sedan, men tvekat in i det längsta. Tills nu. Det finns ingen vettig serie att lägga pengar och tid på och jag har gått igenom de flesta av våra filmer både 1 och 2 gånger, så nu har jag säsong 1 och 2 som såldes tillsammans för det facila priset av 119 riksdaler. Den är rolig att se igen! Inte rolig ha-ha utan som att se gamla bekanta. Gamla bekant kläder oxå..... Jag ryser! Tajta byxor med hög midja och utsvängda nästan i storlek med en tee-pee, polotröja under en midjekort vinterjacka med en låååååång halsduk hängade. För min privata del kan man lägga till ett par näbbstövlar. Så norrlandschict!

Dallasmygel blir legymsallaD.

Jag har precis sett en dokumentär om socker på svt.play All forskning kommer numera fram till att socker är farligt, nästan ett gift. Att förbjuda sockret tror jag inte på, men att beskatta det skulle nog fungera i längden i alla fall för dem som har koll på vilka summor de handlar för.

"Att ändra sina matvanor som man har haft hela sitt liv är svårt och man måste respektera att det är svårt."

Läk Claude Markus

Pär och jag såg "Oblivion" med Tom Cruise och jag tyckte att den var bra! För ovanlighetens skull, så hade jorden inte gått under till följd av människans utarmning av dess tillgångar utan pga. att månen hade förstörts med efterföljande katastrofer i form av tsunamis och jordbävningar. Utan att förstöra slutet för någon som ännu inte sett den kan jag säga att mina reaktioner innehöll orden "Vad?" och "Hmmmm....." och att det innebär att jag kommer att se filmen en andra gång för att få en ny vinkling.

Det finns inte en enda sci-fi-film eller framtidsvision där inte allt är avskalat ned till minimalism. Enkla, stilrena hus med enkla, stilrena möbler. Kläderna har enkla och funktionella snitt. Sminket syns inte och frisyrerna kräver ytterst lite omsorg. Hur kommer vårt språk att vara i framtiden, om 60 år som är den tidsperiod som utspelas i "Oblivion"? Det borde väl oxå bli lika avskalat och förenklat för att inte tala om att världens alla språk borde bli en enda mix. Nästa nisse som får för sig att göra en riktigt genomarbetad sci-fi film bör ta med även språket för då kommer jag att bli riktigt imponerad!

Är det för att jag aldrig har varit en filmanalytiker eller är en fena på att tolka symbolik som gör att jag inte förstår poängen med vissa filmer och varför man över huvud taget har gjort dem? Pär och jag såg "Gravity" som har fått otroligt bra kritik och dessutom 7 Oscars, men när den var slut, så var min första tanke "Och vad gick den här filmen ut på då??" Där kommer min brist på analys och symboltolkning in - vad är det jag har missat som så många andra ser? Filmen hade fått en helt annan tyngd (tyngd i rymden - haha!) om den hade varit verklighetsbaserad som t.ex "Apollo 13", men nu blev det bara ett uppradande av katastrofer. Allt som kunde gå fel gick fel. 15 minuter in i filmen ser man hur dr Stone (Sandra Bullock) virvlar iväg helt utan kontroll eller fäste och egentligen hade det kunnat sluta där. Dessutom är ju titeln fullständigt missvisande för det handlar ju om den absoluta motsatsen till gravitation. "Zero gravity" hade passat bättre. Jag tröstar mig med att det var Pärs pengar och inte mina som användes till köpet av filmen.

Jag lyssnar på en lååååång bok (22 timmar - valuta för pengarna!) som heter "Högre än alla himlar" av Louise Boije av Gennäs. En, för mig, ny författare. Hon har ett vackert språk med ett rikt vokabulär och hon väver in akutella världshändelser väldigt skickligt. Visserligen utgörs de händelserna i huvudsak av elände, men de påverkar personerna i boken precis som de kan göra i verkligheten. Ibland tycker jag att det blir lite för  gulligt, på gränsen till perfekt, men det är inget som överskuggar. Det är den första delen i en trilogi och jag håller just på att ladda ned del 2. Den sista delen har inte lästs in ännu och jag hoppas att det blir av snart. Det är Katarina Ewerlöf som läser del 1 och hon är ett proffs, men tyvärr är det inte hon som har läst in del 2, så det återstår att se om det blir ett lika bra resultat.

Innan jag lyssnade på "Högre än alla himlar", så lyssnade jag på en bok av Dean Koontz. Jag vet inte om det faktiskt var så att beskrivningen av handlingen inte var korrekt eller om det var jag som inte lyssnade koncentrerat, men själva boken var inte bra och den blev, tyvärr, sämre pga. Eric Ericsson som läste. Högläsning är en konstform som inte alla behärskar.

"Varje form av social kompetens är förställning och blir därför oäkta"

Ur Högre än alla himlar

Jag hämtade läsglasögonen hos optikern idag och den här gången är de som de ska vara jämfört med mina vanliga glasögon. Jag ville prova dem ordentligt, så när jag tog plats i soffan för att läsa, så gjorde jag det med läsglasögonen på näsan och det borde jag har börjat med för länge sedan! Boken jag läser nu heter "Livet efter dig" och är något utöver det vanliga. Vilket fantastiskt flyt i berättandet! Den är rolig och den är tänkvärd och den är intressant och jag tycker såååå mycket om den!! Jag blev sittande i nästan 3 timmar och bara läste sida efter sida och jag pausade bara för att gå på toaletten. Läsglasögonen gjorde det mycket bekvämare och jag tror att det var deras förtjänst att jag inte blev lika trött av läsandet som jag vanligen blir (när jag började läsa, så var jag inställd på att knoppa in efter ett tag eftersom jag var väldigt trött). Boken kommer definitivt inte att hamna i lådan för vidare transport till Myrorna, den kommer inte ens att hamna i bokyllan på övervåningen för den kommer att bli kvar i min egen lilla hylla där jag har olästa böcker och Böcker Som Jag Kommer Att Läsa Mer Än En Gång (BSJKALMÄEG-böcker - den förkortningen är ju en baggis att minnas, eller hur?).

Jag såg en väldigt bra film idag, "Mitt liv med Liberace"som jag fick i fölsepresent. Jag kan inte mycket om Liberace utan minns bara hans spektakulära kostymer och förkärlek för glitter, men jag kan inte påstå att jag blev förvånad när jag fick veta att han var homosexuell..... Han var nästan en parodi på sig själv. Filmen är baserad på Scott Thorsons memoarer. Jag gillar Matt Damon nu när han har blivit vuxen och inte ger samma stöddiga intryck. Michael Douglas har jag väl inte sett i alltför många filmer och jag har nog aldrig gillat honom riktigt. Han har alltid verkat vara en självgod karlakarl och min första tanke när jag såg att det var han som spelade Liberace var att ok, nu har han spelat bög oxå och det var väl det som saknades i hans cv, men han är riktigt bra i den här rollen och kusligt lik originalet. Det måste vara kul att spela en roll som är så fjärran från en själv! Filmen är rolig oxå och det verkade som Liberace hade en viss distans till sig själv. Rob Lowe är med i rollen som Liberaces personlige plastikdoktor och den här bilden finns på Discshops sida med följande bildtext: "Ser din plastikdoktor ut såhär? Spring!"  Klockrent!