Jag har inte sovit bra utan vaknat till sjuttielva gånger - ofokuserad sömn. Vila är ju inte det samma som sömn alla gånger och det min kropp behöver nu är vila i form av overksamhet. Jag har helgat vilodagen idag genom att ligga kvar länge i sängen (till halv 11) och slumra och fotografera. När jag låg på sidan och tittade ut genom det nyputsade fönstret såg jag det här:

Träd.

När jag rullade över på rygg såg jag det här:

Fler träd.

Snarlika vyer som gör att jag känner mig omringad trots att jag älskar träd. Det kommer att ta tid innan jag har vant mig vid fototapeten. Det är bara att inse.

Jag fortsatte mitt helgande genom att sitta eller ligga i soffan och läsa den andra delen av "Barnmorskan i East End". Den är riktigt bra precis som den första delen. Det är ju en form av historieskildring av efterkrigstidens London, men eftersom den handlar om kvinnornas situation i allmänhet och gravida kvinnors i synnerhet tillsammans med barnmorskor och nunnor, så hamnar den i skymundan som sådan.

En stunds slumrande i ovan nämnda soffa i en ställning som vilken ergonom eller sjukgymnast som helst skulle skrika av fasa åt. Jag kände mig sned efteråt och fick köra lite uppmjukning av nacke och axlar.  

Jag känner misströstan när jag ser hur bloggar vars innehåll är tjatigt och andefattigt och osar brist på egna åsikter och med ett fattigt språk får 7-8 kommentarer till varje inlägg.

Pär känner oxå av den sociala baksmällan och idag har vi tillbringat endast 1,5 timme tillsammans. Resten av dagen har vi hållit oss på varsin kant och mötts då och då. Han börjar arbeta i morgon och jag har känt av nervösa och lättirriterade vibbar. En timme av de 1,5 som vi tillbringade tillsammans tittade på vi på "Big Bang Theory" och jag tittar annorlunda på den efter att ha läst om deras lönetjafs. De fick igenom sina sjuka krav och när jag ser Kaley Cuoco, Jim Parsons eller Johnny Galecki tänker jag: "Det där är en person som faktiskt anser att h*n är värd 6,9 miljoner kronor per 20-minutersavsnitt......". Det är äckligt. Det känns inte bra. Det är definitivt inget att skratt åt.

Nu vet jag varför jag inte tyckte om handlingen i "Leona": en rånande polis i samarbete med en kriminell och en åklagare som sätter dit en oskyldig och kommer undan med allt - det blir för mycket. Det är ingen verklighetsbaserad berättelse, men jag vill ändå behålla illusionen av att poliser och åklagare är till för att upprätthålla lag och ordning. Usch! 

Jag ville inte gå på en ljudboksnit till, så jag satsade på ett säkert kort nämligen "Caipirinha med döden" av Maria Ernestam med Eva Röse som uppläsare. Jag läste den för ett drygt år sedan och den är så bra att jag får gåshud!! Hela idén med döden och alla tankar runt begreppet, språket, humorn och så ett slut som får mig att tappa andan. Den här sortens bok har jag full förståelse för att ett förlag vill ge ut för den har något alldeles eget till skillnad från alla dessa kriminalromaner. Det som förvånar mig är att jag själv inte blir avskräckt och tänker att "Jag kommer aldrig att kunna skriva så bra". I stället blir jag peppad för jag har för avsikt att skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa! 

...........och att göra det bättre själv är en helt annan. Sedan författarkursen läser jag texter på ett annat sätt än tidigare, jag lyssnar på dialoger i ljudböcker och filmer på ett annat sätt, jag har kommit underfund med hur mycket beskrivningen av en person betyder. Tyvärr, finns det fler dåliga än bra, men det är, som sagt, lätt att sitta här och tycka. Jag har fått så mycket att tänka över nu när jag står i begrepp att själv skriva en bok och jag kämpar med Min inre Kritiker som envisas med att säga att jag inte har något att komma med. Stick och brinn vettja!

Det är märkligt hur jag kan gå från att ha en uppläsare som favorit till att irritera mig på precis allt som kommer ur människans mun. Mirja Turestedt har nu gått detta grymma öde till mötes. Jag lyssnar på den första boken om "Leona" och jag kommer inte att lyssna på fler, men det är inte bara MT:s fel. Det var när jag lyssnade på böckerna om Maisie Dobbs som MT började störa mig. Jag vet inte om det var den genompräktiga fröken Dobbs som störde mig (människan har inga fel eller brister - jag tål det inte!) eller om det var MT:s sätt att läsa som fick henne att framstå på det viset. MT skulle vinna på att dra ned tempot när hon läser och jag stör mig oerhört på att hon sväljer sista stavelsen i många ord (det är hon inte ensam om). "Bad" blir "ba", tag blir "ta" osv. Nope, nu får MT inte läsa mer för mig!

Själva boken är ingen jag kan rekommendera. Språket är bra för ovanlighetens skull, men det finns inga miljöbeskrivningar och karaktärerna känns platta. Huvudpersonen, Leona är en spelberoende polis som utför rån för att finansiera spelandet och planerar att lämna både familjen och Sverige. Hon är osympatisk. Dessutom är hela berättelsen sorgligt humorbefriad. 

Christoffer Carlsson har skrivit sommarföljetongen i DN och jag har varit lite nyfiken på hans första bok "Den osynlige mannen från Salem" mycket beroende på att den delvis utspelar sig i Salem. Nä. Den hade bättre miljö- och karäktärsbeskrivningar än "Leona" har och huvudpersonen var sympatisk och tog inte sig själv på fullt så stort allvar, men nä. Ett citat fastnade hos mig: "Han hade den sortens hår som får en att vilja byta schampo.". Det jag gillar med det är att det är en man som tycker det om en annan mans hår. 

Jag har gått på 3 ljudboksnitar på raken och jag har tagit de i omvänd ordning. Den första var "Miss Jean Brodies bästa år" med Cecilia Walton Agrell som uppläsare och det jag kan säga om den är att den var välsignat kort. Dålig uppläsning och ännu en osympatisk och självgod huvudperson.

Törs jag ge mig på en ljudbok som jag inte redan har lyssnat på? 

Nu har jag hunnit till säsong 13 av 14 i "Dallas" och visst har jag många åsikter om själva serien som varierar väldigt mycket i kvalitét vad gäller manus, men jag har ännu fler åsikter om själva produktionen dvs. det som har gjorts i och med att den har släppts på DVD. 

Jag undrar om de helt enkelt har kopierat över serien direkt från VHS till DVD, rakt av bara, för bildkvalitéten är alltför ofta under all kritik. Om jag har förstått det hela rätt, så finns det hur många möjligheter som helst att "renovera" en gammal serie, att förbättra bild och ljud som de har gjort med t.ex "Djungelboken" (fast där glömde de att fixa det svenska ljudet....). "Dallas" är ju en klassiker vid det här laget, dagens såpors anfader och då kan man väl lägga ned lite arbete på det. 

Bildformatet har inte anpassats till dagens tv, så alla går runt och ser kortare och tjockare ut än vad de egentligen är.

14 säsonger med 25-36 avsnitt i varje blir en fruktansvärd massa avsnitt och DVD-skivor och de har löst det på samma sätt som de gjorde med "Vänner" genom att utnyttja bägge sidorna. I säsong 12 fanns 4 avsnitt på raken som hackade. Hur noga jag än synade själva skivan och torkade av den, så fortsatte hackandet. Om jag var tillräckligt snabb med fjärrkontrollen kunde jag hoppa fram i själva avsnittet, men jag förlorade tålamodet och hoppade helt sonika över hela avsnitten. Jag tror stenhårt på att vara en aktiv konsument och borde egentligen ha kontaktat Discshop för att få skivan utbytt, men jag orkade inte. Jag hade inga som helst problem med att följa med i handlingen trots glappet och det anses väl inte som positivt?

Min ständiga käpphäst: översättningen. Vad är det för jäkla ufon:n som översätter? Använder de Google Translate rakt av?? Vad hände med kontinuiteten??? Det handlar om oljebranschen vilket borde ge en vink om att "to drill" innebär "att borra" och inte "att drilla" som ju är en helt annan sak. "Well" betyder i det här fallet "källa" och inte "brunn". När oljegubbarna slår klackarna i taket över att de har gjort "a big strike" så betyder det inte att arbetarena strejkar utan att de har gjort ett stort oljefynd. "Bourbon and branch" är det samma som "bourbon och vatten" och inte - gud hjälpe mig - "bourbon med kvist". De här uttrycken återkommer ofta, ofta och det är därför jag undrar vad som här hänt med kontinuiteten för det översätts olika från avsnitt till avsnitt. 

Vad kan man som tittare och konsument begära? Egentligen?

Nu till något som inte har att göra med själva "renoveringen" eller produktionen att göra utan mer om hur USA ser på Europa och Öststaterna och det här har inte ändrats trots att det har gått över 20 år sedan serien gjordes. En man som kommer från Sverige presenterar sig och säger att han kommer från Skandinavien. "He's from Scandinavia! Where's that?" Som om en italienare eller spanjor skulle säga att de kommer från Europa utan att precisera från vilket land! JR och Bobby åker till Moskva och naturligtvis går alla omkring i tjocka rockar och pälsmössor för det är ju alltid kallt i Ryssland och vid ett tillfälle snöar det. Hur kommer det sig att amerikaner aldrig åker till Moskva i juli? Vi drabbas ju av ryssvärmen varje sommar.....

En scen filmades på Röda torget och den var så pinsamt dålig. Röda torget är stort och medan kameran följde JR & Co som promenerade samtidigt som de talade kunde man i bakgrunden se kravallstaket som höll tillbaka nyfikna ryssar. Folksamlingen utgjorde ingen turistgrupp eller kö till något muséum, de bara stod där och glodde. JR & Co fortsatte promenera och prata och några vanliga döda gick i bakgrunden, höll samma takt och glodde hela tiden in i kameran. Gick det inte att göra den scenen på något annat sätt? 

scen från röda torget; pöbeln glor bakom stängsel

Jag är från skandinavien

alltid vinter

......klockan halv 8 var det redan 22 grader. Mitt på dagen var det 29 grader.  

Jag var till Stockholm en kortis, närmare bestämt tebutiken. Tur och retur för te. Det är ett urmärkt tillfälle att sitta och läsa eftersom jag har svårt att göra det hemma. Nä, jag vet inte varför. På ditvägen var det nya vagnar med AC och jag satt på skuggsidan, så det var en baggis, men åt andra hållet var det gamla vagnar utan AC och det var inte någon baggis. Trots neddragna fönster var det som en unken bakugn.

Min inre språkpolis fick nästan psykbryt när jag fick se den här reklamen:

"Levlaupp med LG". En annan variant var "Levlaupp batteriet."

Förutom att det är en svengelska som skär som knivar i hjärnan, så är det dessutom en ihopskrivning som är regelvidrig. Håll med mig, snälla!!

Jag har snart lyssnat färdigt på trilogin om De Utvalda i Engelfors och även om jag blev positivt överraskad av att den första boken var bra, så kan jag inte säga att de följande höll måttet. Det är en ungdomsbok, det är jag medveten om och jag kan känna igen min egen osäkerhet från när jag var i den åldern och kanske är den språkmässigt anpassad, men jag tycker ändå att språket är fattigt även om det inte är dåligt. Det finns 2 ord som används alldeles för mycket: hata och ångest. 

Nivea har funnits så länge jag kan minnas och det är ett märke som jag har återvänt till med ojämna mellanrum genom åren. Elin hade en ansiktsskrubb från Nivea som jag provade och tyckte mycket om. Tyvärr, var det den sista skvätten, så jag bestämde mig för att själv köpa den. Jag använder mest Apotekets hudvårdsprodukter, men nu kände jag för att vara varumärkesotrogen! Jag hade kunnat köpa skrubben i Stockholm idag, men värmen gjorde att jag inte pallade att gå till fler affärer än tebutiken, så i stället satte jag mig vid datorn och gick in på Lyko.se. Jag shoppade loss där och endast Nivea hudvårdsprodukter. Skrubb för både ansikte och kropp, 2 duschtvålar, 1 deo, ansiktsmasker och rengöringsservetter. Ingen hudlotion faktiskt för nu när jag har fått tag på Essex, så duger ingen annan.

Varje fönster på nedervåningen plus balkongdörren är vidöppet för att få korsdrag, luftcirkulation. Det är kanske inte det svalaste alternativet för även om vi inte har luftkonditionering, så släpps ju värmen in. När jag kom hem räckte det med att jag klev in i hallen för att känna hur välsignat svalt (och tyst) det var och ändå sprang jag runt och vräkte upp fönster på vid gavel. Ett misstag?

Lättklädda turister med bara fötter i sandaler (jag vet att de var turister för de hade kartor i händerna). Smala, barbenta kvinnor i kortärmade blusar och knäkorta kjolar. Unga tjejer i ballerinaskor med sulor som är så tunna och odämpade att de lika gärna kunde gå barfota och förmodligen får hälsporre framåt hösten. Jag blir avundsjuk. Sååååå avundsjuk. Jag får skavsår av allt utom strumpor. Mina lår är så tjocka att de gnider mot varandra så att jag får skavsår på insidorna om jag har på mig kjol. Om jag gick en så kort sväng som till Konsum i ballerinaskor skulle jag ha ont i kroppen resten av dagen. Det har mindre betydelse att jag försöker gå ned i vikt för det är nu det är varmt, det är nu jag oxå skulle vilja ha nätta sommarkläder! Det är ingen som helst tröst att jag kanske slipper släpa på allt det här fettet nästa sommar.

Nu är "Dexter" slut och det känns tomt som det alltid gör när en bra serie tar slut. Det var ett bra beslut att avsluta serien, det kändes naturligt. Dexter har utvecklats mycket under seriens gång, känslomässigt och han skulle inte kunna fortsätta på samma sätt en säsong till, men själva slutet gillade jag inte. Det hade varit betydligt bättre om han hade dött i orkanen i stället för att, som nu, låta honom överleva och placera honom i en gudsförgäten skogshuggarhåla och därmed antyda att det finns en möjlig fortsättning. En annan anledning till att serien inte bör fortsätta är att Debra dog och "Dexter" utan Debra.........det finns inte på kartan! 

Hej då, Dexter!

Det bor en liten Tjurig Motvallskäring i mig som brukar ge sig till känna när jag inte har lust att göra som alla andra eller tycka som alla andra. Jag minns en film från 1988 som heter "Bagdad café" som aaaalla sa var så vansinnigt bra och att jag bara måste se den. Den Tjuriga Motvallskäringen vägrade och hon höll stånd länge, men när hon väl gav efter, så blev hon positivt överraskad för filmen var vansinnigt bra och rolig. Det var samma sak med "Avatar" och jag såg den först när den släpptes på DVD, men där blev jag grymt besviken och jag behövde inte den Tjuriga Motvallskäringen till att tycka att den bara var ett enda stort blaha. Trilogin om tjejerna i Engelsfors av M Strandberg och S Bergmark Elfgren har oxå höjts till skyarna och där har den Tjuriga Motvallskäringen hållit stånd länge. Hon är inte intresserad av att läsa om tonåringar vars öden är att rädda världen. "Kom med nåt nytt, please!" Men jag behövde en ljudbok och igår gav den Tjuriga Motvallskäringen med sig och hon blev positivt överraskad. Den är bra, riktigt bra och den är härligt lång (16 timmar) och läses av Julia Dufvenius som i och med detta kan sälla sig till den lilla skaran av Riktigt Bra Uppläsare.

Julia Dufvenius

Jag hittade serien "Mildred Pierce" med Kate Winslet på Svt.Play Jag tittade på den första delen och fick mersmak, men när jag gick in för att kolla när nästa avsnitt kommer, så har serien försvunnit. Poff! Då frågade jag Svt.Play och fick detta svar: "Vi har tyvärr inte rätt att låta serien Mildred Pierce finnas tillgänglig i SVT Play när den nu sänds i repris.".  Det är klart att de ska ha koll på rättigheterna när de börjar sända en serie första gången, men jag tycker att det är ännu mer självklart när den körs i repris. Idioti!