Huden hettar efter promenaden och kroppen verkar aldrig vilja svalna. Eftersom det egentligen inte hjälper att duscha svalt försöker jag hitta alternativ. Jag tog yogamattan och lade ut den på golvet i korsdraget. Sedan lade jag dit 2 av soffans sittdynor, en av ryggdynorna och några kuddar. Jag låg i bara underkläderna och utan att armar och ben nuddade vid kroppen och efter en stund blev jag sval. Jag hade lagt mig direkt på det svala parkettgolvet om det inte hade varit för att jag förmodligen inte hade kunnat ta mig upp sedan fast det visade sig att jag hade svårt att ta mig upp från den improviserade bädden oxå....

En bild på min favorit som slappar i en skön stil. Bilden blev inte bra för det är svårt att smyga på ett marsvin.....

Nu har alla sommarälskare fått som de vill: 26 grader är äckelvarmt! I alla fall när man, som jag, har bestämt att det ska städas den dagen och det går absolut inte att ändra på. Det behövdes städas, skräpigt och dammigt, men det var svettigt och jag osade så jag var tvungen att duscha efteråt. I morgon åker Pär till Öland och blir borta en dryg vecka och det innebär att det kommer att fortsätta att vara ostökigt och mindre skräpigt och det uppskattar jag!

Maja är inne på sin fjärde dag av medicinering och hon verkar må bra. Igår hade hon fortfarande lite ont när hon kissade, men idag har jag inte hört något. Hon äter som hon ska dvs. mer eller mindre hela tiden så som marsvin plägar göra och det hoppas jag innerligt att hon fortsätter med för jag vill inte behöva stödmata henne nu när jag blir ensam ansvarig för alla djuren plus Selma (som hämtas på måndag).

När vi var till veterinären i tisdags fick Maja vara inlindad i en handduk eftersom transportburen var hos Elin och Robin och av den anledningen köpte vi en ny bur till marsvinen. 

Den är inte idealisk eftersom den öppnas ovanifrån, men det är så behändig och enkel att bära. Bibbi och Vera får plats båda två och kan hålla varandra sällskap. Mimmi och Maja är så pass tuffa att de klarar att åka solo. Jag får lägga i ett par handdukar som de kan boa in sig i. Den är himla fin och tack vare storleken behöver den inte var undanstuvad. Marsvinen tycker oxå att den är fin, men förstår inte varför vi köpte den för de har inte för avsikt att åka nånstans.

Maja har haft ont av kisseriet till och från under lång tid, men för några veckor sedan tog det sig nya uttryck i och med att hon inte ville äta, så jag fick stödmata henne ett par gånger, men sedan kom hennes matlust tillbaka och hon åt själv. Vi bokade tid hos vetten och vi avbokade, men idag var det dax igen och då fick jag en tid kvart över 20. En stund senare tittade jag till Maja och sa att det var dax för stödmatning igen och då reste hon sig och gick direkt till matskålen i stället. Men jag ringde inte återbud den här gången.

Hon har blivit annorlunda sedan Alice dog. Hon är inte riktigt lika skygg längre och idag upptäckte jag att hon faktiskt inte har något emot att gosa. Vår transportbur är med Selma hemma hos Elin och Robin, så jag lindade in Maja i ett par handdukar och tog henne i famnen. Efter bök och högljudda missnöjesyttringar från Majas sida kom hon och jag fram till att det funkade bäst om hon satt mot min vänstra axel där jag hade henne på pussavstånd och där hon kunde hålla koll på husses bilkörning. Ett tag var hon så avslappnad och stilla att jag trodde att hon hade dött av chock och skräck. Hos veterinären, samma veterinär som var med när jag avlivade Alice, fann sig Maja i att bli klämd på och undersökt, men hon protesterade högt när hon tvingades till ryggläge för att röntgas. Vi hörde hennes protest fast vi satt kvar i undersökningsrummet. "Hörde ni? Det var vår Maja det!" Stolta marsvinsägare! Efter det tydde hon sig till mig och körde in nosen och hela huvudet i mitt armveck och kom upp för att få luft ibland. Hon lade sig till rätta där och jag passade på att fota med mobilen.  

Maja myser i väntan på medicinen.

Maja har aldrig varit gosig av sig om man jämför med syrran Alice som lade sig ned och började spinna så fort man strök henne över ryggen, så veterinärbesöket blev väldigt mysigt för min del. Urinvägsinfektion med mycket små uringrus. Smärtstillande och antibiotika och hon fick en första dos av båda.

På hemvägen satt hon mot min axel och tjattrade och det märktes när den smärtstillande kickade in för då började hon böka runt i handdukarna så att jag ofta hade hennes rumpa att pussa på i stället och hon slet i handduken och var allmänt rastlös på Maja-vis. 

Tillbaka i sin bur ("Nu hemma!") gick hon en sväng medan hon kurrade för sig själv och sedan fortsatte hon raka vägen in i ett av sina sovhörn och lade sig till rätta. Maja var trött och gick och lade sig, helt enkelt.

Det finns hylla upp och hylla ned med katt- och hundmat för olika åldrar, storlekar, kastrerade, med magproblem, med tandproblem, med viktproblem. Till och med katt- och hundmjölk för ungar resp. valpar. En hel del leksaker för hundar och katter, tandborstar och fästingplockare, salvor och kit med tvätt inför operation. Jag såg även en burk innehållande något näringsrikt till ormar och ödlor. Marsvinen då?! Några pelletsvarianter och ett par höpåsar och så kan marsvinen vara med på ett hörn när det gäller klosaxar, men förutom det - nada. Marsvinen slås även ihop med kaniner och gerbiler. Dessa små vänliga, roliga, ursöta varelser som inte kräver så mycket mer än uppmärksamhet, hö, lite grönsaker och vatten. Låt de där stora husdjuren få ta plats! Det är ändå i de små paketen som de bästa presenterna kommer, eller hur?

En gammal bild och ingen av damerna finns längre kvar hos oss.

Mimmi blir 3 bast idag och jag tycker att hon ska uppmärksammas. Hon är ett speciellt marsvin för hon har, trots sina få år, redan gått igenom 2 operationer och visat en kämpaglöd som fick mig att häpna. Förra sommaren förlorade hon sin bästis Humlan och var deppig i många månader, men i februari blev hon fostermor till Bibbi och Vera och fick massor av ny energi. Hon är en bra mamma. Min Mimmi!

Mimmi med syrran    

På väg till veterinären

Mimmi & Humlan på äventyr i hallen

Mimmi, Bibbi & Vera

Min Mimmi!

 Selma - världens finaste kanin!

Här är när Elin hade hämtat henne i september 2012 och då var hon 6 veckor. Kolla öronen. 

Följande bilder är från i år. Selma har vuxit i sina öron och fyller 2 år om en dryg månad. 

Det finns ingen som kan gosa som matte......

SoS: Selma och Stinkslangen (som mjukisormen kallas)

Den som kan motstå dessa ögon har inget hjärta och göre sig ej besvär hos oss.

En dryg vecka efter att Alice försvann, så insisterade Pär på att Maja skulle kompistränas. Jag hade ingen som helst lust att delta eller övervaka eftersom jag kom ihåg den förra veckans panikartade och tusstuggande misslyckande. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att lägga mig i (hehe) och ansåg att det var bättre att offra låta Bibbi få träffa Maja i nedre buren med möjlighet att kunna fly fältet på golvet. Vera är mer bundis med Mimmi än vad Bibbi är och jag tänkte även att Bibbis försiktigare läggning kanske underlättar för Maja att bossa över henne. Försöket inleddes och jag bävade.

Det blev tjattrigt. Det burrades med pälsar och det hackades med tänder. Det ruschades så att spånet yrde. Det var väntat, men jag blev förvånad över att lilla, chokladbruna Bibbi stod på sig. Det verkade som att hon tänkte att hon inte hade den minsta lust att bli uppfostrad och bossad med en gång till. Pär upptäckte att Maja har ett hack i ena örat som inte fanns där tidigare. Ojdå. Värre än så blev det ändå inte. Det slutade med att Maja kamperade inne i buren och Bibbi kamperade ute i marsvinstältet. 

Jag har gett Bibbi smeknamnet 70-procentar'n eftersom hennes färg på pälsen gör att jag tänker på 70 procentig choklad och jag gillar choklad! Vera kallar, i alla fall Elin och jag, för parabol-Vera eftersom hennes öron är så stora och runda. När Vera satt uppe på en av burens hörnhyllor, så frågade Elin henne om hon försökte få in någon tv-kanal.    Idag, när Vera och Mimmi var inkvarterade i den övre buren under den pågående kompisträningen, så satt Vera på en av hörnhyllorna och då sa jag att "Nu när du är så högt upp kanske du kan få in en gudstjänst!" (eftersom hon var närmare himlen och det var söndag).   

......lever ensamt under den första året, så kan det utveckla beteendestörningar. Det är kanske orsaken till Majas svårigheter att komma överens med något annat marsvin än flocksyrran Alice. Om jag inte minns fel, så blev Alice lika grinig som Maja en kort tid efter att Maja hade kommit till oss och det  var anledningen till att de 2 fick bli sambos i övre buren. Nu är Maja ensam igen och än så länge visar hon inga tecken på att må dåligt av det och då jämför jag med hur deppig Mimmi blev när Humlan dog. Torsdagens sorg hänger kvar och den väcks till liv varje gång jag ser Maja ensam i sin bur. Jag sov länge igår, men var ändå så trött att jag sov i soffan ett par timmar på eftermiddagen. 

Jag har tillbringat ungefär 5 timmar med att städa. Det var tungt. Förkylningen, men mest av allt den efterhängsna hostan, dränerar mig på energi. Så fort jag gör något fysiskt eller pratar, så drar hostandet igång. Nipaxon hjälper en del, men de kan jag inte knapra i all evighet, så på måndag har jag en läkartid och kanske kan jag få den där superdupermedicinen Cocillana Etyfin  Det e grejjer det!

Jag har tappat farten.

Och sugen.

Igen......

Alice fick somna in. Jag hade det på känn redan när jag kände hur illa ställt det var med hennes ben. Veterinären bekräftade det efter röntgen. Hela benet var inflammerat och hade kunnat behandlas medicinskt, men det hade blivit utdraget och med återbesök, men utan några som helst garantier för att hon skulle bli bra. Chanserna hade varit något större om det inte var för den knöl som veterinären hittade när hon undersökte Alice. En knöl som satt fast (vilket aldrig är positivt....) och som var "nybildning av juver". Jag kände mig tvungen att bestämma mig där och då. Jag kunde inte låta bli att fråga om veterinären tyckte att jag hade vanvårdat Alice genom att inte skaffa hjälp tidigare, men hon tyckte inte att jag skulle ha dåligt samvete. 

Jag kommer att sakna Alice mycket tack vare att hon var en riktig gosegris och att hon inte hade en aning om vad det innebar att vara skygg. Hon var så mysig att ha med sig för hon var alltid cool och avslappnad, men ändå vaken och nyfiken. Vi tillbringade mer än 1 timme i undersökningsrummet, så jag fick gott om tid till att gosa med henne och att ta farväl. Förlåt mig, Alice och förlåt mig, Maja som nu får bo ensam. 

När jag kom hem efter 7 evigheter och ställde ifrån mig transportburen på köksbordet, så verkade Maja lite undrande när jag inte genast plockade fram hennes syrra och återbördade henne till buren. "Var är hon? Jag såg ju att du stoppade in henne där i morse!" Just nu verkar Maja snarare ha känslan av ha fått en egen kupé än av att ha blivit övergiven och kanske trivs hon bättre själv? Jag har fått intrycket av att hon var ensamt marsvin hos sin förra familj. Medan jag städade buren, så provade jag att låta Maja vara ute samtidigt som Mimmi, Bibbi och Vera (de måste lära sig att samsas!), men det sket sig efter ungefär 3 sekunder. Småttingarna blev livrädda medan de stora tanterna burrade upp sig, gnisslade och hackade tänder. Det var när jag såg en Mimmi-grå pälstuss som stack ut ur Majas mun, som Maja fick hoppa in igen.

Vi har förlorat 3 marsvin inom loppet av 6 veckor och det måste vara ett eländesrekord! Jag får ändra i min presentation igen och jag måste ringa Agria och ändra i försäkringen igen. 

I väntrummet hos veterinären tjuvlyssnade jag på ett samtal där det framkom att djurägaren i fråga hade igelkottar, 4 stycken och att en av dem undersöktes där och då. Hur kan man ha igelkottar som husdjur? 

Väggarna mellan undersökningsrummen är tunna och jag hörde tydligt vad de i rummet bredvid pratade om. Det var en väldigt sjuk hamster-herre som fick somna in han oxå.....

Maja var ute på golvet ensam i eftermiddax och hon var oövervakad för jag satt i soffan och läste. Efter att jag hade satt in henne igen, så hittade jag 2 marsvinskluttar vid vitrinskåpet nära köksdörren och de har dykt upp efter att jag har städat. Jag tolkar det som att Maja faktiskt har varit ute på stora äventyr i sin ensamhet för i vanliga fall går hon inte ens så långt som till mattkanten. Än så länge mår hon dåligt av syrrans plötsliga frånfälle.