Tredje dagen med WL-pillren.

Första dagen fungerade de väldigt bra vad gäller dämpning av hungerkänslorna.

Andra dagen fungerade de inte alls vad gäller dämpning av hungerkänslorna (en dålig hungerdag).

Tredje dagen fungerade de varken eller.

Från och med i morgon kommer jag att ta tabletterna i samband med min lunch (i stället för frukosten) och min middag. Jag är sällan hungrig på morgonen och har alltid svårt att äta, så därför behöver jag inte tabletten då.

Promenad tur & retur apoteket blev sammanlagt 50 minuter. Snöbyar med virvlande lappvantar och knappt 2 plusgrader. Mysse på!

Mina fina vinterkängor är troligen boven i dramat med mina onda fötter. Efter gårdagens promenad fick jag vansinnigt ont i hela högra nederbenet förutom i fötterna. På kvällen, så gav jag med mig och tog faktiskt kombon Alvedon-Ipren mot värken. Jag börjar tro att det är en hälsporre på g i höger fot och det är det som gör att jag misstänker vinterkängorna och att de har alldeles för dålig dämpning i sulorna, särskilt i hälen.

Det var nödvändigt att gå till apoteket just idag och jag grunnade på vilka skor jag skulle ta för att inte förvärra den eventuella hälsporren. Ping! Mina MBT-kängor låg ju i garderoben och är det några skor som har dämning i sulorna, så är det dem. Ooooo, det var som att gå på bomull! Stadigt och mjukt och när jag hade kommit halvvägs, så kände jag hur helt andra muskler aktiverades jämfört med när jag går i vanliga skor. Jag blev rejält trött i benen.

I senaste numret av LCHF-magasinet läste jag att ett tillskott av magnesium kan hjälpa till att hålla kolesterolvärdet i schack. Det är värt ett försök, så jag köpte en burk på apoteket.

Startvikt: 102,2 kg.     Fy, vilka vidriga siffror!!! Jag skäms, så jag vill sjunka genom jorden! Idag börjar jag med Weight Loss-pillerna. 1 tablett 20 minuter före frukost och 1 tablett 20 minuter före middagen. Förutom att gå ned i vikt, så hoppas jag verkligen att hungerkänslorna dämpas. Igår hade jag en riktigt dålig hungerdag. Åtgärd numro 5 - check!

Samma rubrik som det förra inlägget har, men det är ett annat inlägg. De senaste gångerna jag har städat har jag inte känt mig tillfredsställd efteråt och nu har jag kommit på varför. Det känns aldrig riktigt rent. Varje rum (i alla fall på nedervåningen) behöver rengöras från golv till tak. Bokstavligen.

Åtgärd numro 6 blir sålunda att ta ett rum i taget, kanske ett i veckan och skrubba, skrubba, skrubba. Allt från att skura golv till att torka väggar och lister, städa ur skåp och lådor, putsa fönster - rubbet. Det kommer att ingå i mitt åtgärdsprogram eftersom jag känner att jag behöver det för att........rensa ur mitt liv. Symboliskt.

Pär och jag funderar mycket på att göra om sovrummet och köket. Måla, tapetsera, nya garderober. Vi har ändå bott här i snart 14 år. Det är ett helt annat kapitel.

Min dårdoktor, EK ringde som avtalat halv 9 och kunde meddela att jag kommer att få en samtalskontakt inom några veckor. LG börjar på psyk-mottagningen nästa vecka och kommer att skicka en kallelse.

Åtgärd numro 3 - check!

Det blev ingen koloskopi idag. Det blev endast en likadan undersökning som den läkaren på vc:n gjorde, kanske något grundligare (och precis lika obehagligt). När jag var på vc:n, så hade jag blött och läkaren kunde se irritationer och jag fick en treveckorskur med Xyloproct stolpiller. Läkaren idag kunde inte se några som helst irritationer vilket innebär att stolpillerna har fungerat. Jag har inga hemorrojder över huvud taget. Remissen gällde en undersökning av tjocktarmen, koloskopi, men i kallelsen till dagens besök nämndes bara en "undersökning av ändtarmen". Vilken svensson utan läkarstudier förstår skillnaden? Dagens undersökning var bara en grundligare koll innan överläkaren beslutar om koloskpin eller snarare vilken variant av koloskpi som är lämplig: röntgen eller med en slang i tarmen. I vilket fall, så behövs 2 dygns laxering samt intagande av en speciell vätska/dryck. Jag har naturligtvis det slutliga avgörandet och jag har redan bestämt mig för att inte gå igenom det. Läkaren på vc:n såg bara lättare irritationer och de försvann med Xyloproct. De här besvären, hemorrojder över huvud taget kan inte botas utan de kommer och går och jag kommer att självmedicinera, så länge jag bara kan.

Den väntade lättnaden när undersökningen var över infann sig aldrig och jag känner mig snuvad på den! Jag hade gruvat mig för det här i 3 veckor och så visar det sig att det inte är avklarat än, att det fortfarande ligger framför mig. Vilket slöseri med energi för mig pga att medicinfolket inte kan uttrycka sig tillräckligt tydligt! Precis som med cellprovtagningen, så var jag inte det minsta orolig för vad läkaren skulle hitta (bara för själva undersökningen) för jag är så pass arrogant och stöddig att jag vägrar tro att det är något som är fel eftersom jag har så mycket övrig hälsoskit att dras med. Jag kommer att få på skallen för det här. Kom an bara!

Åtgärd numro 2 - check!

Jag har aldrig varit så smal som när Elin var liten, hennes första år, till och med smalare än innan jag fick henne. Jag var deprimerad och hade ångest, usel sömn och dålig matro och så alla dessa promenader. Jag gick ned i vikt på grund av att jag mådde dåligt.

Med hjälp av Viktväktarna gick jag ned 12 kg och blev nästan smal igen, men jag var nästan alltid hungrig och jag blev stressad av att hålla reda på pointsen. Jag maxade antalet frukter varje dag i syfte att hålla hungern stången och till slut avskydde jag frukt. Jag gick ned i vikt, men jag mådde inte bra av metoden.

Hösten/vintern 2011/12 mådde jag så dåligt under så lång tid att jag inte trodde att det var möjligt. En mardröm 24/7 under nästan 1 års tid. Jag kunde inte äta och jag kunde inte sova och jag promenerade och promenerade och promenerade. Jag gick ned 10 kg. Jag gick ned i vikt på grund av att jag mådde dåligt. Jag har gått upp de där kilona igen.

Nu står mitt hopp till viktminskningstabletterna som jag nappade på via en av de fula annonserna i min egen blog. Just nu är min övervikt en av de största anledningarna till att jag mår skit, men tablettena har gett mig hopp. Jag hoppas på att få gå ned i vikt medan jag mår bra och inte bara må bra tack vare att jag går ned i vikt. Jag behöver ett snabbt resultat. Att lägga om min kosthållning och träna för att sedan inte bli av med mer än 1 kg på en månad är inget jag orkar med en gång till.

Åtgärd 5: viktminskningshjälp.

Jag är desperat.

Jag har beställt viktminskningspiller.

Jag orkar inte försöka själv längre.

Jag behöver något som drar igång det hela.

En burk med startkablar som kickar igång mig, ger mig motivation att sedan hålla mig kvar.

Det här är ingen impuls.

Desperation byggs upp under lång tid.

Imorse när jag vaknade och kom ihåg att jag hade beställd pillerna, så kände jag något som jag inte har känt på flera år: hopp.

......varit ute och rört på mig i 2 x 25 minuter. Tur och retur apoteket för att införskaffa det lavemang som behövs som förberedelse till nästa veckas absoluta höjdpunkt: koloskopin.

O-fridens.    

PS. Det är en Oxascand-dag.