I måndags skrev jag att jag egentligen oroade mig mer för eftervården än för själva operationen och det gjorde jag rätt i. Operationen tog en dryg timme i anspråk, men eftervården är dygnet runt i ca 2 veckor.

Nu har det gått ett dygn. Höger käke är svullen i det område där tanden satt. Det ser ut som att jag har en liten hamsterkind som jag gömmer något i, men det är inte gulligt på något sätt. Området är ömt. Sent igår kväll, efter 23, så var det dax att skölja med Corsodyl. Jag tänkte att det skulle bli skönt att kunna skölja med någon vätska över huvud taget utan att det ilade i tanden. Helvete, vad det gjorde ont!! Det kändes som om någon skar i käken utan den minsta bedövning och såret började blöda, så att jag var tvungen att bita på en av de sterila kompresser som jag fick med mig. Jag stod i badrummet med handen mot kinden och vaggade fram och tillbaka och försökte andas för att slappna av. Många minuter blev jag stående. Sedan satt jag i soffan och försökte läsa. Jag lyckades få i mig 2 Citodon, men mattheten kröp över mig, fick mig att svettas och nästan svimma. Det slutade med att jag låg på golvet där det var svalare för att sedan hasa till sängen där jag bara låg. Tack vare Stilnocten, så somnade jag i alla fall. Jag är väldigt taxam för den sömnhjälpen för vila och sömn är väldigt effektivt i alla sammanhang! Jag var på toaletten vid 3, somnade om utan problem och väcktes av Pär när han åkte till arbetet vid 6 och då passade jag på att ta mina mediciner inklusive antibiotikan som ju ska tas var 8:e timme. Sedan sov jag vidare till 11. Det var dax för munsköljning igen...... I badrumsspegeln såg jag att jag hade små fläckar av intorkat blod på läpparna och runt munnen efter gårdagkvällens sköljning. Fräscht. Verkligen fräscht. Jag ville verkligen inte skölja! Jag stålsatte mig, tog 10 ml i Corsodyl i munnen, satte händerna för ansiktet som något slags skydd och började skölja. Ingen smärta! Jag sköljde på i de föreskrivna 60 sekunderna och spottade ut en svagt rosa vätska vilket innebar att såret inte hade börjat blöda igen. Lättnad! Efter det började jag må riktigt bra, bättre än igår. Jag tog 2 Citodon mot värken och skrotade sedan runt med lite av varje. När det hade gått ungefär 1 timme från det jag hade tagit värktabletterna, så blev jag yr. Yrseln tilltog, jag blev matt och började svettas, svimmade nästan. Jag lade mig på det svala golvet igen, köksgolvet den här gången tills det kändes bättre. Jag har känt mig ganska spak sedan dess. Jag var naiv när jag trodde att det hela inte handlade om mer än att dra ut en tand. Även om jag fick endast (lokal)bedövning, så var den i hästväg och det hela var faktiskt en mindre operation och alla operationer utsätter kroppen för kraftig stress. Jag hade planerat att träna och vara igång som vanligt redan idag, men i instruktionerna för eftervården står att jag inte bör utföra "hård kroppsansträngning under den första tiden efter operationen" vilket innebär att styrketräning är uteslutet. Tandläkaren sa att lätta promenader går bra, men så spak som jag känner mig nu, så vete tusan om ens det blir av!

Jag får i mig youghurt med en tesked eftersom en vanlig matsked är för stor - det gör ont när jag gapar. Jag dricker vatten, te och Cola med hjälp av sugrör eftersom det är lättare och då kan jag undvika att det hamnar direkt i såret. Ikväll bör jag försöka borsta tänderna igen. Bättre med ett halvdant försök än inte alls. Alla bakterier måste bekämpas med alla medel som finns!

Halv-fridens.    

Nu är tanduslingen borta!

Ålrajt!

Jag börjar få en aning om hur ont jag kommer att få när bedövningen släpper.......

Jag behövde inte ta till Oxascand idag för som så ofta i situationer jag fasar för, så sänkte sig lugnet när det väl gällde. En känsla av resignation faktiskt.

Jag steg upp halv 10 och vid halv 11 åt jag youghurt, 2 kokta ägg och 3 (Mumin)muggar med te. Trots hunger och trots vetskapen om att jag inte skulle få äta ordentligt ett bra tag efter operationen, så fick jag inte i mig mer. Strax före 12 gick jag hemifrån i sakta mak. En positiv magkänsla smög sig på mig medan jag promenerade. En magkänsla som sa mig att det skulle gå bra. Jag har lärt mig att lita på min magkänsla för den ljuger aldrig och den går inte att ignorera.

Tandkirurgen gick igenom allt med mig, vad det innebar och vad som skulle hända. Sköterskan informerade även hon. Först av allt smorde tandläkaren in tandköttet med bedövningsgelé. I vanliga fall brukar man inte bedövas innan själva bedövningen, så det här antydde att det inte var vanlig fisbedövning jag skulle få. Efter gelén fick jag 4 injektioner. Fyra stycken! Han förvarnade om att medlet innehöll adrenalin vilket kunde ge mig kortvarig hjärtklappning, vanligt men ofarligt eftersom jag inte har problem med hjärtat. Sedan fick jag sitta i upprätt läge i tandläkarstolen medan bedövningen satte in. Det dröjde inte länge och jag fick faktiskt hjärtklappning en stund vilket fick mig att inse att jag har haft det tidigare i samband med ångestattacker - jag har faktiskt inte begripit att det var hjärtklappning! Händerna blev skakiga.

Efter 10-15 minuter blev det ryggläge igen och sköterskan steriltvättade runt munnen och lade en steril duk som täckte mig från låren och hela vägen upp över huvudet med bara en öppning för munnen. Hon fixerade duken med små tejpbitar. Där låg jag i ett sjukhusgrönt sken och kände mig hyfsat avslappnad. Sedan satte han äntligen igång. Jag kände ingenting, absolut ingen smärta! Det är klart att det kändes att han bearbetade tanden och käken, men det gjorde inte det minsta ont. Det var 2 saker som var mindre mysiga och det var att behöva lyssna på sågen(?) som han använde för att dela tanden med och så var det tufft för nacken eftersom jag hela tiden fick ligga med huvudet lätt vridet åt höger. Jag fokuserade på att andas, att slappna av och att räkna fram och tillbaka och plötsligt säger han att "Nu är halva tanden borta" och när den andra halvan var väck, så sydde han ihop såret. Jag tror att det tog en halv timme och jag var där i 70 minuter.

Jag fick med mig ett blad med instruktioner för eftervård och 2 recept: Kåvepenin och Citodon. Han sa att det var en av tandrötterna som var något kraftigare och att han fick borra i käkbenet vilket kommer att göra att jag kan räkna med att få extra ont efteråt. Det är möjligt att den vanliga dubbeldosen skulle hjälpa mot smärtan, men jag har ingen som helst lust att chansa på det eller att leka martyr och se hur stark smärta jag pallar med, så jag tackade jag till Citodon när han föreslog det. Det närmaste dygnet ska det jag äter vara flytande eller halvfast (te och youghurt med andra ord) och så ska jag skölja med en bakteriedödande lösning 2 gånger om dagen.

Sammanfattningsvis, så gick det bra precis som magkänslan antydde och ett extra plus var att räkningen slutade på 1400 kr mindre än vad jag hade fått uppgift om! Pär satt i väntrummet när jag kom ut och tillsammans gick vi till apoteket. Han köpte en orkidé till mig med vita blommor som har en mörkt lila mitt. Mannen som äger blombutiken i Salem är väldigt trevlig och vid det här laget har Pär köpt så pass många orkidéer (inte bara till mig) att han får rabatt!

Nu har jag ont. Tandvärk x 3, så jag ska ta en Citodon, göra en kanna te och äta lite youghurt och så se några avsnitt av "Tudors" där Henrik VIII ska gifta sig för fjärde gången och där han blir allt mer galen.

Fridens på er för nu är det över!   

Mobilens larm väckte mig klockan 9. Jag stängde av och somnade om för att väckas av larmet 10 minuter senare. Jag stängde av igen och somnade om igen och blev väckt igen 10 minuter senare. Ytterligare en upprepning och så var klockan 20 i 10 när jag faktiskt baxade min lekamen ur sängen och jag lade mig inte igen. Jag släppte ut marsvinen, tog mina mediciner, plockade in disken och hela tiden velade jag mellan att gå och lägga mig igen och att ta mig ut på en promenad. När jag har haft möjlighet att sova till 12 några dagar i sträck, så känns det inte längre lika bra; att vakna vid 12 - vid lunchdax - är en mosig upplevelse. Det var en helt annan sak i höstas när jag mådde så satans dåligt att det kändes lättare att sova bort dagen än att ta itu med den. När jag hade varit uppe ur sängen i en knapp timme, så hade jag lyckats bestämma mig för att gå en sväng. Inte så långt. Inte så fort. Inga stavar. En runda som vanligtvis går på under 1 timme tog idag 75 minuter. Efteråt var jag trött i kroppen och hade ont i rygg och knän. Det var ingen höjdarupplevelse över huvud taget och den enda gången det kändes bra var under de ca 3 minuter som "Henna, henna" ljöd i lurarna - den är makalöst skön att gå till!

Pär började arbeta idag efter sin semester och Elin tackade ja till ett extra pass hos blöjnissarna vilket innebar att jag fick vara ensam i flera timmar och det var välbehövligt!

Jag upptäckte att jag hade en tid hos tandläkaren på torsdag med anledning av den tillfälliga fyllningen. Eftersom jag har bestämt att hela tanden ska väck, så ringde jag och lämnade återbud och jag passade på att fråga hur det gick med remissen till tandkirurgen. Hon kunde inte ge mig något svar direkt, men lovade att lämna frågan vidare till just tandkirurgen. Det dröjde inte länge innan de ringde upp mig och erbjöd mig en lucka den 30 augusti. Jag tackade naturligtvis ja, men uttrycket "en lucka" fick mig att undra hur länge jag hade fått vänta på en tid om jag inte hade ringt? Nu har jag i alla fall fått besked och slipper vänta och jag slipper komma ihåg varje kväll när fluorsköljningen gör att det ilar så in i h-vete, att jag, än en gång, har glömt att ringa tandläkaren för att fråga om remiss-läget.

Jag är fortfarande inne i kostymdrame-perioden som har varat större delen av sommaren. Jag läser om "Den första hustrun" av Philippa Gregory, men på filmfronten börjar det tryta. I brist på engelskt kostymdrama, så såg jag "Borta med vinden" (3,5 timme!). Vilken berättelse! Dialogen mellan Scarlett och Rhett Butler är underbar med en härlig bitsk humor. Det är liv i Vivien Leigh och Clark Gable till skillnad från Leslie Howard i rollen som Ashley Wilkes - vilken träbock! Och varför, varför inbillade sig Scarlett att hon älskade det mähät medan Rhett Butler har både klös och utrstrålning?? "Frankly, my dear, I don't give a damn!". Jag har förresten beställt de första 2 säsongerna av "Tudors". Jag har snöat in mig på Henrik VIII och all dramatik i det engelska hovet och ju mer jag läser och ser om alla personer som var involverade desto intressantare blir det.

Det är ingen värme i luften längre. När jag promenerade, så lade jag märke till flera skuggiga passager där det inte hade torkat upp efter gårdagens regnskurar. Hösten närmar sig.

Halv-fridens.    

Jag steg upp vid halv 10 och efter det vanliga förmiddaxpysslet, så gick jag ut med stavarna. Det kändes motigt att komma iväg, men då kom jag på att jag ju kunde gå en kortare runda och det är bättre än ingenting. Det tog 55 minuter att gå runt Flaten, jag hade ett bra tempo och den sista biten hem - vid de mindre omtyckta trapporna - så blev jag toktrött. Vid lunch fick jag en huvudvärk från h-vetet som förmodligen berodde på spänning eftersom dubbla omgångar värktabletter inte hade någon effekt. Den lurar fortfarande i bakgrunden.

Ända sedan tandläkarbesöket i måndags, så har jag gjort allt för att inte känna efter om tanden värker. Jag har undvikit att skölja med fluor eftersom det ilar, så jag nästan svimmar av smärta. Jag ringde distriktstandvården och pratade med själva tandläkaren. Hon tyckte att jag skulle vänta till efter helgen, men om det inte har blivit bättre, så finns det 2 alternativ: rotfyllning (5000 kr) eller utdragning (? tusen kr). En rotfyllning kan, så att säga rädda tanden även om roten är död, så till vida att den finns kvar i munnen, men tyvärr är det ingen garanti för att ilningarna upphör. För mig var valet enkelt: det blir utdragning och jag kommer att ringa redan på måndag igen. Att gå igenom en rotfyllning med bedövning och allt vad det innebär i pengar & plågor för att sedan kanske behöva dra ut eländet i alla fall.......nä, det är faktiskt inget alternativ.

Tvättmaskinen har arbetat non-stop idag, från halv 10 till 21. Pär, Elin och killen åker till Öland på söndag, så söndagens stortvätt flyttades till idag för att de skulle få allt tvättat före packning. Visst innebär det en del pyssel, men det är svårt att klaga när jag faktiskt har den lyxen att tvättmaskinen finns i lägenheten.

Nu har Maja varit hos oss i dryga 2 dygn och det verkar som att flocken har accepterat henne, men det första dygnet var Mimmi inte nådig. Hon var på Maja hela tiden, jagade henne och nafsade henne och det var inte roligt att höra de höga pipen av protest från Maja. För husfridens skull, så delar de 2 inte bur om nätterna.

Nu har Elins kille bott hos oss dygnet runt i knappt en vecka och det är jobbigt. Jag hoppas att det löser sig med hans föräldrar, så hans boende begränsas till 2-3 nätter i veckan som det var tänkt från början.

Halv-fridens.    

En ny tillfällig fyllning.

Ingen idé med en vanlig fyllning så länge det ilar och värker.

Rotfyllning?

Krona?

Definitivt framtida bettskena.

Hon tog inte betalt den här gången.

Ny tid om 6 veckor, men om besvären fortsätter, så måste jag ringa.

Inte bara kan utan måste.

Avslappningsövningar för underkäken.

"Tänk på att tänderna normalt bara ska ha kontakt när du äter."

Högkostnadsskyddet som jag inte ens visste existerade börjar vid 3.000 kr och jag ligger på dryga 2900 hittills i år och sedan gäller 50% i rabatt.

En krona kostar 5000 kr.

En sak i taget!

En krona ligger långt fram i tiden om det ens blir aktuellt.

Sörplade mitt lunch-te med sugrör eftersom jag var bedövad.

Det pågår en omställning

Omställning med stort O.

Att lägga om kosten och att börja träna regelbundet är en omställning.

Men den sortens omställning är alltid frivillig och jag får något ut av det: jag mår bra.

Det är en omställning med litet o.

När dotterns kille flyttar in eftersom hans föräldrar slänger ut honom, så känns det inte lika frivilligt och jag kan för mitt liv inte räkna ut vad jag kommer att få ut av det hela.

Det är en omställning med stort O.

Ett stort negativt O.

Det känns inte bra.

Jag tycker inte om det.

Jag kan inte slappna av.

Jag kan inte vara mig själv.

Min privata sfär krymper.

De gör om i Elins rum vilket gör att hallen är full av hennes prylar och trots att jag städade så sent som i förrgår, så är det redan skräpigt.

Jag mår absolut inte bra.

Jag har ångest.

NEGATIV STRESS.

Den spräckta tanden.

Elins kille.

Kommer jag att krascha?

Det bidde en tillfällig fyllning (som smakar arsle, minst sagt). Tandläkare D hade en något annan teori än vad tandläkare MF hade. Amalgamfyllningar (som tanden i fråga var lagad med) är väldigt hållbara (men miljöfarliga), men kan börja utvidga sig vilket leder till att tanden kan spricka. Det är en aning förvirrande med 2 så olika förklaringar; bitit i något hårt eller utvidgande fyllningar. I alla fall, så fick jag mycket bedövning enligt önskemål och sedan borrade hon bort den gamla fyllningen, slipade ned tanden något och lade dit en temporär fyllning som kommer att bytas mot en permanent fyllning om en månad. Den temporära fyllningen ska ge tanden en chans att "lugna ned sig" och jag kan möjligen ha ont i en eller ett par dagar. Den här tandläkaren sa ingenting om att tanden definitivt kommer att gå sönder utan verkade helt inställt på att laga den. Hon envisades även med att sprickan kan ha att göra med att jag gnisslar tänder och gav mig avslappningsövningar och rådde mig till att skaffa en bettskena. Hej å hå! Jag har gnisslat tänder, men det är länge sedan nu. Bedövningen satt i länge och jag var bedövad upp över höger öra. Den släppte plötsligt och nu börjar det göra ont igen. Tandsköterskan tipsade om att jag kan kombinera Ipren och Alvedon, så jag tänker prova det.

Det regnar idag. Ihärdigt och kallt. De enda skorna som kan hålla mig torr om fötterna är mina klackkängor. Trodde jag. De läcker. Igen. De är lagade en gång, men jag får väl lämna in dem igen. Jag har haft dem i många år och de är av, för nutiden ovanligt bra kvalitét. Jag blev hur som helst blöt om fötterna. Blöt och kall och om det tycker jag inte!

Pär har fått en rejäl löneförhöjning och Elin har fått ännu fler VG:n, så ikväll äter vi middag på Amazon!

Halv-fridens.   

Det är inget konstigt med att det ilar i en eller flera tänder emellanåt. Även om det är besvärligt, så är det inget konstigt. Eller farligt. Den senaste veckan har det ilat rent infernaliskt i en kindtand, så pass infernaliskt att det har gjort ont, rent av tandvärk. När jag sköljer med fluor, så känns det som om någon hugger en kniv i käken och jag har svårt att hålla mig från att vråla, men det är svårt att vråla utan att spotta ut fluoren och sedan få börja om och känna ett nytt knivhugg, så jag nöjer mig med att hugga tag i tvättstället och stöna. Jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Milt uttryckt. Jag insåg att detta var bortom vanliga, harmlösa ilningar, så till slut fattade jag mod, gapade det största jag kunde och tittade på tanden med hjälp av spegeln. En svart prick. Till och med två. Det har blivit hål! Ingen tvekan om den saken. Satan! Jag kollade varje gång jag borstade tänderna, men prickarna var kvar. Satan! Jag skulle kunna strunat i det hela och be en bön om att hålen läker ihop med hjälp av fluor för det kan faktiskt hända. I värsta fall blir hålen större och större. Så pass stora att en rotfyllning krävs...... Satan! Jag ville inte hamna i den situationen att jag skulle komma att ångra att jag inte gick till tandläkaren tidigare, så i morse kvart över 9 ringde jag till Distriktstandvården. Det visade sig att min egen tandläkare (som jag har träffat en gång hittills och som jag gillade), MG hade en lucka 20 över 10. Naturligtvis tog jag den tiden! Jag öste i mig lite youghurt, borstade tänderna, klädde på mig och knallade iväg. När jag satt i väntrummet kändes en skum odör. Först trodde jag att jag inbillade mig. Sedan tyckte jag att den påminde om gammalt matos. Ett kort ögonblick fick jag för mig att det var jag som osade, oduschad och svettig efter promenaden som jag var.  Sedan hörde jag hur flera ur personalen pratade om denna skumma odör och när jag sedan fick komma in till tandläkaren, så bad hon om ursäkt för att det stank, de hade tydligen problem med avloppet. För att återkomma till mitt tandproblem, så hade jag inga hål. Inte i den tanden och inte heller i tänderna bredvid. I stället visade sig att en kindtand har spruckit! Jag måste ha bitit i något riktigt hårt, men jag har inget minne av det och har fortfarande inte kommit på vad det skulle ha varit. Om jag fattade rätt, så har tanden fått 4 supertunna sprickor, 1 spricka i varje väderstreck, så att säga. De syns inte på röntgenbilden, men de finns där. Tanden kommer att gå sönder, det är bara en fråga om när, det kommer att lossna en bit, förmodligen medan jag äter något. "Kommer inte det att göra skitont?" frågade jag, men fick svaret att smärtan förmodligen kommer att lindras. Tandläkaren strök på något för att mildra smärtan, men jag tycker inte att det hade någon effekt. Jag fick med mig en provtub av Colgate Sensitive som jag ska även kan stryka på runt om och låta sitta kvar. Jag får se hur det känns om en vecka. I värsta fall visar det sig att sprickorna går hela vägen ned till roten och då får tanden dras ut, men för en tandläkare är det sista utvägen. Jag skulle ha föredragit att hon gjorde det där och då. Fy för den lede! Ett hål hade varit bättre. Betydligt bättre.

Besöket av syster med sambo i lördags gick smärtfritt. Det var ganska trevligt, men jag hade faktiskt tagit en Oxascand för att orka med......

Igår var Elin och jag i Skärholmen i ca 4 timmar. Jag tror inte att jag har tillbringat så många timmar i sträck där någon gång tidigare. Vi besökte affären "Partyland" som har en massa festtillbehör. Elin tar studenten nästa vecka och då ska vi bjuda hit det vanliga gänget plus syster med sambo, så Elin ville att vi skulle köpa lite prylar till det. Ballonger, flärpor (så'na man blåser i så att den rullas ut och tutar på samma gång) och servetter. Vi beställde även 5 heliumfyllda stanniolballonger med text som vi ska hämta i nästa vecka. Efter det blev jag runt-släpad i x antal affärer för att Elin skulle kunna köpa kläder. Som tur var hittade hon massor för annars hade hon varit olidlig att vara med.    Som en belöning för riktigt fina betyg, så bjöd jag henne på lunch på restaurantorget. Tunna skivor av oxfilé tillsammans med klyftpotatis, olivröra, hummus, youghurt och valnötsröra. Jag åt samma sak och det var såååååå gott. Efter det gick vi till bokhandeln och jag fick 3 pocket i Mors dag-present.    

Åååh, denna allergi! Jag kan inte minnas att det varit lika dj-t något tidigare år!! Ögonen har en konstant röd färg och det kliar och svider. När vi kommit hem igår kändes det som om det satt skärvor av glas under ögonlocken. När jag vaknar på morgonen, så är ögonen ihopklibbade av något gulaktigt klet. Huden runt om svider eftersom den blir uttorkad när ögonen hela tiden rinner.  Jag tar maxdosen av både medicin och ögondroppar.

Idag har det varit mulet och nu är det inte mer än 11 plusgrader. Behagligt ljus för ögonen och en temperatur och kortvarig regnskur som dämpar pollenhalterna. Mer så'nt!

Halv-fridens.    

Igår kom jag iväg på min 70-minutersrunda, men det var småhalt och jag fick ordentligt ont i ryggen efteråt, men det var nästan värt det för det var grymt skönt att komma ut!

Idag var det då dax för tandhygienisten och jag kan uttrycka det som så att jag inte såg fram emot besöket..... Efter att Folktandvården i Salem bytte kostym och numera heter Distriktstandvården, så verkar det som att tandläkare och hygienister har fått gå en pedagogisk kurs när det gäller patientvård. Både tandläkaren förra veckan och hygienisten idag var väldigt noga med att hela tiden förklara vad som skulle hända och vad de tänkte göra och jag blev hela tiden uppmanad att säga till om jag upplevde något obehag. Hygienisten frågade om jag ville ha bedövning och det tackade jag ja till. Hon hade Xylocain (tror jag) i sprayform med banansmak som hon sprayade längs med hela tandköttet och det dröjde inte många sekunder innan allt var bedövat och det kändes ingenting medan hon tog bort all tandsten. Baggis! Efteråt visade hon mig röntgenbilderna från förra veckan och förklarade att jag har "förlorat käkben" vilket innebär tecken på tandlossning, men det är ingen som helst fara på taket ännu bara jag ser till att hålla bakterierna borta och att gå till tandläkaren regelbundet för att hålla koll. Hon hade i alla fall inga anmärkningar på rengöringen och uttryckte det som att jag faktiskt tillhör de som kan hantera en vanlig tandborste i motsats till en el-dito. Jag suger i mig all uppmuntran som en svamp!

Det blev en sammanlagd promenad på 60 minuter idag med bara antydan till ryggvärk.

Halv-fridens.