Ett pass med gummibanden. Det var skönt, det var inte överdrivet tungt, men det var splittrat. Sms från Elin, magaktivitet och så gårdagens favorit i repris: hörlurarna. Det är JAG som bestämmer när det ska pausas vare sig det handlar om musik eller ljudbok!! 

Idag kom jag äntligen ut igen på en 60 minutersrunda med stavarna. Det var skönt! Jag fick möjlighet att inviga mitt "huvudband" som värmde bra över pannan och öronen, men som lämnade hårbotten åtkomlig för de svalkande vindarna. Den rundan var lyckad om det inte hade varit för att tekniken fallerade. Av olika anledningar är jag hänvisad till de hörlurar jag hade i somras när jag var nära ett psykbryt pga. en automatisk uppdatering som Samsung prackade på mig. Det är inte bevisat bortom allt rimligt tviviel att hörlurarna var oskyldiga och när jag bytte till dem igår och det genast började plinga i mobilen och det hördes en röst som sa "Vänta" med engelsk brytning och mobilen påstod att den inte hade uppfattat vad jag sa fick jag en flashback från i somras. Det var det här som drog igång när jag gick ut i förmiddags och jag hade knappt hunnit ut från gården innan musiken blev avbruten och jag hörde "Vänta". Jag var frestad att vända om och byta till de gamla lurarna som numera bara har ljud i ena luren vilket gör att jag känner mig sned i huv'et efter ett tag, men vad skulle vara minst irriterande? Jag fortsatte, men musiken gjorde inte det. Den kom och gick och ibland hördes "Vänta". Tystnad i flera minuter och så några sekunders musik, men mobilen nöjde sig inte med det utan fibblade med volymen och bytte låt när den själv ville. Jag blev så in i ******* irriterad och promenaden kände splittrad trots att jag inte stannade varje jäkla gång som musiken gjorde det för det handlade om promenad och inte "Hela havet stormar". Jag körde på och övertalade mig själv att jag inte måste ha musik medan jag går. Jag måste kunna gå i tystnad. Sedan slog det mig att det jag egentligen var så irriterad på var att jag har blivit så sjukt beroende av denna lilla telefon. Jag tycker inte om det. Efter 2/3 av rundan stannade jag och gick in på låtlistan och avaktiverade off line-läget och ironiskt nog var det tydligen det som krånglade för resten av vägen kunde jag lyssna på den ena låten efter den andra utan en massa tjat om att jag måste "Vänta". Jag gick in på mobilens inställningar och avaktiverade "Googles röstinmatning" som är automatisk och som oxå kan ha med det hela att göra, men för att vara på den säkra sidan har jag beställt nya lurar för då de "ensidiga" lurarna inte förde med sig "Vänta" & Co, så verkar det vara fel på de lurar jag använder nu. 

.....för att synas? Nu är jag med i nylleboken. Det är bokstavligen ett nödvändigt ont.

Igår avslutades Författarkurs 2 med chatt. En chatt där jag höll mig väldigt mycket i bakgrunden. Det har varit en dålig vecka och jag mår inte bra och det jobbigaste är att jag har tappat lusten för att skriva mer än i bloggen, men det är knappt jag vill det heller. Det handlar inte om skrivkramp eller att Min Inre Kritiker är högljudd. Jag har bara ingen lust. Det känns inte som det är någon idé att ens försöka. Det skulle vara så jäkla häftigt att få min bok utgiven, men det är svårt, väldigt svårt. Begreppet "författarplattform" togs upp och det handlar kort sagt om att se till att man syns. Jorun Modén: "Fler och fler förlag söker medvetet efter författare som har en väl utbyggd plattform. Det handlar inte bara om att ha en hemsida, utan att vara passionerad inom ett visst område, föreläsa blogga och twittra. Författare med nätverk har större potential att nå ut med sina böcker." Ensamvargar som helt enkelt älskar att skriva göre sig ej besvär. I mina stöddigare stunder har jag funderat över den offentliga biten. Vad händer om man inte vill vara synlig utan bara vill att människor läser ens bok? Jag har ett enda ess i ärmen: boken jag vill skriva har ingen annan skrivit och då menar jag det bokstavligen. Visserligen bloggar jag sedan 7 år, men bloggen når inte så långt. Jag twittrar inte, herregud, jag har inte ens FB!! Som författare kan man stupa i ett så tidigt skede som att följebrevet inte är tillräckligt säljande! Hindren känns oöverstigliga. Om jag ska kunna skriva något som skulle kunna bli en bok, så blir jag tvungen att ta på skygglapparna och inte tänka längre än att jag skriver för att det är det jag tycker om. Ett kapitel i taget. Inget taktiskt upplägg. Bara skriva. Enbart skriva för min egen skull.

Alla kursdeltagare fick ett "slutbetyg" av JM efter att en av oss hade uttryckt önskemål om det. En kort sammanfattning av hur hon tycker att var och en av oss har utvecklats. Mitt "slutbetyg" blev mycket bra, tycker jag.

"Du skriver i så fall jättefint i flera tonarter och har valt ett ämne som ligger vardagen nära samtidigt som många berörs. Du skriver så att det känns allt igenom äkta. Våga gärna skruva åt de dramaturgiska tumskruvarna, låta det bli än värre.Jag gillade verkligen när du släppte loss i dina variationer på ”miljö” med hundmördaren."

1 haiku per årstid.

Ögonen kliar

Näsdukar och nässprayen

Våren är här!

Ljuset känns evigt

Sniffar i syrenbuskar

Korta sommarmånader

Tid att varva ned

Möjlighet att börja om

Hösten målar om träden

Snötäcket skyddar

Färgskalan är monokrom

Vintervila krävs

Ordkunskapsdelen av höstens högskoleprov. Årets ord var betydligt enklare än förra årets som jag minns det för i år fick jag 19 av 20 rätt och förra året lyckades jag med 13-14. Årets ord var den sortens ord som jag har "vuxit upp med", men som jag kan tänka mig känns främmande för många och ändå är jag inte så himla gammal. Det svenska språket är i fara, men inte så mycket pga. utländska låneord som att folk inte längre verkar ha förmågan att uttrycka sig varierat eller att stava. Jag har skrivit mycket om de här farhågorna tidigare och tänker inte upprepa mig.

En helt vanlig jag-måste-förflytta-mig-promenad utan vare sig stavar eller tempo för att hämta medicin. 25 minuter dit och 25 minuter hem. Jaha.

Haiku version 1:

Frosten glittrar kallt

Foten halkar

Frosten vacker på nära håll 

Haiku version 2:

Frosten gnistrar kallt

Foten glider oväntat

Ser frosten på nära håll

Det var tänkt att version 2 skulle bli bättre och bestå av 5-7-5 och jag tycker att den är bättre!

Den borde kanske kallas halku.....