Om en liten stund åker Pär och jag till svägerskan med familj för att fira en av Elins kusiner som fyllde 18 år i veckan. Jag känner mig inte tipptopp direkt. Hängig. Elin som har varit dårförkyld precis hela veckan satte pricken över i:et genom att få ögoninflammation. Stackars snorpis! 

....över tröttheten och var ute med stavarna i 65 minuter. En bra runda med en jämnt tempo och jag kände att när jag stakar mig uppför backarna orkar jag hålla tempot, men det känns i armar och skuldror. Uj! Jag försökte spänna ögonen i vädret för att se om det regnade. Jag kollade ur alla möjliga vinklar och det såg o-regnigt ut, men jag tog ändå kepsen på vilket var tur för det duggade ihärdigt och det gick sedan över i lätt regn. Vinterjackan höll mig torr, men handskarna är nog förstörda. Joråsatt...

Elin har tagit 2 av de absolut finaste bilderna på våra marsvin. Det första var av Tösen när hon stod i eftermiddagssolens sken i buren.

Det andra tog hon idag på Mimmi i skenet från kökslampan.

Den där stora tröttheten grep tag i mig idag igen. Tryckte ned mig i sängen. Ingen promenad. Jag vände mig på andra sidan och somnade om till närmare halv 12. Igen. Tvärmulet, Halvmörkt. För att hålla tröttheten på avstånd tände jag alla lampor långt före lunch vilket kan betraktas som motsatsen till "Earth hour". Tänk om det kunde komma ett ordentligt snötäcke som lyser upp allt i stället för 8 plusgrader?

Idag lyckades jag ta mig ur sängen 5 i 9 istället för halv 12 som igår. Elin är hemmavarande och hon är dårförkyld och jag känner att det är något i min kropp oxå. Onormal trötthet. Det är ändå lättare att komma iväg med stavarna än att styrketräna. Frisk luft och dagsljus. Det blev 80 minuter idag. Det gick inte så fort, men det gick bra och det var skönt. Mot slutet fick jag in rytmen ordentligt och armarna kändes frikopplade och pumpade på av sig själva. De nya hörlurarna fungerar perfekt, så förutom några snytpauser var dagens runda fylld av frid & fröjd. Mer sånt!

"Jag kommer aldrig, ALDRIG att gå med i Facebook!!" eller "Över min döda kropp!". Det är 2 av mina negativa uttalanden om FB som jag nu får dementera eftersom jag numera har ett konto och min kropp inte är död. Det största erkännandet är ändå att det ju är SÅ KUL! Det finns hur många olika och knäppa grupper som helst och förutom den Författarkursgruppen som jag började med har jag hittat 5 grupper till som har godkänt mig som medlem och en av dem är för oss som älskar Rönninge. Men jag märker redan att det är sååååå lätt att fastna där bland kommentarer, inlägg, gilla hit och gilla dit och uppdateringar. Vilken egotripp det är när någon Gillar något som jag har skrivit eller kommenterat... Man ska aldrig säga aldrig, men jag säger ändå att jag aldrig kommer att skaffa FB i mobilen för där går gränsen, banne mig! Jag har inte mäjl i mobilen och redan där skiljer jag mig från mängden. Mobilen är bra, men jag VILL INTE var tillgänglig jämt. 

I pappers-DN fanns en debattartikel som tolkade den svenska individulismen som en orsak till att svensken är dålig på att vara medmänniska (det är så jag tolkar texten). I och med att vi betalar skatt som används för att hålla igång ett socialt skyddsnät för att så få som möjligt ska hamna utanför borde vi inte behöva förlita oss på allmosor. Personligen föredrar jag vårt system när det fungerar som det ska i stället för att som i t.ex USA lita på att de som har mycket även har samvete och medmänsklighet nog att vilja dela med sig. Individualismen kan också föra med sig långvarig fred. Du läste rätt! Det var någonting som jag kom underfund med när Pär och jag diskuterade Hitler och krig. I länder där man ser sig själv mer som en del av en familj, en släkt, ett land är det också enklare att trigga folket till tron att man har en gemensam fiende som måste bekämpas till varje pris. Det här var en av anledningarna till att Hitler fick så många med sig. Visserligen kan det individualistiska Sverige ses som fegt som aldrig tog ställning t.ex under andra värskriget, men nog 17 är väl fred viktigare i längden för vem är det som blir lidanden i ett krig? Jo, civilbefolkningen. Det är de som tar de egentliga smällarna och de långdragna verkningarna när kriget väl tar slut. Vi har haft fred i 205 år och det är bl.a tack vare individualismen. 

För knappt 3 månader sedan skrev jag ett inlägg om vansinnet med strävandet efter billiga mediciner. Igår beställde jag Sertralin och Lyrica via Apoteket.se. Den här månaden var prisskillnaden mellan den föreskrivna medicinen (Sertralin) och den billigare mer än 300 kr/förpackning. Jag valde ändå den dyrare av just den anledningen jag skrev om tidigare: jag vågar inte chansa på att min kropp inte märker skillnaden. Alla människor är olika, alla reagerar olika, alla fungerar olika, så vad finns det för garantier att jag inte börjar må sämre av en medicin som är 300 kr billigare? Idag ringde en dam från det sk. Distansapoteket i Falun (de som hanterar beställningarna) och frågade om det verkligen stämde att jag ville ha det dyrare alternativet eftersom det skiljde så mycket som ca 500 kr i slutsumma och jag inte kan tillgodoräkna mig det i högkostnadsskyddet. Jag bekräftade det hela. Eftersom jag hade direktbetalat beställningen borde hon ha kunnat räkna ut att jag var medveten om prisskillnaden.

I fredags beställde jag nya hörlurar från "Kjell och company" (Clas Ohlsons lillebror?) och de kom redan idag och de fungerar! Jag har inte blivit lurad.    Den här gången valde jag de klarblå i förhoppningen om att bryta lurförbannelsen.

Tidigt i somras skickade jag in en novell till Skrivas stora novelltävling med deadline den sista augusti. Det vinnande bidraget skulle presenteras i oktobernumret som kom för 2 veckor sedan, men så blev det inte. Vinnaren presenteras i januarinumret för de har fått in 1400 bidrag och har helt enkelt inte hunnit läsa alla än. Att vinna den novelltävlingen blir nog lika svårt som att få en bok publicerad... Därför har jag skrivit en ny novell till en annan tävling som Skriva oxå har med deadline den 17 november! Det gör ju inte ont att försöka och jag håller skrivandet igång.  

Är det någon som har hört talas om systrarna Mitford? Det hade inte jag, men nu har jag lyssnat på "De osannolika systrarna Mitford" av Cecilia Hagen och även om jag inte förstår varför de var så omtalade, så tyckte jag om boken. Jag tyckte mycket om den! Den är intressant och den är rolig och Cecilia Hagens språk var bomull för öronen. Unity Mitford dyrkade Adolf Hitler och var en övertygad nazist och det fick mig att gå tillbaka till en bok som jag börjat lyssna på, men som var fel just då, "Adolf Hitler" av Bengt Liljegren. Utrotningen av judarna har det skrivits om i det oändliga och en hel del om Hitlers hantlangare som "bara lydde order", men jag vet ingenting om Hitler själv. Egentligen. Vad 17 var det som gjorde att dessa idéer fick fäste? Varför just judarna? Jag hoppas få svar på de frågorna och mycket mer.