Igår kväll åt jag det sista ur ännu en förpackning med Rocky Road och då kände jag det: det räckte så. Jag hade dillat färdigt med chokladglassen. Vilket ska mitt nästa dille bli, tro?

Hornbach för inköp av en ny toalettsits och nya hallmattor. Snarare dörrmattor. En ligger nu under skohyllan eftersom Selma hade tuggat sönder 3/4 av den gummikant som satt runt om. Selma är vuxen nu och kommer inte att behandla den nya mattan på samma sätt, eller hur Selma? Det blev en likadan vid dörren och när jag stod på den i strumpfötterna och kände hur mycket stuns det var i ytskiktet insåg jag att det var ett bra beslut att kassera den gamla bortsett från att den inte var fräsch. Vi har lagt in en mindre variant på golvet i mittdelen av sovrumsgarderoben där vi kommer att ställa in skor, så skyddas golvet. 

På parkeringen stod en bil med den här reg-skylten:

Jag tänkte diiiiirekt på Selma som är en så'n gosegris, så jag mms:ade bilden till Elin med textern: "Selmas egen reg-skylt!". Elin fattade galoppen medan Pär bara himlade med ögonen.  

IKEA. Vi började med att äta en tidig middag i restaurangen för att därefter åka ned till inredningsbutikerna och leta rätt på en större variant av Skubb som vi köpte förra året och som ju är avsedda för skoförvaring, men som vi har mössor och vantar i och så här ett drygt år senare måste jag säga att det fungerar alldeles utmärkt.

Nu behövde vi något att förvara soffklädseln i och det skulle få plats i det frigjorda utrymmet ovanför den gamla garderoben. Den första tanken var att köpa en likadan låda som vi har under sängen av rejäl plast. Nackdelen är att hela soffklädseln i ryms i en enda låda och senare kom jag på att de blir jäkligt tunga att hantera. Jag kom ihåg att Skubb finns i många olika storlekar och med hjälp av måtten på IKEA:s hemsida hade jag räknat ut att det skulle få plats 2 stycken i utrymmet. Nere bland alla inredningsprylar började vi gå. Vi svängde vänster och höger och höger och vänster och det kändes som om vi hade gått för långt. De bygger om och flyttar grejjerna hit och dit och lägger nytt golv och fan och hans moster. Det är som en labyrint med 2.5 meter höga väggar utan någon som helst möjlighet till översikt och bara skyltar att följa. Jag har inte anlag för klaustrofobi, men där skulle jag kunna få det! Jag högg tag i en anställd som kunde upplysa om att "en hel del" fanns på plocka-själv-avdelningen vid gång 23. Avdelningen för förvaring och Ordning & Reda som jag kallar det brukar vara ett roligt ställe och strosa runt på. Jag menar kan man ha för många förvaringsprylar? Det som mötte oss nu såg ut som ett riktigt hafsigt förrådsutrymme där man bara har staplat allt på varann för att få undan skiten. Skubb fanns inte där. Pär använde en av terminalerna och fick fram att Skubb fanns på sovrum plan 1. Jamenvafaaaaaan!! Vi som precis har tagit oss igenom hela varuhuset....... Pär letade upp alternativet, Garnityr och på den stod det att vi skulle kontakta personalen, så vi tog en kölapp. "Den har utgått." Suck. Jag frågade om han kunde se om Skubb verkligen fanns uppe på sovrum plan 1, så att det inte skulle visa sig att den var slut i lager. Han var inte helt haj på svenska och upprepade bara var den fanns och i vilka färger. Tack, tack. Ajö, ajö. Pär och jag tittade på varann. Skulle vi gå till sovrum plan 1 samma väg, genom labyrinten eller fortsätta ut genom kassorna och börja från början? Vi valde det senare. "Eller så kan vi beställa skiten on-line.", sa jag och det lät såååååå lockande. När vi var framme vid utgången fick jag en snilleblixt. "Kolla på din mobil om den finns att beställa on-line." Pär gjorde det. "Går ej att beställa on-line. Kontakta närmaste varuhus." Herreminje! Tänk om vi hade åkt hem för att upptäcka att de inte kan beställas on-line....... Pär konstaterade att om det hade blivit så hade han väl fått åka tillbaka till IKEA själv. Duh! Klockan var då 17 och nästa gång vi passerade utgången var klockan 17.15 vilket innebar att vi tog oss till sovrum plan 1, roffade åt oss de Skubb vi skulle ha plus några små och nästan skubbade (haha!) ner genom inredningsbutikerna via 2 genvägar och ut genom snabbkassan på 15 minuter. 1,5 varv på 1 timme och 15 minuter. Jag tycker inte om IKEA.

Väl hemma öppnade jag Skubb-förpackningarna direkt, men jag blev lite osäker när jag såg hur små de var. Fan oxå! Inte får soffklädseln plats i de pyttiga sakerna så vida man inte vakuumförpackar alltihop. Pär lade överdragen till dynor och ryggstöd i den ena och överdraget till själva soffan i den andra och drog ihop blixtlåsen och det fick plats hur bra som helst! Nu ligger de i det frigjorda utrymmet och ser prydliga ut. Att organisera och skapa ordning ger mig alltid endorfinkickar, så jag fortsatte med de små Skubb som vi oxå köpte för Pär kom på den briljanta idén att vi kunde ha några så'na i sovrumsgarderoben att ha skor i. Det som de är avsedda för. Vad ska man säga? När blixtrar till blixtrar det ordentligt! Så istället för att skorna skramlar omkring på hyllorna är det nu underbar ordning även där.

Stora Skubb.

Känslan för dagen:

1 stor del motvilja vid uppvaknandet (motvilja i största allmänhet i stil med dra-täcket-över-huv'et).

1 stor del inre konflikt.

1 del tvång (jag är av den inställningen att tvång aldrig fungerar, men det är en nödvändig ingrediens här).

1 del trötthet.

1 del knäpp årstid (när temperaturen stiger med 5 grader medan man är ute).

1 del Fel Kläder-känsla.

1 del tröghet alt. 1 del bly i benen (kroppen kommer aldrig igång).

1 liten del mentalt gnäll (vid minsta uppförslut ylar kroppen om att genast få gå hem till soffan igen).

1 liten del vingel (bokstavligen - det går så trögt att vinglande inträffar).

1 liten del musikalisk irritation (plötsligt är varenda låt på spellistan störande och då gäller det att bara hoppa över och inte radera för raderandet kan komma att ångras).

Det här är ett recept på hur en promenad blir plågsam och som dekoration på anrättningen rekommenderas värk i knäna och ryggen samt den stukade foten (11 månadersjubileum idag).

Så'na här dagar undrar jag varför jag bryr mig om att ens försöka...... Varför måste min dagsform variera så till den milda grad att jag i fredags, efter gummipasset, var på topp - Vad Vore Livet Utan Träning - medan jag idag har känt mig som en ledbruten 92-åring som inte ens orkat gå rak i ryggen.

Jag följde valvakan vid valet 2006 och när alliansen kom till makten blev jag besviken. Jag följde inte valvakan vid valet 2008 för jag kände mig trygg för vägrade tro att svenska folket skulla rösta på alliansen för ytterligare 4 år. Morgonen efter valet väckte Pär mig med beskedet att högervindarna höll i sig. Jag blev så besviken att jag blev deprimerad och jag menar allvar. Jag kom knappt ur sängen. Jag var inte ensam om att reagera så. Den här gången kommer jag inte att följa valvakan. I alla fall inte via tv eftersom vi har tagit bort vår digitalbox, men jag uppdaterar DN.se då och då för att kolla sifforna. Det är allt prat, diskussioner, spekulationer och pretentiösa analyser som jag inte orkar med. 

Elin har röstat för första gången i sitt liv och hon bestämde sig först igår kväll. Hon har min fulla förståelse. Jag var 18 när jag röstade första gången och då röstade jag som mamma, på sossarna. Jag har blivit kvar på vänsterkanten och det har jag själv kommit fram till. Jag vet inte vad Elin röstade på. Jag har försökt att svara på alla hennes frågor utan att påverka henne för mycket. Det är som hon säger, att i de tunga frågorna så säger alla partier samma sak och hur många 21 åringar har magkänsla och stark övertygelse för vilket parti som ljuger minst? Jag hade inte det. Det som skiljer partierna åt är hur de vill uppnå målen. Inget av partierna vill ha arbetslöshet eller dålig sjukvård, men de vill förbättra på olika sätt och det är det det handlar om. Det finns partier som jag helt enkelt inte kan tänka mig att rösta på, men om hon har röstat på något av dem, så är det hennes ensak. Hon e min unge och jag älskar henne villkorslöst! Jag kan tycka att hon har fel, men jag kommer inte att ställa henne till svars. Hon kommer att få möjlighet att rösta många gånger till och hon kommer kanske att ändra sig flera gånger.

Uppvärmning, själva träningen, stretching och balansbräda tar ca 1,5 timme. Som det är nu. Jag är inne i en period där det känns nödvändigt att stuva om i programmet. Ta bort vissa övningar och lägg till andra och öka på några. Det är bra för kroppen att skaka om den lite ibland och inte fastna i exakt samma träningsrutiner för då avtar effekten. Idag blev det gummiband och det var så sköööönt! Det var tungt på ett bra sätt där jag kände att jag hade ork kvar att ta i. Jag har lagt till 2 funktionella ryggövningar. Idag provade jag att sätta mig på huk på balansbrädan och jag kom nästan ända ner! Det var vingligt, men det är möjligt. Tyvärr, så "knöt" sig ena vadmuskeln och jag fick korta ned övningen.

Efter träningen stod jag på balkongen och svalkade av mig när 2 harar kom farande längs marken. Jag har aldrig sett 2 tillsammans. Jag antar att det var en hane och en hona eftersom den ene tyckte att det var parningsdax medan den andra skuttade undan varje gång han försökte. Fram med mobilkameran!

En oskarp bild som är beskuren och förstorad.

Jag röstade på vänsterpartiet till riksdagen och landstinget och på Rönningepartiet till kommunfullmäktige. Egentligen är jag inte fullt så mycket vänster att jag är kommunist, men eftersom de absolut och definitivt är emot att sjukvård och skola ska vara vinstgivannde fick de min röst i stället för socialdemokraterna. Som en motvikt till högervindarna som inte verkar vilja bedarra. 

Jag gillar inte moderaternas valaffischer. "Ajöss till fria skolval!" och "Ajöss till förbifartsleden!". Dels är det slött att inte komma med något eget löfte utan bara hacka på andras och dels för att när jag ser texten, så tolkar jag det som att det är moderaternas budskap. Rätt åt dem i så fall. Hehe. 

Förutom att folkpartiet har kört den svenska skolan i botten, så kan de inte stava rätt på sina valaffischer. Jag kan inte ta det partiet på allvar längre. Folkpartiet här i Rönninge/Salem gapar om att "Fler har rätt att bo i centrum. Vi ger oss inte!". Om de vill att fler ska kunna bo i centrum, så kan de väl se till att bygga små hyreslägenheter som i synnerhet unga kan ha råd med. Då kan de flytta hemifrån, men ändå inte överge Rönninge. 

Delmon Haffo är jämnårig med Elin och har gått i samma skola som hon. Nu ställer han upp i landstingsvalet. Han har knappt passerat 20 år och är redan yrkespolitiker. Det är inte fel med unga inom politiken för de behövs gu'bevars, men när de aldrig har varit ute i den riktiga världen och varit tvungna att försörja sig på en vanlig lön eller försökt hålla sig friska eftersom sjukförsäkringen oxå är körd i botten, det är då det blir otäckt. Den sortens världsfrånvända människor ska inte få besluta om sådant som drabbar vanliga människor när de är som mest utsatta  (sjukdom, arbetslöshet och äldrevård). Det kan inte bli annat än fel!

PS. Moderaternas valaffisch som lyder "Söndag är inte en röd dag" är faktiskt vitsig.

Till Salem för att hämta Metacam till Maja (som fortfarande har lite ont då och då) och ett paket och eftersom jag är så sjukt leds på den vanliga vägen gick jag ned mot koloniträdgårdarna och förbi tennishallen, uppför en Otäck Backe och genom ett bostadsområde innan jag kom till Salem. En annan anledning till valet av väg var att jag ville slippa människor. Den vanliga vägen går förbi en stor skola och det kryllar alltid av rastande ungar med luft i lungorna för att inte tala om barnvagskolonnerna och alla panschisar. Det tog 30 minuter och hem tog det 45 minuter via Konsum. Den här promenaden var skön och jag kom in i en lunk som inte var i närheten av tempo. Kroppen protesterade inte förrän mot slutet när jag blev trött i benen. Efter att jag hade utfodrat alla fyrbeningar, stretchat benmusklerna och packat upp det jag hade hämtat och handlat satte jag mig i soffan och filade naglarna. Jag blev tröttare och tröttare och kunde inte motstå att luta huvudet mot nackkudden. Jag tvärslocknade och sov i 40 minuter. 

Det verkar som om vädret har hakat upp sig. Visserligen regnade det rent fantastiskt härom kvällen, men annars är det den ena mulna morgonen efter den andra som sedan går över i den ena soliga dagen efter den andra med temperaturer upp emot 20 grader. Det är väl behagligt, men jag hade föredragit att det var betyyyyydligt svalare. Pär har åkt till Öland igen och kommer hem på söndag, men jag är inte ensam ikväll för Elin är här för Selmas skull och ska sova hemma inatt. 

Nu börjar min bokidé att slå rot.

Nu lättar dimmorna.

Nu framträder karaktärerna.

Nu får jag gensvar.

Nu faller pusselbitarna på plats.

Nu börjar jag förstå hur jag ska göra.

Nu är det roligt att skriva igen.

Nu börjar jag våga tro på att det blir en bok.

Nu är det allvar!