En 5-minutare där jag sitter i finkan. Jag har fått papper och penna för att förklara hur jag hamnade där.

Trodde ni att modepolisen var ett påhitt? Då har ni fel. Anledningen till att jag sitter i denna erbarmliga cell är på grund av att jag gick klädd på ett sätt som inte gillades. Mjukisbyxor med tillhörande tröja och gympaskor anses tydligen vara så frånstötande att man kan spärras in på i åtta månader. Jag kan ta det. Jag tänker inte låta mig brytas ned av modefascister som tycker att de är mer värda för att de går klädda i Armani och Hugo Boss. Jag slåss för individens rättigheter och för valmöjligheter! Ned med uniformerna! Jag har fått papper och penna för att jag ska kunna skriva att jag förstår vidden av mitt brott. Jag skriver så att ni, där ute, ska förstå vidden av deras brott! 

I senaste numret av MåBra finns en liten artikel vars rubrik blev min rubrik eftersom den fångade mitt intresse. Brittiska Open University har ställt den frågan till ett stort antal par och svaret blev: att vi är öppna och intresserade av varandra även när det gäller våra svagheter och att vi kan stötta varandra i svårigheter. Inte så revolutionerande eller hur, men resten är det. Små vardagliga gester spelar störst roll som att plocka in disken, kramas och säga tack när man tycker att den andra har gjort något man uppskattar. Läs det igen och låt det sjunka in! Små vardagliga gester spelar störst roll som att plocka in disken, kramas och säga tack när man tycker att den andra har gjort något man uppskattar. Sex, som jag tycker att det tjatas förfärligt om, kommer först på tredje plats för par utan barn och på sjätte plats för par med barn. För mig är det här inte revolutionerande för jag har länge tänkt att de stora romantiska gesterna och passionerna inte har med vardagen att göra och om man har för avsikt att vara gifta med varandra längre än 3 månader, så är det vardagen som är i absolut numerärt överläge. När vardagen fungerar utan ständigt tjafs och grus i maskineriet, så får man oxå mental ork till att uppskatta varandra. Om jag inte får ett dussin röda rosor på vår bröllopsdag bryr jag mig föga, men om Pär låter mig sova länge och dessutom har plockat in disken innan jag kommer upp, så blir jag varm i hela kroppen. Han gör det för att han vet att jag uppskattar det. Det är det som gör att ett förhållande håller!

På tal om bröllopsdag, så infaller vår i morgon, den 26 september och det blir vår 22:a som motsvaras av jute. Ännu ett tåligt material. Pär har, för tredje året i rad åkt till Öland för Skördefestivalen och den krockar med vår bröllopsdag. Skrutt samma! Det viktigaste är att han inte upplever det som 22 plågsamma och förslösade år utan att han vill satsa på ännu fler. Det vill jag!

Den här gjorde jag till svärisarnas guldbröllopsdag.