En till femminutare.

Äntligen hade hon lyckats...

…

...fålla gardinerna! Att det skulle vara så svårt. Först hade hon sytt fållen för hand, men det hade tagit tre och en halv dag och när de var upphängda hade de varit så sneda och fållen så bubblig att hon hade lagt sig raklång på golvet och gråtit i tio minuter. Från handkraft till maskinkraft. Hennes mamma sydde allt själv från kläder till disktrasor. När hennes föräldrar varit bortresta hade Anna passat på att släpa med sig sina gardiner när hon ändå skulle vattna deras blommor. När hon satt sig vid maskinen hade hon inte ens kunnat lista ut hur hon skulle ställa in vanlig raksöm eftersom symaskinen var mer av en dator och datorer var hon rädd för. Snabbfåll! Strykbräda, strykjärn, gardiner, fuktig handduk att lägga emellan, knappnålar och en sax. Gardinerna var tunga och gled hela tiden ned på golvet eller så klumpade snabbfållen ihop sig när hon inte stack sig på knappnålarna. Gränsen var nådd. Nu fick det räcka. Anna sparkade undan allt medan hon drog hela registret av svordomar inklusive de svenska och italienska. Hon stegade fram till skrivbordet och hämtade häftapparaten. Nu hängde de där. Hennes hemmahäftade gardiner. Anna – gardinerna 1-0.

......övergångar mellan årstiderna kunde vara lika tydliga som den mellan årets sommar och höst? Hela förra veckan var det närmare 20 grader och sol, sol, sol, men på söndagen blev det mulet. Det var så mulet att det nästan var mörkt och vi tände lampor dagtid. På eftermiddagen började det regna och vid 18 började det åska och det höll på i flera timmar. Dessutuom blåste det rent fantastiskt. Igår, måndag, fortsatte det regna och blåsa och en sälg på gården knäcktes. Den var murken inuti. Idag har det varit lugnare, men temperaturen har inte kommit upp i 10 grader ens. NU är hösten här. NU kommer jag att veta vilka kläder jag ska ha på mig utomhus. NU vet jag. Bort med sommaren och hit med hösten! 

Jag lyckades genomföra ett gummi-pass idag, men det var tungt. Ben-övningarna var gräsliga! Jag flåsade och pausade och var frestad att lägga av, men när jag kom ihåg att jag faktiskt mådde dåligt större delen av förra veckan, så kändes det inte lika motigt. Det fanns en anledning till att kroppen protesterade och jag skulle kanske inte ha kört fullt program. Arm-övningarna gick betydligt lättare även om jag fick pausa där med och jag kortade faktiskt av några av dem. Stretchingen och balansbrädan var det inga problem med. Tänk hur vinglig jag var på balansbrädan i början! Det var knappt att jag släppte taget om hyllan. Nu vickar jag fram och tillbaka, jag fixar att stå på ett ben och jag kan till och med sätta mig (nästan) på huk. Märkbara framsteg!