Alla inlägg den 22 september 2014

Av Ewa - 22 september 2014 21:36

För att hålla skrivandet igång gör jag 5-minutersövningar med en given inledning. Jag sätter en timer på 5minuter och ful-skriver, bara skriver.


En person med hans förflutna borde inte få vara…..


…..så lycklig som han är! Hans föräldrar dog när han var liten. Han hade inga syskon eller släktingar och levde i den ena fosterhemmet efter det andra där fosterföräldrarna verkade tävla om vem som kunde vara jävligast. I skolan blev han mobbad och alla trodde att han var dum i huvudet när han led av dyslexi. Han har levt på gatan i flera år och när han äntligen tog sig därifrån blev han sjuk. Cancer. Den överlevde han och gifte sig sedan, men tro det eller ej, hans fru lämnade honom för en av hans arbetskamrater och tog sonen med sig och flyttade till Holland, så nu är han ensam igen. Hur kommer det sig att han går omkring och ser så nöjd ut? Är han något sorts helgon som kan ta hur många smällar som helst? Tänk om han tar lyckopiller....


En av mina största drivkrafter är…...


…..att behandla andra människor som jag själv vill bli behandlad. Det handlar ofta om vanlig hövlighet som att inte släppa en dörr i nyllet på den som kommer efter mig eller att gå åt sidan när jag möter någon som inte är fullt så rörlig som jag. Jag vinner ingenting på att vara otrevlig mot någon som arbetar i t.ex en affär eller att skälla på en telefonförsäljare som bara gör sitt jobb. Varför gå in för att försvåra tillvaron för andra? Det har blivit ett hårt samhälle, men jag mår inte bra av att själv vara hård. Jag jobbar i det lilla och om jag ska kunna fortsätta hoppas på en mänskligare tillvaro får jag börja hos mig själv. ”Be the change you want to see in the world” som Gandhi uttryckte det.



De hade nått långt ut på sjön när...


...hon stannade motorn. Tystnaden var öronbedövande. Det enda som kunde höras var vågorna som kluckade mot båtsidan.


”Det är dags.”, sa hon.


Han tittade på henne utan att få fram ett ord. Han skulle inte klara det här. Det spelade ingen roll hur mycket de hade tränat. Hela hans inre protesterade. Allt låste sig. Varför hade han fått för sig att han måste kunna det här? Han hade levt i 32 år utan att någonsin ha utsatt sig själv för det här och han skulle inte dö olycklig om han lät bli. Så släppte låsningen och han kunde dra ett djupt andetag. Han höll ut sina händer framför sig. De darrade. Han tog några djupa andetag till och kunde se hur darrningen avtog lite i taget. Under tiden hade hon plockat fram metspö och maskar. Nu höll hon fram en burk full av fuktig jord där feta daggmaskar slingrade sig. Kanske kände de vad som var på gång och försökte gömma sig. Han sträckte fram höger hand och tog tag om en stor mask. Den ringlade sig runt hans finger.


”Kom igen nu!” Hennes röst hade en anstrykning av otålighet. Han tog motvilligt emot kroken som hon höll fram. Han tittade vädjande på henne i ett sista försök att få slippa, men hon var obeveklig.


”Förlåt”, viskade han till daggmasken innan han körde kroken genom den.


Han hade gjort det och han skulle aldrig mer vara den samme.



Någonstans i hennes förödmjukelse fanns en känsla av...

...att allt satt i hennes huvud. Ja, hon var tjock, men det var inte självklart att alla som såg henne tänkte ”Gud, vad fet hon är!”. Hon försökte intala sig själv att om det var någon som tyckte att hon inte borde visa sig i baddräkt, så var det den personens problem. Men det var svårt! Det var en sak att stå i hemmets trygga vrå och peppa sig själv och en helt annan sak att göra samma sak i en offentlig simhall bland en massa folk. Hon hade lovat sig själv en belöning om hon tog sig över den här tröskeln. Hon behövde ta sig utanför sina bekvämlighetszoner och det här var den sista och största prövningen.


”Ingen här vet något om mig.” Pepp-rösten gick igång inne i hennes huvud.  ”Ingen här har rätt att döma mig utan att känna mig. Ingen här vet någonting om mina förutsättningar. Det enda som någon säkert kan säga genom att titta på mig är något om sina egna fördomar och känslor när det gäller övervikt.”


Hon var så fokuserad på peppandet att hon nästan gick miste om komplimangen från en förbipasserande kvinna.


”Vilken klädsam baddräkt!”

”Tack!”, lyckades hon få fram innan kvinnan hade försvunnit. Med något rakare rygg fortsatte hon mot bassängen.





Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12
13
14
15 16
17
18 19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<< September 2014 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards