Mellan halv 14 och 17 jobbade vi i sovrummet. Alla långa tapetvåder kom på plats och Pär säger att han kan ta resterande stumpar själv. Jag agerade hantlangare och Förste limtorkare. Det tar några våder innan man får in det rätta knycket och när man har fått ordentligt flyt, så är det färdigtapetserat och så dröjer det flera år till nästa gång och då är man tillbaka på noll. Suck.

Det är "non woven-tapet" med svag struktur.

"Det är en lätt sak att tapetsera rummet!" har Pär alltid sagt de gånger det har varit aktuellt (eller på tapeten. Hehe). Själva tapetserandet är kanske "en lätt sak" när man väl har fått in den rätta knycken, men, nää, att tapetsera, att över huvud taget renovera någonting, är inte "en lätt sak"!! Det ska planeras, mätas och räknas, inhandlas och släpas, plockas undan och förbereda och först efter allt det är gjort - och det kan ta ett par dagar - har man kommit fram till kärnan: tapetserandet eller målandet eller monterandet. Jag har varit med om att tapetsera övervåningen med snedtak och vinklar och jag har varit med om att tapetsera Elins rum och så nu sovrummet och jag vidhåller att det är tråkigt. Det är tungt och det är jobbigt. Faktum är att det inte blir lika bra som när en yrkesman gör jobbet. Tillfredsställelsen av att ha gjort det själv är inte stor. I alla fall inte för mig. Pär tycker att det är roligt och värt allt stök som hör till. Min tillfredsställelse kommer när rummet åter är tomt och jag kan städa ur det ordentligt och sedan flytta in igen med eventuella nya prylar som hyllor och lampor. Det som jag upplevde efter att ha dårstädat 5 rum förra våren var oförfalskad tillfredsställelse, men att renovera - nej, tack! Ändå föreslog jag att vi kanske ska ta köket nästa sommar.   Jag skyller på att det var varmt och blodsockret kritiskt lågt - jag var omdömeslös.

Vi avslutade arbetsdagen med att köra ett lass till återvinningen och så hämtade vi middaxpizza hos Felinos. Efter en sådan här dag är jag så trött att jag blir sittande och bara stirrar tomt framför mig.

När Selma är ute på kvällen har jag fått för vana att sitta på golvet en stund (hett tips från Elin). Då kan Selma komma till mig om hon vill bli gosad och det vill hon alltid gosegris som hon är. Hon sitter bredvid mig och jag kliar henne i nacken eller stryker henne över huvudet eller - och det är min favorit - låter ett av hennes sidenlena öron glida mellan fingrarna. Jag spelar oftast på mobilen medan vi håller varandra sällskap, ibland läser jag och det är oerhört rofyllt. Samma lugna rörelse om och om och om igen....... Selma är varm och go och att hon tyr sig till mig när matte inte finns tillgänglig är hjärtevärmande. Endorfinerna står som ett kärleksrosa moln runt oss. Pälsig kontemplation. Den absolut bästa formen av kontemplation!

Idag har jag inte gjort något i sovrummet. Jo, förresten jag hjälpte Pär att sätta ihop tapetbordet! Pär har målat taket ett varv till, spacklat hål ett varv till och slipat samt grundmålat de väggar som ska få vanlig tapet. 

Vi handlade på Coop på förmiddagen och på eftermiddagen var jag tillbaka till tandläkaren och slipade bort den vassa kanten. I natt sov jag ovanligt gott. Elin har en väääääldigt skön säng.

Idag tömde vi sovrummet. Hyllor, lampor och rullgardiner togs ned. Garderoberna tömdes och innehållet är nu staplat i Elins rum. Sängen står lutad mot skänken i vardagsrummet. Pär monterade isär garderoberna och sågade de i bärbara bitar som ska vidare till återvinningen. Skruvhål har spacklats och taket är målat ett första varv.

Tomt. Jag blir alltid lika förvånad över att ett rum ser mindre ut när det är tomt.

Utrymmet ovanför garderoben är frilagt och vi kommer att måla vitt.

Vardagsrummet har blivit sååååå ombonat. Soffan är åtkomlig och inget skymmer tv:n, så vi överlever de dagar det kommer att se ut så här.

Pär kommer att sova i soffan och jag har flyttat in i Elins rum. Jag kommer att få en ny rumskompis. Gissa vem?

Jag var hos tandläkaren idag och lagade det lilla hålet som har tagit ett par år på sig att bli hotfullt. Det tog 20 minuter från det att jag satte mig i stolen tills att hålet var lagat. Jag hade varit inställd på att få ligga och gapa och lyssna på borren i minst 1 timme. Dessutom hade jag 150 kr att utnyttja i avdrag. Tyvärr känner jag en vass kant på lagningen som måste slipas bort om jag inte ska få skavsår i kinden. 

Jag såg naturligtvis inte fram emot att gå till tandläkaren, men det var heller inget jag oroade mig för. Min tandläkare är bra och hon har tillgång till bedövning. Däremot gruvade jag mig för att gå ut. Jag stod i vardagsrummets relativa svalka och önskade att jag kunde teleportera mig. Det var 28 grader klockan 10 och trots att jag lade växeln i snigelfart, så blev jag helt färdig. Det var vidrigt! Jag höll mig skuggan där det var möjligt, jag hade en handduk med mig och vatten. Tandläkaren var, som vanligt, försenad, men den här gången utnyttjade jag tiden till att svalna, torka, dricka vatten och känna lättnad över att Pär skulle hämta mig i vår luftkonditionerade bil.

Vi har bott här i 15 år och vi har inte gjort om speciellt mycket. När den slemmige värderingsmannen var här fick vi klart för oss att vår lägenhet var "sliten" jämfört med flera andra lägenheter i föreningen. Där har det byggts om och till med varierande resultat och de är naturligtviiiiiis värda mer än vår lägenhet, men vi har inte varit ute efter att renovera i syfte att höja värdet. Det är 5 år sedan vi renoverade vardagsrummet och nu är det dax för sovrummet. Vi har diskuterat det fram och tillbaka i ett par år, men det som satte fart på oss är att det är nödvändigt att fixa nya garderober. Jag vet inte hur Pär har lyckats med att slita ut glidskenorna i sin garderob så pass att de har lossnat och trådbackarna numera står staplade på varandra. I min garderob finns inte ens en antydan till den sortens slitage.

Sovrummet sett från dörren.

Sovrummet sett från det motsatta hörnet. Längs in, bakom dörren finns en inbyggd garderob där vi har lakan och handdukar. Ovanför finns ett dolt utrymme som vi kommer att göra tillgängligt för förvaring.

På väggen med tavlan kommer vi att ha en fototapet med motiv från ett av Pärs foton. Det är fototapeten som har orsakat flest diskussioner för det tog låååååång tid innan jag gav med mig. Det känns så 80-taligt. Vi får se hur det blir.........

Sovrummet sett från hörnet vid Pärs garderob.

De här garderoberna är 3 fristående som har plockats ihop. En av dem fick vi från en av grannarna som var snabbare med att skaffa nytt. Den längst till vänster, med dörren på glänt är Pärs härjade som ofta verkar spy ut sitt innehåll på golvet. 

Nu när vi faktiskt har bestämt att sätta igång tycker jag att allt ser väldigt slitet och trist ut.   

Idag handlade vi tapeter, klister och tapetbord och så har jag börjat plocka undan böcker och tavlor. Det har varit 28 grader som mest och det är inte idealiskt för någon form av kroppsansträngning. Det var ett magnifikt åskväder i natt.

Visst låter "ett kvarts sekel" längre än 25 år fast det är samma sak? Det är en lång tid. Nästan 30 år. En mansålder är ca 30 år och det låter oxå som en hel evighet. Pär och jag har varit tillsammans i 25 år. Tisdagen den 31 augusti 1990 ringde min telefon som, i brist på en mer passande möbel, stod på strykbrädan i köket. Det var Pär. Jag hörde direkt att det var en norrlänning och suckade inombords. Svårpratad. Jag är själv norrlänning, FÖDD norrlänning dessutom och jag vet vad det innebär att vara svårpratad för jag har varit svårpratad de luxe, men anno 1990 var inte längre det i lika hög grad. Pär var inte heller svårpratad. Tvärtom! Vårt första samtal varade i ca 2 timmar om jag inte minns fel. 

Vår första träff var på fredag samma vecka, den 3 augusti och den höll på i 7 timmar. Vi pratade och promenerade i Stockholm och så pratade vi mer. Vi åt ost & skinksallad på en restaurang som låg nära Gröna Lund. Några utländska damer frågade oss om vägen och Pär förklarade, men senare den kvällen kom han på att han hade förklarat fel och fick så dåligt samvete att han blev hispig. Kvällen slutade i Kungsträdgården där han bjöd på en svart vinbärs-MER. Det var värmebölja då precis som nu och det var dessutom fullmåne. Han hade bil och efter flera vinkar fick jag honom att skjutsa mig hem till Sätra. Det var fullmåne. Jag försökte antyda romantik. Han pratade om varulvar. Det är klart att jag föll för honom!

Efter den kvällen träffades vi varje dag utom på söndagen samma vecka när han hade bestämt att träffa sin pappa och syster som var på väg hem från Öland. De tyckte att han var okoncentrerad och nervig.

Den 25 augusti, 3 veckor efter får första träff, så flyttade vi ihop. Jag bodde i andra hand och hade nyligen fått besked om att jag skulle bli bostadslös och jag kunde flytta till min syster i Vällingby eller till Pär i Södertälje. Resten är historia! Jag kan, helt ärligt, säga att jag inte har ångrat mig en sekund.

Den 31 juli har Elin namnsdag. Den 1 augusti har Pär namnsdag (i almanackan står det fel för där stavar de med "e"). Den 2 augusti har Karin namnsdag. Den 5 augusti har Ulrik namnsdag. Vår dotter har alltså namnsdag den dag vi talades vid första gången och det namnet valde vi när hon väl var född och då visste ingen av oss om namnsdagen. Jag hade skrivit flera sidor med både flick- och pojknamn när jag var gravid, men just Elin fanns inte med där. Hon har Karin som andra namn efter både mig och sin farmor och som avslutning heter hennes farfar Ulrik. Jag är övertygad om att det var menat att Pär skulle ringa mig just den 31 juli för ett kvarts sekel sedan.

Månadsvägningen visade 103, 5 kg vilket innebär att 1 kg har försvunnit den senaste månaden. Inga kommentarer.

Jag kom inte i säng förrän vid halv 2 och efter att marsvinen hade fått sin morgonmat klockan 8 var jag trött, så jag lade mig igen och sov till 11. Pär kommer hem i morgon och den trötthet som brukar ramla över mig efter att ha varit solokvist en dryg vecka verkar redan ha anlänt. Mitt behov av ensamhet är tillfredsställt. Nu är jag trött på att ha ansvar för allt. Jag tjuvstartar på avslappningen och släpper på garden mot tröttheten. Jag orkade inte träna idag. Jag hade ingen lust att träna idag, så jag lät bli att träna. Det kändes inte som det fanns någon poäng med att pressa mig själv. I stället duschade jag och sedan lade jag mig i soffan och läste.

Elin kom hit med Selma idag för nu har Robin tröttnat igen.

PS. Jag väger precis lika mycket som för 1 år sen på 1 hg när.