Mitt hår är tjockt och består av många, många fina hårstrån. Det är tätt och det nästan kväver hårbotten. Det är 4 månader sedan jag klippte mig senast och då är det inte konstigt att jag känner mig långhårig, men framför allt tjockhårig. Igår klippte jag nacken igen och jag har fått ett gammalt diadem från Elin som håller håret borta från ansiktet. Utan att överdriva, så plågas jag av detta. Hårbotten har inte sett dagens ljus på 4 månader och under värmeböljan har den varit kliig. Jag skickade ett lätt desperat sms till Rosie tidigare ikväll och frågade om det verkligen är så att ingen har lämnat återbud (förbaskade människor till att vilja klippa håret hela tiden!!) och hon svarade att det fanns en tid på torsdag klockan 8. Med tanke på den långa resvägen är jag inte helt såld på så tidiga tider, men desperata tider kräver desperata åtgärder och jag högg den direkt och plötsligt sjönk antalet tjockhårade dagar från 7 till 1,5. Häpp! Jag är salig! Jäklar vad Rosie kommer att få klippa!

Nu finns det nötter i hasseln utanför köksfönstret och jag har väntat på att Kurre ska komma och igår kom han. Vi har bott här i 15 år och naturligtvis är det inte samma ekorre som vi en gång i tiden döpte till Kurre, men det har blivit ett varumärke ungefär som Kleenex; säger man Kleenex vet alla att det handlar om näsdukar och när vi säger Kurre handlar det om ekorrar. Varför krångla till det? Just den här gången var han svårfångad, men Pär fick till 2 bra bilder.

Bilden är inte felvänd.

Kurre hänger, håller sig fast med baktassarna.

Ett piggt öga bland allt det gröna.

Jag vet att jag inte blir lycklig bara för att jag lyckas bli av med mina överflödiga 30 kg. Jag har inte huv'et bland molnen på det sättet. Dessutom funkar jag inte så att jag skulle bli lycklig av att veta att jag har förbättrat min fysiska hälsa genom att gå ned i vikt. Jag läste om en brittisk undesökning som visar att risken för depression kan öka i samband med kraftig viktminskning. Eftersom jag redan lider av kronisk depression reagerar jag på den här artikeln. Mina känslor för min egen fetma är blandade. Så pass blandade att jag hela tiden säger emot mig själv. Ja, jag vill bli av med 30 kg. Nej, jag är inte villig att anstränga mig tillräckligt för att nå mitt mål. Ja, jag mår dåligt av att vara fet samtidigt som mina värden är lika bra som någonsin förr, så varför kämpa? Jag vill må bra medan jag går ned i vikt och inte tack vare att jag går ned i vikt. Den ekvationen går nog inte att lösa, men jag fortsätter att intala mig att det går för jag vill att det ska gå. Faktum är att den period som jag mådde riktigt bra var under förra året när jag bestämde mig för att äta det jag ville när jag ville för jag orkade helt enkelt inte med viktfokuseringen. Under juli månad gick jag ned 1 kg, 250 g per vecka. Eftersom det var en minskning om än liten, så har jag gjort någonting rätt och varför ska jag försöka laga det som inte är trasigt?

För ganska precis 2 år sedan köpte vi Muminlakan från Designonline som vi har använt om och om och om igen. Vilken kvalitét! Färgerna är något blekta, men snart är de så där ljuvligt mjuka som våra Nalle Puh-lakan har blivit efter 15 år. Med anledning av det nya sovrummet och att Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år i år, så insisterade jag på att vi skulle köpa nya Muminlakan och då gjorde jag det. De är från Designonline och figurerna har ett litet annat stuk. Det är inte från den japanska tecknade serien utan från originalet. Tyvärr, gick det inte att köpa extra örngott som med den förra omgången.

Örngottet. 

2 detaljer.

Jag har inte sovit bra utan vaknat till sjuttielva gånger - ofokuserad sömn. Vila är ju inte det samma som sömn alla gånger och det min kropp behöver nu är vila i form av overksamhet. Jag har helgat vilodagen idag genom att ligga kvar länge i sängen (till halv 11) och slumra och fotografera. När jag låg på sidan och tittade ut genom det nyputsade fönstret såg jag det här:

Träd.

När jag rullade över på rygg såg jag det här:

Fler träd.

Snarlika vyer som gör att jag känner mig omringad trots att jag älskar träd. Det kommer att ta tid innan jag har vant mig vid fototapeten. Det är bara att inse.

Jag fortsatte mitt helgande genom att sitta eller ligga i soffan och läsa den andra delen av "Barnmorskan i East End". Den är riktigt bra precis som den första delen. Det är ju en form av historieskildring av efterkrigstidens London, men eftersom den handlar om kvinnornas situation i allmänhet och gravida kvinnors i synnerhet tillsammans med barnmorskor och nunnor, så hamnar den i skymundan som sådan.

En stunds slumrande i ovan nämnda soffa i en ställning som vilken ergonom eller sjukgymnast som helst skulle skrika av fasa åt. Jag kände mig sned efteråt och fick köra lite uppmjukning av nacke och axlar.  

Jag känner misströstan när jag ser hur bloggar vars innehåll är tjatigt och andefattigt och osar brist på egna åsikter och med ett fattigt språk får 7-8 kommentarer till varje inlägg.

Pär känner oxå av den sociala baksmällan och idag har vi tillbringat endast 1,5 timme tillsammans. Resten av dagen har vi hållit oss på varsin kant och mötts då och då. Han börjar arbeta i morgon och jag har känt av nervösa och lättirriterade vibbar. En timme av de 1,5 som vi tillbringade tillsammans tittade på vi på "Big Bang Theory" och jag tittar annorlunda på den efter att ha läst om deras lönetjafs. De fick igenom sina sjuka krav och när jag ser Kaley Cuoco, Jim Parsons eller Johnny Galecki tänker jag: "Det där är en person som faktiskt anser att h*n är värd 6,9 miljoner kronor per 20-minutersavsnitt......". Det är äckligt. Det känns inte bra. Det är definitivt inget att skratt åt.

.......är trötthet. Den trötthet som kommer efter att ha varit ensam i 1,5 vecka har fått köa i väntan på att vi skulle bli färdiga med den första etappen av sovrummet. Förutom det, så känner jag av en social baksmälla. Pär och jag har umgåtts intensivt under veckan som gått och nu börjar det klia i mina ensamhetsnerver. Det känns inte som om jag har sovit bra de senaste nätterna. Sovrummet känns så radikalt annorlunda med ena väggen täckt av skog. Jag är övertrött och precis som vilken övertrött unge som helst blir jag grinig och irriterad, gnällig och missnöjd. 

Jag har inte tränat någonting och det var jag inställd på, men trots att renovering är fysiskt tungt, så ger det inte samma tillfredsställelse som träning. Pär har kommit in i ett träningsflyt och springer nästan varje morgon plus att han gymmar lite i det nya utegymmet på Garnudden. Jag skulle inte ha orkat träna i vilket fall. Nu har jag bara känt mig mörbultad och stel och haft ont i fötterna varje dag. 

Mitt Nivea-dille håller i sig. En väldigt glad överraskning är att jag nog har fått bukt med de torra partierna i ansiktet! Ingenting kvar runt mun eller näsa och pannan är mycket, mycket lenare. En peel off-mask som är så fantastiskt skön att dra av i kombination med ansiktsskrubb några gånger i veckan plus ansiktsvatten och ansiktskräm för torr hy. Egentligen inga specialprylar och definitivt med humana priser. Halleluja! I reklam för hudlotioner från diverse tillverkare utlovas ofta en sidenlen känsla och det har hittills varit rena nyset, men - banne mig - när jag har smort in mig med Nivea så känns huden sidenlen. Jag kan stryka med handen över armen fram och tillbaka, fram och tillbaka och bara gapa av förvåning. Huden känns sidenlen! 

Jag läste en del av en lång artikel i National Geographic som handlar om att allt fler amerikaner svälter. I en familj med 2 vuxna och x antal barn där de vuxna har arbete, så har de knappt råd med mat. Löneutvecklingen går bakåt. Det jag egentligen ville skriva om är att jag har fått rätt i en sak: det är fullt möjligt att vara överviktig trots att man inte äter mycket. När man inte har råd med mat av bra kvalitét eller, som jag, inte är intresserad av mat, så äter man mat av dålig kvalitét och då blir man fet trots att man äter lite. Det här försökte jag förklara för Dietisten från Helvetet för 7 år sedan, men hon bara fnös. Vad var det jag sa? 

Klädrensning. Jag har, i förhoppningsfull anda, sparat favoritplagg som är för små för mig i nuläget. Jag har försökt att ha de som sporre i mina evighetslånga försök att gå ned i vikt, men det fungerar inte för mig. Tvärtom. Jag känner mig bara fetare och blir bara deppigare. Idag var det övervägande de plaggen som åkte ut. Trådbackarna med strumpor, underkläder och jamasar vill jag ha i sovrummet i väntan på garderoben och då ser det ut så här. 

De 2 plastlådorna innehåller den röda soffklädseln.

De kläder som behöver hänga på galge får samsas med Pärs kläder och med ytterkläderna i hallen.

Kolla stången: den bågnar.

Rätt ska vara rätt! Pär mäjlade ju Bygghemma angående fördröjningen av leveransen och han har fått svar. De beklagar förstås, men vi erbjöds en prissänkning när det är dax för betalning. Det gillar jag!

Ännu en tur till Hornbach. Vi köpte det som behövdes till en hylla ovanför sängen i samma stil som hyllsystemet i vardagsrummet. Vi gillar ek! Det är så snyggt och tåligt och det är ekfanér som vi kommer att välja på skjutdörrarna till garderoben. Jag har gått på lampjakt, läslampor vid sängen, men inte hittat några (det är väldigt mycket metall och glas nu för tiden och det blir så rackarns varmt att man bränner sig om man t.ex vill ändra riktningen på ljuset), så vi återanvänder våra gamla lampor och de visade sig passa in riktigt bra. Likaså gör sängborden rent färgmässigt.

Jag har mina få skrivarböcker i vänstra hörnet. Övriga böcker tillhör Pär. De ingår i hans "På gång-samling". Jag har min i vardagsrummet och den är en tiondel så stor.

En ny gardinkappa är beställd och 2 lampor till fönstret likaså. Nu får vi finna oss i att ta en paus på 2 veckor tills garderobsinredningen kommer och ytterligare några veckor innan skjutdörrarna anländer. 

Medan jag låg och snusade i Elins säng tapetserade Pär det sista i sovrummet.

Efter att jag hade ätit min frukostyoughurt tog vi itu med fototapeten. Pär beställde tapeten från "Photowall.se" med eget motiv (Bödaskogen på Öland) och valde premium som är något kraftigare än standard. Våderna är smalare än vanliga tapetvåder och det gjorde att de blev mer lätthanterliga. Det här arbetet var betydligt roligare än det vi gjorde igår. Det gick mycket lättare, det var enklare och det var spännande att se hur bilden växte fram en bit i taget. Resultatet blev bra, riktigt bra och själva motivet är vackert. Ljuset faller in från höger vilket det gör även i själva rummet. Däremot är jag fortfarande tveksam till konceptet med fototapet...... Intrycket jag får när jag kommer in i rummet balanserar mellan absolut ok och överväldigande.

På eftermiddagen var det äntligen dax att städa och putsa fönstret. Fönstret var vidrigt smutsigt pga. den överdrivna pollenmängden som var i år. Säng och sängbord kom på plats och i natt kan vi sova i vår egen säng igen.  

Det här med att köpa nya garderober visade sig bli jäkligt mycket knepigare än vad vi hade tänkt oss. IKEA är überpraktiskt och bra på många sätt och vi åkte dit i tron att vi skulle gå runt bland garderoberna och titta, välja och sedan köpa som vi gjort med så mycket annat. Nix. Glöm det! IKEA:s sortiment består av oflexibla moduler som inte alls gick att kombinera så att det passade längs vår vägg som är 180 cm. Vi åkte till Mio i Heron City, men deras utbud var betydligt värre. En enda garderob som var på rea och hade dörren på sned. Vidare till BauHaus. Där fanns inga färdiga garderober, men ett väldigt flexibelt system från Lundberg. Vi åkte hem och tillbringade en dryg timme med att plocka ihop en passande garderob med skjutdörrar på deras hemsida och det slutade på ca 25.000 kr.    "Men då får vi precis som vi vill ha det!" försvarade vi oss med. Tillvägagångssättet var att maila Lundbergs för att få en offert som vi kunde använda till den slutliga beställningen. Det var tänkt att vi skulle ha fått en bekräftelse inom några minuter. Efter några dagar sket vi i det och var lättade för trots ett ihärdigt försvarande, så kändes det hela inte rätt. Magkänslan, ni vet. Sedan åkte Pär till Öland och där fick han möjlighet att rådfråga tjocka släkten. I tjocka släkten ingår Pärs systerson och den systersonen är smart. Jäkligt smart. Han föreslog att vi kunde montera upp en garderobsinredning från Elfa på väggen med hjälp av hängskenor och stödskenor för att sedan bygga själva garderoben runt om bestående av skjutdörrar och en gavel.    Det förslaget klubbades! Sedan tipsade svägerskan om "Bygghemma.se" som de har använt där de har snabba leveranser och dessutom kör hem rubbet. Vi har funderat och mätt, mätt och funderat och slutligen beställt skenor och konsoler (de trådkorgar vi hade i gamla garderoben fungerar). Där är vi nu för trots att informationen på hemsidan säger att de levererar inom 2-5 dagar förutsatt att varorna finns i lager, så fick vi beskedet att våra prylar inte kommer att skickas förrän den 21 augusti. Dåligt! Pär har mäjlat om det här, men inte fått något svar. Det som kunde ha blivit klart på en vecka kommer nu att ta betydligt längre. Själva skjutdörrarna specialbeställs, så där har vi hela tiden varit inställda på att få vänta. Slutkommentar: fan vad det är svårt att hitta en garderob!!!