20 minuter plus 40 minuters promenad med tempo. Orken fanns med och jag hade stuns i stegen och muskler i låren. Det kändes som om de 2 senaste träningspassen hade väckt musklerna, hela kroppen! Glädjen som jag saknade igår fanns idag. Dessutom fick jag ju möjlighet att vara ute i det spännande vädret som jag skrev om igår och jag klarade mig nästan från att bli blöt. Paraplyet låg i ryggsäcken, men eftersom jag nästan var hemma brydde jag mig inte om att bängla fram det.

Tro det eller ej, men i morgon åker Pär till Öland igen. Precis när jag har vant mig vid att ha honom hemma igen och faktiskt räknar med att han ska vara hemma och laga mat till mig, så drar han. Han har bytt personalbil. Samma märke och modell, men automatväxlad och så är den röd. Härligt klarröd. Fart-och-fläkt-röd. Här-kommer-jag-röd! Jag har velat ha en röd bil ända sedan jag var liten, men av någon obegriplig anledning tyckte inte pappa att det var en bra färg. Den var inte praktisk bland dvärgbjörkar och lingonris. Nu har jag äntligen tillgång till en röd bil som dessutom har svart tak och svarta fälgar. Urläcker! Förutom att nyhetens behag är en anledning till att köra hela vägen till Öland, så vet jag egentligen inte varför han ska dit.