Bakgrundsbilden på min dator.

Bedårande e ba' förnamnet!

...........och att göra det bättre själv är en helt annan. Sedan författarkursen läser jag texter på ett annat sätt än tidigare, jag lyssnar på dialoger i ljudböcker och filmer på ett annat sätt, jag har kommit underfund med hur mycket beskrivningen av en person betyder. Tyvärr, finns det fler dåliga än bra, men det är, som sagt, lätt att sitta här och tycka. Jag har fått så mycket att tänka över nu när jag står i begrepp att själv skriva en bok och jag kämpar med Min inre Kritiker som envisas med att säga att jag inte har något att komma med. Stick och brinn vettja!

Det är märkligt hur jag kan gå från att ha en uppläsare som favorit till att irritera mig på precis allt som kommer ur människans mun. Mirja Turestedt har nu gått detta grymma öde till mötes. Jag lyssnar på den första boken om "Leona" och jag kommer inte att lyssna på fler, men det är inte bara MT:s fel. Det var när jag lyssnade på böckerna om Maisie Dobbs som MT började störa mig. Jag vet inte om det var den genompräktiga fröken Dobbs som störde mig (människan har inga fel eller brister - jag tål det inte!) eller om det var MT:s sätt att läsa som fick henne att framstå på det viset. MT skulle vinna på att dra ned tempot när hon läser och jag stör mig oerhört på att hon sväljer sista stavelsen i många ord (det är hon inte ensam om). "Bad" blir "ba", tag blir "ta" osv. Nope, nu får MT inte läsa mer för mig!

Själva boken är ingen jag kan rekommendera. Språket är bra för ovanlighetens skull, men det finns inga miljöbeskrivningar och karaktärerna känns platta. Huvudpersonen, Leona är en spelberoende polis som utför rån för att finansiera spelandet och planerar att lämna både familjen och Sverige. Hon är osympatisk. Dessutom är hela berättelsen sorgligt humorbefriad. 

Christoffer Carlsson har skrivit sommarföljetongen i DN och jag har varit lite nyfiken på hans första bok "Den osynlige mannen från Salem" mycket beroende på att den delvis utspelar sig i Salem. Nä. Den hade bättre miljö- och karäktärsbeskrivningar än "Leona" har och huvudpersonen var sympatisk och tog inte sig själv på fullt så stort allvar, men nä. Ett citat fastnade hos mig: "Han hade den sortens hår som får en att vilja byta schampo.". Det jag gillar med det är att det är en man som tycker det om en annan mans hår. 

Jag har gått på 3 ljudboksnitar på raken och jag har tagit de i omvänd ordning. Den första var "Miss Jean Brodies bästa år" med Cecilia Walton Agrell som uppläsare och det jag kan säga om den är att den var välsignat kort. Dålig uppläsning och ännu en osympatisk och självgod huvudperson.

Törs jag ge mig på en ljudbok som jag inte redan har lyssnat på? 

Klockan närmar sig 21 och det är 22 grader ute. Igår var det 24 grader vid samma tid. Lite svalare. Tack!

En tur till Konsum i så långsamt tempo att jag nästan stod stilla, men ändå var jag täckt av en svettig hinna när jag kom hem. Jag fick ligga i soffan och flämta och svalna innan jag kunde byta marsvinens handdukar och sedan duscha. När jag kom ut från badrummet hade det blivit väldigt skumt, nästan mörkt och så började det blåsa. Vinden tilltog i styrka och på avstånd hördes åskmuller. Nästan samma föraning om läskigheter som man får i "Trollkarlen från Oz" när tornadon närmar sig. Coolt! Sedan kom regnet och som det regnade! Det var alldeles vitt och smattret av dropparna var fantastiskt! Temperaturen sjönk med flera grader. Tack!! Solen har kommit fram efter det och temperaturen har stigit några grader igen, men det är svalare. Nu kan jag höra att det börjar regna igen. Dropparna viskar och smattrar mot löven. En ensam kråka håller ihärdigt serenad. 

När jag hängde ut genom fönstret i Elins rum innan jag stängde det för natten, så slog det mig att jag aldrig har visat hur det ser ut. Det fönsret sitter på samma vägg som köksfönstret och ni kan få en uppfattning om den härliga grönskan i mitt Paradis.

Trädäcket nedanför tillhör de 2 lägenheterna under vår och grannens bredvid.