Alla inlägg den 31 maj 2014

Av Ewa - 31 maj 2014 21:41

Jag fortsätter med förvandlingskortleken eftersom den stimulerar min fantasi och jag måste hålla skrivandet igång.


Kort med motiv av en gubbe-i-lådan med ett åsnehuvud


Beatrice hade aldrig tyckt om sin farbror. Hon tyckte att han var otäck och skrattade åt konstiga saker som när hon gjorde bort sig eller ramlade eller gjorde sig illa. Nu var han inbjuden till hennes födelsedag eftersom den övriga släkten också hade bjudits in. Beatrice hade haft en bra födelsedag och lekt mycket med sina kusiner. De hade sjungit för henne och hon hade lyckats blåsa ut alla sju ljus på tårtan och nu var det dags att öppna presenterna. Det var alla möjliga saker. Praktiska saker som strumpor och pengar från far- och morföräldrarna. Leksaker och böcker från fastrar och mostrar. Ett hett efterlängtat dockskåp med öppningsbar framsida från mamma och pappa. Till slut var det bara ett paket kvar och det var från farbrodern. Hittills hade han aldrig gett henne fått något hon tyckte om och hon gruvade sig nästan för att öppna presenten. Papperet var silverblankt med en svart rosett. Inuti låg en låda. Den var helt fyrkantig åt alla håll. Svart och vit med mönster två korslagda nycklar på varje sida. På en sida satt en vev. Beatrice tvekade innan hon försiktigt drog veven runt ett par varv. Med en plötslig smäll for ett lock upp och ut for ett åsnehuvud som vaggade fram och tillbaka samtidigt som ett skärande skriande hördes. Beatrice blev så förskräckt att hon började gråta. Hon sprang till sin mamma för att få tröst och medan hon tryckte ansiktet mot mammans bröst hörde hon hur farbrodern skrattade hjärtligt. 



Av Ewa - 31 maj 2014 21:12

Ljugarbänken. Ibland är det nödvändigt att ljuga för att få liv i berättelsen och nu har jag provat på det. Vilken text är sann och vilken är falsk? Har jag blivit bedövad eller har jag skämt ut mig i Siena?



Vid ett tandläkarbesök skulle jag laga ett hål. Som vanligt bad jag om bedövning. Jag vill alltid ha all bedövning jag kan få. Det kostar inget extra och det är inte vanebildande på annat sätt än att jag aldrig chansar på att laga ett hål utan bedövning. Vet ni varför tandläkaren säger att man ska blunda samtidigt som man gapar när man ska få bedövningen? Därför att sprutan är av storleken skräckhistoria. Jag har tjuvkikat. Vid just det här tillfället tjuvkikade jag inte, men precis när tandläkaren närmade sig med sprutan nös jag till utan någon som helst förvarning. Tandläkaren ryckte till och avfyrade sprutan oavsiktligt och ett par droppar landade på kinden strax under höger öga. Ingen större skada skedd, men bedövningen fungerade även utvärtes varpå större delen av höger kind förlorade känseln och ögats nedre del drogs nedåt på ett sätt som gjorde att jag såg ut att ha fått ett slaganfall. Hålet i tanden blev lagat. Det tog ett par timmar innan högra ansiktshalvan fick känseln tillbaka och min man och dotter försökte se medlidsamma ut samtidigt som de försökte låta bli att skratta. Jag ber fortfarande om all bedövning jag kan få.



Jag är en relativt lugn och timid person som ytterst sällan skriker åt folk, men även jag har mina gränser. Jag, min familj och min svärfamilj var på en dagsutflykt i Siena, Italien. Det hade tagit ett par timmar att åka dit. Det var varmt, det var mycket folk och det var löjligt svårt att hitta parkering. Det blev en lång och tröttsam dag med för mycket tittande på museer och gamla kyrkor. Jag hade ont i höfter och knän av allt knatande på kullerstensgator och i branta, backiga och smala gränder. Min lust att åka tillbaka till hotellet kom mycket tidigare än de andras. Som grädde på moset hade jag mensvärk och huvudvärk och var i behov av en toalett. Vi hade passerat en betaltoalett tidigare och då hade en man stått utanför vid spärren. Det var en fet, orakad slusk till italienare som hade tittat på min dotter på ett sätt som gjorde att vi hade skyndat förbi. Nu var jag tvungen att leta upp denna toalett och jag hade det nödvändiga myntet redo. Den fete slusken var inte där och eftersom jag hade bråttom stoppade jag myntet i springan i spärren och letade upp ett ledigt bås. När jag äntligen var för mig själv grät jag av trötthet och värk och när jag så småningom gick ut igen tog jag på mig solglasögonen för att dölja mitt mosiga ansikte. Den fete slusken var åter på plats och eftersom han inte hade sett när jag gick in antog han att jag hade plankat in. Han sträckte fram ena handen och sa något på italienska och jag antog att han ville ha betalt. Jag skakade på huvudet och svarade: ”I have already paid.” Han insisterade och denna gång på engelska. ”I have already paid” upprepade jag med större eftertryck. Nu kom en harang från den fete slusken som fortfarande hade handen utsträckt. Då brast det för mig. ”I. HAVE. ALREADY. PAAAAID!!!!” skrek jag och marscherade därifrån med min man och dotter i släptåg. Enligt min dotter var pinsamt bara förnamnet.



Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6
7
8 9 10
11
12 13 14 15 16 17
18
19 20 21 22 23 24 25
26
27
28 29 30 31
<<< Maj 2014 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards