Jag skrev inte många meningar under hela förra veckan och då syftar jag på författarkursen. Skrivövningar är bra, men jag känner att jag vill skriva MER, något längre, mer sammanhängande, men jag är fullständigt tom på idéer och jag blev mer och mer frustrerad. Jag har länge haft ett sug efter att skriva om mitt eget liv och för att ha något matigare än skrivövningar började jag skriva ned minnen, huller om buller, som de kom, indelat något så när efter i vilken ålder jag var och det hejdade frustrationen. Sedan tog det stopp och då försvann lusten att skriva. Helt. Poff! Borta. Frustrationen kom tillbaka och den blev allt värre och den blandades med en annan frustration - den som jag kände över att vara så äckeltrött att jag inte hade presterat mer än en enda kort promenad på över en vecka. Jag fick ont i ryggen igen eftersom jag var så orörlig, bara satt eller låg och känslan av en stor järnvägsspik var tillbaka efter en lång frånvaro. Efter att ha städat i lördax var ryggen paj och likaså foten och så hade jag spänningshuvudvärk. Känslan av att vara ett riktigt vrak kom över mig. 

På söndagen blev spänningsvärken värre och sedan fick jag tandvärk. Räcker det inte nu? Jag har tänkt att ringa tandläkaren ända sedan januari, men eftersom det är ett så pass obehagligt måste har jag lyckats skjuta upp det i mer än 4 månader. Tandvärken försvann med hjälp av Ipren, men kom tillbaka när ibuprofeneffekten avtog. Nu gick det inte att skjuta upp det längre, så igår ringde jag till tandläkaren. Tandhygienisten hade tid redan på måndag, men tandläkaren var upptagen en hel månad till. Jag valde att vänta eftersom det var så svårt att få en vettig tid till någon annan. Igår var spänningsvärken något utöver det vanliga och satt över huvudet och ner i kindtänderna på båda sidorna. Bihåleinflammation kanske? Hade jag inte redan haft bettskenan, så hade det kunnat vara en förklaring. 

Gårdagen var även en vidrig hungerdag vilket förmodligen inte förbättrade någonting.

Igår kväll lossnade allt och den ena gav det andra. Jag blev ordentligt mätt av middagen och jag kompletterade med en värkkombo (Ipren plus Alvedon). Jag hade fått en idé om att skriva om min familj, om mitt förhållande till mamma och pappa och syskonen och när jag började skriva, så fanns det ingen hejd. Ju mer jag skrev desto mer kom jag ihåg. När vi hade handlat tidigare på eftermiddagen hade jag köpt så'nt som jag tyckte att jag kunde tugga på om hungern ramlade över mig och jag tuggade och skrev, skrev och tuggade. Spänningsvärken fanns nu bara i bakgrunden. Stor tillfredsställelse! Jag somnade mätt och frustrationsfri.

När jag väl tog mig ur sängen idag, klockan 11, så var spänningsvärken nästan borta. Medan jag åt lunch kände jag att jag faktiskt skulle orka köra ett pass med gummibanden vilket jag gjorde och det gick bra och det kändes bra. Positivt tungt och svettigt. Den sista spänningsvärken försvann. 

Vad orsakar vad? Stanken av Hönan Eller Ägget hänger tungt över hela scenariot. Jag vet sedan tidigare att träningen är absolut nödvändig för mitt allmänna välbefinnande och jag blir inte chockerad om det visar sig att den även är nödvändig för mitt skrivande. Träning sätter igång blodcirkulationen som tar med sig stora lass av nödvändigt syre till hjärnan. Eller var det skrivandet som gjorde att tröttheten försvann, så att jag orkade träna idag?