Jag kom att tänka på en övning jag gjorde på en annan skrivkurs där vi fick dra lott om de 5 sinnena och jag fick skriva om känseln. Jag skrev om persikor den gången och nu har jag gjort det igen.

En perfekt persika

Jag går in i Konsumbutiken och hälsar på personalen. När jag har passerat lök och potatis på min högra sida, så kommer jag fram till frukten. Idag har jag bestämt mig för att hitta den perfekta persikan. Jag tar loss en påse från rullen på ställningen och för att kunna öppna den utan att få ett nervsammanbrott, så andas jag ut på fingertopparna för att ge dem den friktion som behövs och så tar jag ett djupt, lugnande andetag. Påsen öppnar sig på första försöket! Jag häpnar och tar det som ett tecken på att det blir en lyckad jakt.

En perfekt persika är lagom mjuk. När jag klämmer på den ska den ge efter lite grann. Det ska inte bli en grop i frukten, men det ska heller inte kännas som att klämma på en sten. Färgen ska skifta mellan apelsinorange och tomatrött. Skalet ska vara dunigt och lent och inte blankt och hårt som det är hos den förvillande lika nektarinen.

Själva jakten går till som så att jag sluter ögonen och sträcker fram handen mot persikorna. Med fingertopparna känner jag om någon av frukterna är så dunig och slät som jag vill ha den. När jag har hittat rätt persika, så lyfter jag den och klämmer mycket försiktigt. Om den ger efter precis lagom mycket, så lyfter jag upp den för att känna tyngden. Om den känns alltför fast och tung, så lägger jag ned den igen. Den ska kännas fast utan att vara kompakt för om den är kompakt är den garanterat torr. Jag fortsätter på samma sätt tills jag har hittat fem perfekta persikor som jag stoppar ned i påsen. Fem är ett bra antal som jag hinner äta innan de blir förstörda.

Väl hemma sköljer jag av dem i ljummet vatten och torkar dem med papper. De får ligga på ett fat, så att de inte hamnar ovanpå varandra. Persikan är en känslig frukt och bör behandlas där efter. När jag ska äta en persika, så gör jag det med slutna ögon efter att först ha avnjutit färgen. Än en gång känner jag värmen och tyngden. Den runda formen med den ganska djupa gropen där stjälken har suttit. Det duniga skalet som känns så sagolikt lent mot läpparna när jag långsamt gnider dem mot persikan. Jag drar in den söta doften i näsan. Till slut är det dags att smaka. Jag trycker tänderna mot skalet som bjuder lagom mycket motstånd innan det ger efter med ett knappt hörbart knäpp. Tänderna glider genom fruktköttet och jag biter loss en bit. Den smakar ljuvligt. Den är perfekt. Sedan upptäcker jag att fruktsaften har runnit längs hakan och droppat ned på tröjan, men det är ännu ett bevis på att persikan var perfekt. 

Egen 5-minutersövning del 2

Det var när Emma upptäckte......

.........det första gråa hårstrået som hon insåg att hon hade blivit gammal. Nej, förresten inte gammal. Äldre. Hon skulle fylla 45, men kände sig som 25 och har man bara barnasinnet kvar, så klarar man sig länge. Ålder är ju ändå bara en siffra, eller hur? Det finns ju värre tecken på ålder än ett ynka grått hårstrå. Hon hade ju alla sina originaltänder kvar och behövde inte framleva sina dagar på lättuggad mat. Hon kunde fortfarande sova en hel natt utan störande toalettbesök. Hennes minne var det minsann inget fel på för hon kom alltid ihåg var hon lade sina prylar. Hon behövde sällan konsultera handlingslistan eftersom hon kom ihåg vad hon hade skrivit ned. Det var hela finessen med kom ihåg-lappar: att hon mindes vad hon skrivit just för att hon hade skrivit det. Inte såg hon tantig ut heller, inte när hon jämförde med hur hennes mamma hade sett ut i samma ålder. Hennes byxor hade än så länge inte resår i linningen. När hon satte sig på en stol eller reste sig, så stönade hon inte av ansträngning som hennes gubbe gjorde. Visserligen hade hon läsglasögon, men det var väl inget ålderstecken? Emma drog i det gråa hårstrået, men hon ryckte inte loss det. Hon hade aldrig varit fåfäng av sig och tänkte inte börja nu och förresten tyckte hon att grått hår var snyggt.

Jag har inte skrivit på flera dagar och det känns INTE bra, så jag hittade på en egen 5-minutersövning där jag spånade på vad jag skulle göra om jag var statsminister.

Om jag var statsminister........

.........och inte behövde ta så mycket hänsyn till vad övriga regeringen tyckte, så skulle jag vända upp och ned på det mesta. Pensionärer och sjuka och arbetslösa skulle få så mycket pengar att de kan klara sig utan att förnedras eller behöva be socialen om hjälp. Om man som gammal inte klarade sig själv, så skulle det inte finnas några problem med att få hjälp hemma. Det skulle inte vara möjligt att spekulera i bostäder. Ordet hjälte skulle få en helt ny definition och omfatta alla som arbetar inom sjukvård och skola, förskola och polis. Ensamstående föräldrar skulle få mer stöd och hjälp och en extra hjältemedalj. Finanshajar och andra obskyra yrkestitlar skulle bli lågavlönade. Man skulle inte få arbeta som politiker i mer än fyra år i taget för att sedan vara tvungen att ta ett medelavlönat arbete med karensdagar och stenhårda regler för sjukskrivning. Jag skulle avskaffa EU och all dess tungrodda idioti vilket skulle göra att länderna skulle få tillbaka sin särprägel och det skulle också försvåra för skurkar och skitstövlar att ta sig obehindrat över gränserna. Jag skulle se till att de som arbetar för att förhindra självmord får mer pengar än de som arbetar för att förhindra trafikdöd eftersom självmorden är många gånger fler än de trafikdöda. Försäkringsbolagen skulle ändra sina märkliga villkor, så att de som mest av allt behöver försäkring får det. Fallskärmsavtal och miljonbonusar skulle ouppfinnas. Man skulle inte kunna få betalt för att spela fotboll, hockey eller tennis och ordet hjälte (se ovan) skulle inte kunna förknippas med detta. Vad jag skulle göra med mördare, våldtäktsmän, pedofiler, skattefifflare, mobbare och huliganer lämpar sig inte för tryck. 

.....går in på DN.se, så räknar AdBlock till 32 blockerade annonser/reklam. När jag går in på Bloggplatsen blir antalet 11. Hos Swedbank blockeras 3 annonser och hos WWF endast 1. Bara som exempel.

Jag har precis installerat AdBlock efter att ha läst om det hos Kvasthilda och visserligen har jag bara provat det i ett par minuter, men jag är nöjd! Bloggplatsen är ren igen och borta är alla blinkande och distraherande annonser. AdBlock fungerar på alla sidor, även DN.se är ren. Det känns som efter en storstädning!!