Jag läser vidare i Stephen Kings bok "Att skriva" och idag gick det upp för mig varför jag tycker att den är så bra. Stephen King är oerhört uppmuntrande! Han har skrivit länge och han har skrivit mycket och hela boken genomsyras av hans glädje inför skrivandet. Visst är hans skrivande ett arbete och visst poängterar han nödvändigheten av disciplin, men det viktigaste är ändå lusten. Det finns inga "ska inte" eller "bör inte" eller "fungerar inte". Skriv, bara skriv! 

När det gäller det klassiska tipset att man ska skriva om det man känner till eller inom den genre man har som favorit vare sig det är science fiction eller diskbänksrealism, så säger han följande: "Det som skulle vara fel, hävdar jag, är att vända sig bort från det man känner till och uppskattar (eller älskar, precis som jag älskade de där gamla serierna och svartvita skräckfilmerna) till förmån för saker som du tror skulle imponera på dina vänner, släktingar och skrivarkolleger."

När Stephen King skriver, så bestämmer inte han över berättelsen utan berättelsen över honom. Han använder sig inte av intriger och han funderar inte på karaktärerna i förväg. Han har en idé till en inledning och sedan är det berättelsen som tar över. Jag gillar den tanken! Det är många böcker som har invecklade intriger, ofta i kriminalromaner, där jag märker att författaren har suttit och klurat så mycket att det blir överarbetat och det är väl ofta av just den anledningen som jag sällan blir överraskad. ".....jag har aldrig krävt av mina romanfigurer att de ska göra som jag vill. Tvärtom, jag vill att de ska göra på sitt eget sätt. Ibland blir resultatet det jag sett framför mig. För det mesta blir det dock något jag aldrig förväntat mig. För en spänningsförfattare är detta toppen. Jag är ju inte bara den som skriver romanen, jag är ju också dess första läsare. Och om inte jag lyckas pricka in rätt gissningar om hur hela köret ska sluta, fast jag besitter vissa insiderkunskaper, så kan jag ju vara ganska lugn för att jag ska lyckas hålla läsarna trollbundna."