Vi hade Vårat Gäng här igår med anledning av att Pär fyllde år i tisdags. De var som alltid trevliga och finns det någon som kan få mig att skratta tills tårarna rinner, så är det svågern. 

När man inte tycker om sina gäster, så är det en klar fördel att de åker hem igen, men när man inte tycker om sig själv blir det bra mycket knepigare. Jag tycker inte om mig själv som jag var igår. Det tog ett tag innan jag kom på varför jag var missnöjd med gårdagen trots att jag nog hade trevligt. Den felande länken var jag. En mindre angenäm insikt. I botten fanns stress som byggts upp under hela veckan inför middagen blandat med vissheten om den sociala baksmällan dagen efter (idag). Lägg sedan till en spänd stämning mellan Pär och mig p.g.a det jag skrev i fredags. Toppa med en ovilja inför hela tillställningen och resultatet blir en konstlat trevlig käring som var gapig med ett behov av att framföra sin åsikt tills alla verkligen hade uppfattat den farligt nära gränsen till att bli elak. Fy tusan! Jag har träffat den här käringen förut och har alltid skämts över hennes beteende i efterhand. Oftast klarar jag av att hålla henne i schack så pass att megafoneffekten och elakheten inte märks, men igår blev det för mycket och hon tog över.