Min gräns är nådd

Låt mig vara!

Låt mig hantera det här på mitt sätt!

Mitt sätt är inte nödvändigtvis fel sätt bara för att jag inte når de resultat som du tycker att jag borde sträva efter.

Du och jag har inte samma förutsättningar.

Jag borde inte behöva stå ut med dolda pekpinnar från den jag är gift med.

Lägg av!

Håll käften!

Om jag ska behöva ha den här diskussionen en gång till, så kommer jag att bli vansinnig! Jag kommer att gapa och vråla. Testa om du inte tror mig.

Jag vet lika bra som du vad som är bra att äta och inte äta.

Jag har kämpat med det här i tio års tid.

Du har precis börjat med dina fisiga fem onödiga kilon.

Jag har trettio kilon att bli av med.

Det räcker med att du äter mindre, så börjar du gå ned i vikt.

Det är inte lika enkelt för mig.

Min kropp reagerar inte på samma sätt som din.

Tror du inte att jag blir avundsjuk?

Klart som fan att jag blir avundsjuk!

Det är ett mirakel att jag inte ger dig en snyting när du deklarerar att du har blivit av med 1 kg på en vecka bara genom att äta mindre.

Jag klarar inte av att vara glad för din skull, att heja på, att ge dig feedback för att du lyckas med något vid första försöket som jag kämpar mig dödstrött med år efter år.

Du har aldrig gett mig feedback eller agerat hejaklack utan bara hört av dig för att påpeka när jag avviker från den smala stigen och det klarar jag mig utan.

Har du inget stöttande att komma med, så knip käft!

Det känns som att jag är tillbaka där jag var för precis ett år sedan när jag började gå hos LG för det var av precis den här anledningen som jag mådde så satans dåligt.

LG tyckte inte heller om hur du uppförde dig mot mig.

Du och jag hade ett samtal i höstas när jag trodde att jag hade lyckats nå fram till dig, när jag trodde att jag hade lyckats förklara varför mat har blivit så laddat för mig, men det höll inte i sig.

Mycket av det här är mitt problem för det handlar om hur jag väljer att hantera mina reaktioner, men en del av ansvaret ligger hos dig med för, trots allt, lever vi ihop och det är meningen att vi ska hjälpa varandra och ta hänsyn till varandra.

När jag vill handla hem sådant som jag tycker är gott, så gör jag det de gånger jag handlar själv för att slippa höra ”Men sånt där ska ju inte vi äta.”.

När jag blir hungrig på kvällen, så väntar jag med att äta något tills du har lagt dig för att få slippa höra ”Hur kan du vara hungrig igen?”.

När jag umgås med Elin, så kan jag slappna av och äta vad jag känner för. Hon accepterar mig som jag är och jag tror nog att hon bryr sig om min hälsa lika mycket som du säger att du gör. 

Min gräns är nådd på flera olika sätt och nu får det vara nog!