Jag har skrivit ihop 4 stycken 5-minutare där jag hade en halv inledning som jag fick spinna vidare på.

Om jag vann 1 miljon.....

.....då skulle jag betala alla mina skulder som visserligen varken är många eller stora, men som Göran Persson sade: ”Den som har skulder är inte fri.”Sedan skulle jag anlita hantverkare som kan snygga till sovrummet och köket och övervåningen. Jag skulle ge många tusenlappar till min dotter och hennes pojkvän. Kanske skulle jag köpa en blu-ray spelare som min man tjatar om. En hel del av pengarna skulle sparas, präktigt eller inte. Om jag kunde så skulle jag lägga hela miljonen på att köpa mig hälsa. Det är väl det enda som inte kan köpas för pengar och det är nog det jag helst vill ha.

Plötsligt började det åska.....……

.....och hon avbröts i läsandet. Hon upptäckte att det hade blivit mörkt, nästan som på kvällen. Himlen var täckt av moln som var blåsvarta. En blixt med kraftig smäll direkt efteråt. Det kändes i hela kroppen när åskan mullrade förbi. Hon kunde nästan se hur Tor for fram över himlen med det långa vita håret och skägget fladdrande och hammaren höjd, redo för den nästa smällen. Hon älskade åska! En naturkraft som människan inte kunde rå på eller påverka. Hon slog ihop boken och lade den på soffbordet innan hon gick ut på balkongen. Det hördes ett susande och sedan täcktes den asfalterade gångvägen av den ena pricken efter den andra när regnet tilltog i styrka.

Görans största rädsla var.....

.....att gå under en stege eller en svart katt som sprang över vägen eller att lägga nycklarna på bordet eller att spilla salt på bordet eller att krossa en spegel. Göran var skrockfull och upplevde hela tillvaron som minerad mark. Han hade varit med om att gå under en stege för att i nästa sekund trampa snett och stuka foten så illa att han haltade i flera månader efteråt. Den senaste gången en svart katt hade sprungit över vägen hade han glömt att spotta tre gånger över axeln och knappt hade katten försvunnit ur sikte innan handtaget på matkassen hade gått sönder. Förlorade ägg, bokstavligt talat. Varje gång han kom hem, så hängde han nycklarna i nyckelskåpet, men om han var tvungen att lägga dem ifrån sig, så lade han alltid något mellan nycklarna och bordsskivan.

Det värsta var att Anja aldrig fått.....

.....möjlighet att ta farväl av Lillan. När hon kom hem från middagen hos sin väninna med familj, så hade hon hittat Lillan död i buren medan hennes burkompisar förskräckt tryckte tillsammans i den motsatta änden. Marsvinet Lillan med sin gyllenbruna och vita päls och den roliga markeringen på munnen som såg ut som ett misslyckat försök att sätta på läppstift. Nu låg hon där på sidan och hade redan hunnit bli kall. Överläppen var lätt uppdragen så att de två långa framtänderna var blottade. Hade hon haft ont? Det troligaste var att hon hade fått en stroke och då hade det åtminstone gått fort. Lillan skulle ha fyllt 5 år, så hon hade nästan hunnit bli en marsvinstant.

Igår var jag på teater igen och den var såååå bra! Den här gången hade jag Elin med mig. "I sista minuten" spelades endast på vardagar klockan halv 14. Pär hade inte möjlighet och han var väl måttligt intresserad, så då frågade jag Elin som verkligen gillar panschisar och hon hakade gladeligen på. Och panschisar var det överallt, både på scen och i publiken! Elin var definitivt yngst och jag hörde nog till mitten. Jag hade bokat 2 platser i mitten av fjärde raden parkett - kan det bli bättre? Det kunde absolut  bli bättre. Våra platser var så nära scenen att vi skulle ha fått halvligga i stolarna för att se mer än fötterna. Hur kunde det bli så fel? När jag tittade på kartan över salongen så fick jag intrycket av att scenen låg en bra bit från första raden, så då skulle fjärde raden ha blivit kanonbra. Jag tittade på den där kartan igen efteråt och såg då att scenen inte ens finns med, så det finns ingen möjlighet att veta hur nära den första raden är! Meh! När vi insåg hur nära scenen vi skulle sitta, så provsatt vi inte ens utan chansade på ett par platser längst bak, på kanten (Elin gillar kantplatser). Jag visste att föreställningen inte var utsåld och att platserna på kanterna definitivt var lediga och där kunde vi sitta kvar och vi satt så bra så!

Yvonne Lombard har jag sett i svenska filmer och i tidiga reklam för Marabou mjölkchoklad "Gör som jag!" där hon tar ett stort bett av chokladkakan. Hon bor förresten i samma hus som mina svärisar och jag har faktiskt hälsat på henne. (Här får ni några sekunders möjlighet att impas.) Meg Westergren har jag oxå sett i kolorerade svenska filmer från 50- och 60-tal. Meta Velander minns jag som surtanten i "Pip-Larssons kastrullresan". Jacob Nordenson minns jag bäst från "Pistvakt". Lars Lind har varit med både här och där. Det var en rolig pjäs med ganska bitsk humor som handlar om att åldras i ett modernt samhälle i allmänhet och för kvinnor i synnerhet. Av de 3 damerna var Meg Westergren yngst med sina 80 år - tänk att få vara så alert i den åldern! 

Efteråt åt vi på Sandys som har ändrat stil helt och hållet sedan den dök upp i Stockholm på 90-talet. Då låg betoningen på en amerikansk smörgåsbar där man kunde välja både längden på baguetten och precis vilket pålägg man ville ha. Nu har de försökt få till en rustik känsla av lantligt kök och har utökat menyn med lättare varmrätter och diverse desserter. Det går inte att härja lika mycket med utformningen av mackan utan att betala extra, men det fanns ingenting att anmärka på. Jag valde rostbiff på mörkt bröd (så matigt och mättande som möjligt) och den serverades småvarm med perfekt krispig skorpa och riktigt fin rostbiff tillsammans med sallad, tomat, röd lök, saltgurka, paprika och senapsdressing. Väldigt gott! Vi delade på en liten bit cheescake med hallon som däremot inte var så där jättegod. 

Summa summarum: en väldigt trevlig dag med min snorpa.

Efter den hetsiga tisdagen och den långa gårdagen, så var jag, lindrigt uttryckt, mör igår kväll och jag somnade vid halv 24. Jag har sovit som en gris och tog mig inte ur sängen förrän efter 11 idag. Pär har åkt till Öland över påsken i sällskap med svägerska och systerdotter med pojkvän plus 1 kanin. Svärisarna är redan på plats. Nu är jag solokvist med mina 4 småbusar och det känns ljuvligt! Nu ska jag göra lunch och se vilka sattyg som JR har hittat på.

Detta är en påskhare