Pär är kräsen (hans ord)/trångsynt och feg (mina ord) när det gäller film och jag orkar inte längre föreslå någon av våra förtifjorton filmer när han bara vill se Blues Brothers, Sagan om Ringen, Star Wars och Pang i Bygget om och om igen. "Om du vill se filmer som du gillar, så föreslår jag att du skaffar filmer som du gillar och som vi inte redan har sett 15 gånger!" sa jag och det gjorde han, men han köper bara actionfilmer.    Jag gillar inte actionfilmer. De ger mig noll och intet. De är bara bullriga, gubbiga och kräver sällan någon djupare reflektion. Idag såg vi "Die hard 5" och det är banne mig kalkonvarning på den. Det är actionfilm när den är som sämst. Bara en massa gubbs som tömde magasin efter magasin eller kvaddade bilar eller sprängde byggnader. Dessutom börjar Bruce Willis se sliten ut. 

I onsdagens chatt med Författarkursen, så skulle vi tänka ut en riktigt tråååååååkig scen. Jag skrev att vilken actionscen som helst är sövande och det var filmer som den ovan som jag hade i tankarna. Nästa steg var att vi skulle tänka ut en oväntad vändning på den tråkiga scenen. Att stänga av filmen är en variant, hehe, men jag tänkte att allt helt plötslig skulle stanna upp vare sig det flög omkring eller befann sig i rörelse av annan anledning och att anledningen skulle vara en andfamilj med en radda ulliga ungar som behövde ta sig över till andra sidan. När de väl var i säkerhet, så skulle allt braka loss igen.