JM har ett uttryck jag gillar skarpt: att fulskriva. Det innebär att man sätter sig ned och bara skriver utan att bry sig så mycket om formuleringar eller tempus eller punktering. Baaaara skriva! Femminutersövningar passar alldeles utmärkt och idag gjorde jag 2 stycken.

”Det sinne jag skulle sakna mest.......……”

Det sinne jag skulle sakna mest är synen. Om jag förlorade synen så skulle jag även förlora möjligheten att läsa eller se en bra film. Jag skulle inte längre kunna njuta av färgspel eller ljus och skugga. Jag skulle gå miste om att alla djur i min omgivning. Att inte kunna se det intensiva solljuset en vinterdag i december när snön gnistrar som av miljoner diamanter. Att inte kunna se den utsökta formen hos blomman på en orkidé. Att inte längre kunna se den verklighetstrogna lystern i sammeten på en tavla från 1700-talet. Att inte kunna se den ljust gröna färgen i nyligen utslagna löv.

”Jag retar mig verkligen på människor som......……”

Jag retar mig verkligen på människor som inte kan slänga en blick bakåt för att kolla så att dörren de precis har gått igenom inte smäller i ansiktet på den som kommer efter. För att inte tala om de som bara stannar mitt på trottoaren för att börja pilla på mobilen. Jag retar mig verkligen på människor som vet att deras platser är i mitten av raden, men ändå kommer sist av alla och från fel håll. Det som stör mig allra mest är människor som inte kan passa en tid för det visar på en stor brist på respekt och ett märkligt behov av den uppmärksamhet som de alltid får av att komma just sist. Vad ger dem rätten att slösa med min tid? Varför är deras tid mer värdefull än min?

Ljuvligt är bara förnamnet! Jag gummibandstränade idag, en mjukstart med färre repetitioner än vad jag annars gör och det var helt rätt och nu är kroppen redo för träning igen. Hostan var inget hinder den heller och hörde inte av sig ens under uppvärmningen. Det känns som om jag är i stridbart skick igen efter 5 veckors ofrivilligt uppehåll, men inget ont som inte har något gott med sig för foten har onekligen fått vila och efter 5,5 månad kan jag äntligen göra tåhävningar utan att få ont. 5,5 månad...... Om själva träningen var ljuvlig, så var stretchingen himmelsk. Guuuud, vad det var skönt att vara uppvärmd i musklerna och få möjlighet att tänja! Jag avslutade med några vingliga minuter på balansbrädan. 

Jag invigde de nya träningskläderna idag och det är bara att konstatera: när träningskläder sitter som de ska, så går det bättre med allt från koncentration till själva utförandet. 

Avslutar med att hälsa träningsvärken välkommen!