En dryg vecka efter att Alice försvann, så insisterade Pär på att Maja skulle kompistränas. Jag hade ingen som helst lust att delta eller övervaka eftersom jag kom ihåg den förra veckans panikartade och tusstuggande misslyckande. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att lägga mig i (hehe) och ansåg att det var bättre att offra låta Bibbi få träffa Maja i nedre buren med möjlighet att kunna fly fältet på golvet. Vera är mer bundis med Mimmi än vad Bibbi är och jag tänkte även att Bibbis försiktigare läggning kanske underlättar för Maja att bossa över henne. Försöket inleddes och jag bävade.

Det blev tjattrigt. Det burrades med pälsar och det hackades med tänder. Det ruschades så att spånet yrde. Det var väntat, men jag blev förvånad över att lilla, chokladbruna Bibbi stod på sig. Det verkade som att hon tänkte att hon inte hade den minsta lust att bli uppfostrad och bossad med en gång till. Pär upptäckte att Maja har ett hack i ena örat som inte fanns där tidigare. Ojdå. Värre än så blev det ändå inte. Det slutade med att Maja kamperade inne i buren och Bibbi kamperade ute i marsvinstältet. 

Jag har gett Bibbi smeknamnet 70-procentar'n eftersom hennes färg på pälsen gör att jag tänker på 70 procentig choklad och jag gillar choklad! Vera kallar, i alla fall Elin och jag, för parabol-Vera eftersom hennes öron är så stora och runda. När Vera satt uppe på en av burens hörnhyllor, så frågade Elin henne om hon försökte få in någon tv-kanal.    Idag, när Vera och Mimmi var inkvarterade i den övre buren under den pågående kompisträningen, så satt Vera på en av hörnhyllorna och då sa jag att "Nu när du är så högt upp kanske du kan få in en gudstjänst!" (eftersom hon var närmare himlen och det var söndag).   

Är det för att jag aldrig har varit en filmanalytiker eller är en fena på att tolka symbolik som gör att jag inte förstår poängen med vissa filmer och varför man över huvud taget har gjort dem? Pär och jag såg "Gravity" som har fått otroligt bra kritik och dessutom 7 Oscars, men när den var slut, så var min första tanke "Och vad gick den här filmen ut på då??" Där kommer min brist på analys och symboltolkning in - vad är det jag har missat som så många andra ser? Filmen hade fått en helt annan tyngd (tyngd i rymden - haha!) om den hade varit verklighetsbaserad som t.ex "Apollo 13", men nu blev det bara ett uppradande av katastrofer. Allt som kunde gå fel gick fel. 15 minuter in i filmen ser man hur dr Stone (Sandra Bullock) virvlar iväg helt utan kontroll eller fäste och egentligen hade det kunnat sluta där. Dessutom är ju titeln fullständigt missvisande för det handlar ju om den absoluta motsatsen till gravitation. "Zero gravity" hade passat bättre. Jag tröstar mig med att det var Pärs pengar och inte mina som användes till köpet av filmen.

Jag lyssnar på en lååååång bok (22 timmar - valuta för pengarna!) som heter "Högre än alla himlar" av Louise Boije av Gennäs. En, för mig, ny författare. Hon har ett vackert språk med ett rikt vokabulär och hon väver in akutella världshändelser väldigt skickligt. Visserligen utgörs de händelserna i huvudsak av elände, men de påverkar personerna i boken precis som de kan göra i verkligheten. Ibland tycker jag att det blir lite för  gulligt, på gränsen till perfekt, men det är inget som överskuggar. Det är den första delen i en trilogi och jag håller just på att ladda ned del 2. Den sista delen har inte lästs in ännu och jag hoppas att det blir av snart. Det är Katarina Ewerlöf som läser del 1 och hon är ett proffs, men tyvärr är det inte hon som har läst in del 2, så det återstår att se om det blir ett lika bra resultat.

Innan jag lyssnade på "Högre än alla himlar", så lyssnade jag på en bok av Dean Koontz. Jag vet inte om det faktiskt var så att beskrivningen av handlingen inte var korrekt eller om det var jag som inte lyssnade koncentrerat, men själva boken var inte bra och den blev, tyvärr, sämre pga. Eric Ericsson som läste. Högläsning är en konstform som inte alla behärskar.

"Varje form av social kompetens är förställning och blir därför oäkta"

Ur Högre än alla himlar

Jag passade på att handla i tebutiken som ligger snett mitt emot optikern och medan teet vägdes och packades, så såg jag mig omkring och det är alltid lika farligt. Farligt för plånboken, vill säga. Tehuvor! Jag grävde runt lite bland dem och hittade en med djur på som helt enkelt bönade och bad om att följa med mig hem och det fick den. Den är ljuvlig! Ju mer jag tittar på den desto fler detaljer ser jag och desto mer tycker jag om den. Beatrix Potter-känsla. Den är nästan för fin för att fläckas ned med te.

Här är några av djuren i detalj. Spretiga, tufsiga och urgulliga! Haren, med sitt något spattiga uttryck, påminner mig om haren som är med i Johnny Depp-versionen av "Alice i Underlandet".

Jag hämtade läsglasögonen hos optikern idag och den här gången är de som de ska vara jämfört med mina vanliga glasögon. Jag ville prova dem ordentligt, så när jag tog plats i soffan för att läsa, så gjorde jag det med läsglasögonen på näsan och det borde jag har börjat med för länge sedan! Boken jag läser nu heter "Livet efter dig" och är något utöver det vanliga. Vilket fantastiskt flyt i berättandet! Den är rolig och den är tänkvärd och den är intressant och jag tycker såååå mycket om den!! Jag blev sittande i nästan 3 timmar och bara läste sida efter sida och jag pausade bara för att gå på toaletten. Läsglasögonen gjorde det mycket bekvämare och jag tror att det var deras förtjänst att jag inte blev lika trött av läsandet som jag vanligen blir (när jag började läsa, så var jag inställd på att knoppa in efter ett tag eftersom jag var väldigt trött). Boken kommer definitivt inte att hamna i lådan för vidare transport till Myrorna, den kommer inte ens att hamna i bokyllan på övervåningen för den kommer att bli kvar i min egen lilla hylla där jag har olästa böcker och Böcker Som Jag Kommer Att Läsa Mer Än En Gång (BSJKALMÄEG-böcker - den förkortningen är ju en baggis att minnas, eller hur?).

Jag såg en väldigt bra film idag, "Mitt liv med Liberace"som jag fick i fölsepresent. Jag kan inte mycket om Liberace utan minns bara hans spektakulära kostymer och förkärlek för glitter, men jag kan inte påstå att jag blev förvånad när jag fick veta att han var homosexuell..... Han var nästan en parodi på sig själv. Filmen är baserad på Scott Thorsons memoarer. Jag gillar Matt Damon nu när han har blivit vuxen och inte ger samma stöddiga intryck. Michael Douglas har jag väl inte sett i alltför många filmer och jag har nog aldrig gillat honom riktigt. Han har alltid verkat vara en självgod karlakarl och min första tanke när jag såg att det var han som spelade Liberace var att ok, nu har han spelat bög oxå och det var väl det som saknades i hans cv, men han är riktigt bra i den här rollen och kusligt lik originalet. Det måste vara kul att spela en roll som är så fjärran från en själv! Filmen är rolig oxå och det verkade som Liberace hade en viss distans till sig själv. Rob Lowe är med i rollen som Liberaces personlige plastikdoktor och den här bilden finns på Discshops sida med följande bildtext: "Ser din plastikdoktor ut såhär? Spring!"  Klockrent! 

Elin får inte arbeta kvar hos McDonalds. Hon har varit sjuk för ofta. Hon har inte arbetat heltid och har utnyttjat alla sina sjukdagar som var 6 till antalet. Är det inget annat som räknas??!  Det har blivit för tufft! Reinfeldt & Co har sett till att en arbetsgivare förlorar på att behålla sina anställda, sjuka eller inte. Det är bättre att provanställa i 6 månader och sedan ha som orsak till uppsägning att personen har varit sjuk för ofta för att efter det anställa någon ny som måste läras upp. Elin tyckte om sitt arbete där och hon trivdes med kollegorna och hon fick ofta höra från kunderna att hon var mycket trevlig och gav bra service. Räknas inte det? Alla vi som inte har superhälsa eller tål hur mycket som helst har ingen som helst chans som det är nu.  Jag är så arg att jag är ledsen och jag tycker synd om min unge som precis hade kommit på fötter bara för att åka på en snyting från Den Hårda Verkligheten. 

Elin har varit på lunchbesök och tog med sig Selma när hon åkte igen. Hon hade köpt en film som heter "The butler". När jag läste om den på Discshop för ett tag sedan, så blev jag intresserad tack vare att den är inspirerad av verkligheten, men jag har oxå lärt mig av mina misstag och tittade därför på trailern och då försvann intresset. Poff! Det går att klippa ihop en trailer på flera sätt och den här gav mig känslan av pompös, amerikansk hjälte-handling. Jag tycker väl inte att det intrycket stämde när jag såg filmen, men den var inte bra. Jag blev aldrig engagerad eller gripen och jag tyckte att den på något sätt rusade fram för att få med så många viktiga händelser som möjligt. Hos Discshop finns en lång recension av filmen och där formuleras det jag inte kan sätta ord på och som i slutändan inte ger filmen något högt betyg. I filmen säger huvudpersonen att ".....vi har hört hela vårt liv om koncentrationsläger i andra länder, men vi har själv haft samma situation i USA i 200 år"  och syftar på segregationen av färgade, men, nä, det håller jag inte med om! Det som Hitler verkställde var en systematisk utrotning av ett folkslag, att verkligen få antalet judar minskat till noll och det var väl aldrig avsikten med vare sig slaveriet eller segregationen. 

PS. Jag återbudade läkartiden. Jag orkade inte ta mig dit....

Idag började jag på en andra 14-dagarskur med Aptiless. Jag är inte längre lika säker på att det fungerar, men jag vill försöka en hel månad innan nästa vägning. 

Det pågår en ökenutbredning i mitt nylle. Jag har länge haft konstigt torr hy i pannan och jag har mina aningar om att det hänger ihop med min psoriasis, men nu har torrheten spridit sig till området runt munnen och hakan. Det känns ofräscht. Jag har provat salvor och lotioner (när kommer Essex tillbaka?!), ansiktsskrubbar och ansiktsmasker, men ingen har haft någon långvarig effekt. Jag har bra erfarenhet av Apotekets produkter, men sortimentet hos Salems apotek är inte stort, så jag kollade web-shopen. L300-serien är för torr hy och jag köpte rengörings-mousse och dag- och nattkräm (jag har aldrig hållt på med olika krämer för olika tider på dygnet). Det finns inget ansiktsvatten i den serien, men Apoliva har ett för torr och känslig hy.

Rengöringsmoussen är mysig att tvätta med och lätt att skölja bort.

När jag provad nattkrämen första gången, så tyckte jag att den kändes fet och var svår smörja in, men nu gillar jag den. De torra partierna behöver fukt och det är kanske smart att bombardera med fukt på natten när även hyn får vila. Dagkrämen är något lättare i konsistensen och den har samma fräscha doft (gurka? melon?) som nattkrämen. De torra fläckarna runt munnen har försvunnit och på hakan är de nästan borta. Pannan lär jag få kämpa längre med. Det känns lyxigt att ha hudvårdsprodukter i glasburkar.

Ansiktsvattnet känns bra och torkar inte ut.