Jag lyssnar på en lååååång bok (22 timmar - valuta för pengarna!) som heter "Högre än alla himlar" av Louise Boije av Gennäs. En, för mig, ny författare. Hon har ett vackert språk med ett rikt vokabulär och hon väver in akutella världshändelser väldigt skickligt. Visserligen utgörs de händelserna i huvudsak av elände, men de påverkar personerna i boken precis som de kan göra i verkligheten. Ibland tycker jag att det blir lite för  gulligt, på gränsen till perfekt, men det är inget som överskuggar. Det är den första delen i en trilogi och jag håller just på att ladda ned del 2. Den sista delen har inte lästs in ännu och jag hoppas att det blir av snart. Det är Katarina Ewerlöf som läser del 1 och hon är ett proffs, men tyvärr är det inte hon som har läst in del 2, så det återstår att se om det blir ett lika bra resultat.

Innan jag lyssnade på "Högre än alla himlar", så lyssnade jag på en bok av Dean Koontz. Jag vet inte om det faktiskt var så att beskrivningen av handlingen inte var korrekt eller om det var jag som inte lyssnade koncentrerat, men själva boken var inte bra och den blev, tyvärr, sämre pga. Eric Ericsson som läste. Högläsning är en konstform som inte alla behärskar.

"Varje form av social kompetens är förställning och blir därför oäkta"

Ur Högre än alla himlar