65 minuters promenad i långsamt tempo - aj did it! Ja, jäklar i mig! Jag argumenterade en halv timme med mitt lata jag, men till slut tog jag mig ur sängen (halv 10) och ut. Det var inte skönt. Det var inte ens behagligt, men det var nödvändigt. Jag var tvungen att ta mig över tröskeln innan hela jag slammade igen fullständigt av trötthet, slöhet, stelhet. Ju äldre jag blir, ju stelare jag blir, ju sämre läkkött jag får desto räddare för att ramla blir jag. Jag vill inte ens halka till och för att vara på den säkra sidan idag, så lånade jag Pärs broddar. De var nödvändiga för kanske 20% av promenaden, men, hellre broddar i onödan än att inte våga slappna av.