Alla inlägg under januari 2014

Av Ewa - 20 januari 2014 20:14

Nu är jag leds på min stukade fot.

Tvärleds.

Urleds.

Äckligt leds.

Sjukt leds.

Förbannat leds.

Så inihelvetejävlarsatanförbåltskitleds!!

Den senaste tiden har jag vissa dagar värktablettsont dvs. den värker hela tiden oavsett om jag belastar den eller ej.

Det sitter på insidan av vristen.

Ligamentet.

Jag väntar på tid hos en läkare och nu vill jag röntga den förbaskade foten!!

Jag promenerade i 65 minuter idag.

Jag hade inte ont under tiden, men fick det efteråt.

Det var upptrampat och slirigt, så jag fick ont i knäna oxå.

Som grädde på moset har jag mensvärk.

Idag är jag leds.


  

Av Ewa - 18 januari 2014 21:48

Pär och jag såg "Candida"  (betoning på det första a:et) på Klarascenen idag och det gav mersmak. Jag har inte varit på teater på 21 år, som jag kan minnas och det är en upplevelse som jag inte vill vara utan i 21 år till. "Candida" är en lättsam pjäs som kändes bra som nypremiär för min svältfödda kulturella del, litet av mjukstart. Jag har blivit förstörd av att se film hemma och speciellt sedan vi köpte den stoooooora platt-tv:n för då kommer allt så himla nära och när jag ser teater i direktsändning, så får jag hela tiden påminna mig om att skådespelarna faktiskt står där framme just då. Jag skulle egentligen behöva gå fram och klappa lite på dem. Jag gillar Peter Andersson - vilken bra röst han har. Ingvar Hirdwall är en levande legend. Shima Niavarani var helt ny för mig och som Prosperine var hon min favorit. Michael Jonsson, även han en ny bekantskap, som den känslige poeten var riktigt bra.


Hur kom det sig att det blev teater efter 21 år? I början av december fanns Stadsteaterns reklam som en bilaga till DN och jag började bläddra i den och sedan frågade jag om Pär hade lust att gå på teater och det hade han, så vi gick in på deras hemsida och bokade biljetter. Häpp! Vi valde mellan "Candida" och "Galileis liv" och nu när vi fick mersmak, så ska vi ordna biljetter igen. Just Stadsteatern ligger så himla bra till vid Sergels torg när det gäller parkering och SL och restauranger. Vi hade bokat bord på Jensens vid Sergels torg och jag tycker att den har varit den mysigaste Jensens hittills eftersom det inte drog kallt någonstans ifrån och eftersom ljudnivån var så'n att vi kunde prata utan problem. Oxfilén och choklasmoussen var så där vansinnigt goda som de brukar vara när jag inte har ätit dem på ett tag, men servicen....... Trots att vi hade bokat bord, så fick vi vänta i 10 minuter och när vi hade ätit huvudrätten, så var det, i vanlig ordning, löjligt svårt att få kontakt med någon personal. Toaletten var ofräsch. Jag känner mig leds på hela grejen med att äta ute, så nästa gång vi ska på teater, så vill jag äta hemma innan vi åker.


Nu känner jag att jag behöver ladda batterierna efter allt sällskap och alla intryck (ETK).


  

Av Ewa - 17 januari 2014 22:03

När jag steg upp strax efter 9 idag, så var det 10 minusgrader med strålande sol och massor av fluffsnö ute. Så fint! Den fina sidan av vintern. Jag utnyttjade inte det fina vädret. Tvärtom. Jag var inne och städade förutom en tur till soprummet och till förrådet för att hämta in en ny säck med hö. Mattor, filtar och kuddar luktade friskt när de hade fått ligga utomhus i flera timmar och inomhus är det oxå fräscht nu. Foten känns inte bra alls. Ont, ont, ont. Värk tillsammans med trötthet toppat med PMS gjorde att jag var irritabel och ville vara själv ikväll, så jag såg "The conjuring". En oblodig och riktigt kuslig skräckis som passade mitt humör. Den handlar om demonologerna Ed och Lorraine Warren när de hjälpte familjen Perron på 1970-talet, så filmen bygger på verkliga händelser och, ja, jag tror på att så'nt kan hända. Jag är vansinnigt kräsen när det gäller skräckfilmer, men den här fick mig att vilja ha lamporna tända och tycka att det var skönt att inte vara ensam hemma.....


Jag är en HSP (Highly Sensitive Person). Sensitivt begåvad är ett bra uttryck. Däremot tycker jag inte om StarkSkör som författarna till "Drunkna inte i dina känslor" har valt. Jag tyckte inte om boken över huvud taget. Ingen egentlig igenkänningsfaktor, ganska torftigt skriven och en aning tjatig. I början fanns en lång lista över kännetecken och där kände jag väl igen mig, men annars fick jag känslan av att de skrev om bipolär sjukdom med maniska perioder och depressiva dalar (väldigt aktiv, kreativ, drivande respektive blöt fläck under en sten). Att jag är HSP är egentligen ingen nyhet för mig, jag har bara fått ett ord för det, men det är under det senaste halvåret som jag har börjat tänka i banorna att det inte bara är min depression och ångest som gör att jag har dålig ork och är känslig för stress utan att det oxå är tecken på sensitiv begåvning. I boken fanns ett, för mig, nytt begrepp: ETK (ensamhets-tids-koefficient). För varje timme man tillbringar med andra, så behöver man en viss mängd ensamtid för att fylla på reserverna. Det finns de som bara behöver 10 minuter för att ladda batterierna efter en hel timmes umgänge, medan andra t.ex undertecknad behöver ett par timmar. Naturligtvis är en sensitiv begåvning inte så där vansinnigt lyckad i kombination med anlag för depressioner kronisk depression. Hönan eller ägget-situation.


"Det betyder inte heller att extra känsliga människor alltid är snälla och trevliga och förstående mot andra, tvärtom - när vi blir överbelastade av intryck kan vi bli rätt otrevliga typer som inte alls orkar ta in andra människors behov, vi kan stäga av, gå in i vår värld och bli mycket irriterade på en förvånad omvärld som förvirrad undrar: 'Vad var det som hände nu då?' "



Av Ewa - 15 januari 2014 20:31

Jösses, vad jag sov gott i natt! Och lagom länge! Och jag vaknade utvilad!! Mer så'nt!! Stilnocten klubbade mig igår och jag somnade framför datorn. Sittande med en ljudbok* och när jag vaknade till igen och hörde något om en Martina, så tänkte jag "Vilken Martina? Det finns väl ingen Martina i den här boken.". Jag undrar hur många minuter jag sov egentligen? Det var knappt att jag fick in Selma i buren med friskt vatten och hö och tandborsten hälsade bara lite snabbt på tänderna innan jag stöp i säng klockan 23. Jag sov i ett svep till 6 när Pär kom in och sa hejdå och sedan sov jag vidare till 9 när mobillarmet väckte mig.


Det är perfekt vinterväder nu! Lagoma 5-6 minusgrader (så länge det inte blåser) som gör att snön inte smälter ihop till isgator samtidigt som det går att vara ute utan att frysa näsan av sig. Jag promenerade idag utan stavar, 70 minuter i överraskande högt tempo med tanke på att jag tränade igår. Det var så skönt att komma ut, men jag var nära att vända redan i början pga att motvinden gjorde att det kändes som minus 15. Jag blev oxå överraskad av att jag inte fick ont i foten, rejält överraskad! När jag kom till de sista djävulusiska backarna och trapporna, så blev jag glatt överraskad av att verkligen kunna känna av de förbättrade lårmusklerna. Muskler is da shit!


  


* Jag har bondat ytterligare med min mobil genom att börja använda den till ljudböcker, så nu är det ajöss och goddbaj till CD-spelaren och de ständiga batteribytena.

Av Ewa - 14 januari 2014 20:49

Jag gjorde slut med LG idag och han blev glad. Det är bara terapeuter som reagerar så. De samtal jag hade behov av har gjort sitt, jag mår bättre och kan gå vidare själv och det var ju det som var avsikten. Skulle jag behöva någon att prata med igen, så kommer han att finnas kvar.


Trots att jag var iväg till LG (med det promenerande som det innebar) och trots att jag hade ont i foten, så tränade jag med gummibandet på eftermiddagen. Jag ville det och jag behövde det. Jag tog det lugnt under uppvärmningen, lite tung och trött i kroppen, men resten var enbart skönt. Behöver jag säga att foten protesterade å det grövsta efteråt? Voltarensalva, ankelstöd och högläge.


På vägen till Södertälje sjukhus, där LG huserar, så går jag över Maren och där är det alltid änder och måsar. Änderna är så fina och de är så gulliga när de glider (simmar? flyter? paddlar?) fram i par. De är det enda jag kommer att sakna nu när jag inte behöver åka dit varje vecka, så jag fotade med mobilen. Halvtaskiga bilder, men ni får kanske en uppfattning om hur många de är. Kuäck, kuäck!


    

  


Av Ewa - 11 januari 2014 20:46

Förra lörda'n åt jag mina sista ädelstenar av lakrits. Jag har skrivit om det förr, att de inte finns att köpa på en enda affär inom gångavstånd. Centralen i Stockholm eller Coop i Södertälje. Att åka hela vägen till Centralen med alla urspårningar som är...... Pär, däremot har möjlighet att svänga in där på väg hem från arbetet, men trots att jag har tjatat, antytt, kommit med fina vinkar i flera dagar och hotat, så gick budskapet inte fram, men visst, om han tycker att det är ok med en fru som blir bitsk och irriterad pga lakritsabstinens, så kunde jag lätt ordna det. Idag skjutsade han mig för att hämta ett paket. Ganska ofta, så brukar han föreslå att vi tar en biltur bara för att komma hemifrån ibland och idag använde jag det emot honom. "Allt du säger kommer absolut att användas emot dig." Jag tyckte att eftersom vi ändå inte hade någonting särskilt för oss och eftersom vi ändå hade tänkt stödhandla på Konsum, så kunde vi lika gärna ta en biltur till Coop DÄR DET FINNS LAKRITS. Moooahahahaha!! Jag plockade på mig 8 påsar (8 är en så'n trevlig siffra), så nu klarar jag mig i några veckor.



Mumin-porslinet är mitt favoritporslin. Jag använder det varje dag. Jag har vissa favoriter. Jag tycker inte om när man har sönder mitt Mumin-porslin. Idag lyckades Pär på något vänster riva ned en sax som knuffade omkull ett glas som i sin tur knuffade ned min Too-tiki-skål i vasken, så den gick sönder. Det fanns 2 alternativa sätt för mig att reagera på. Jag hade kunnat bli skogstokig och gapat och ryat och dunkat på honom och sedan hade det varit över och han hade köpt en ny Too-tiki-skål. Det är det hälsosamma sättet att reagera. Jag valde att inte säga mer än att det är så'nt som händer, men i stället kommentera det i tid och otid för att ge honom dåligt samvete. Ohäslosamt, men roligare. Jag närsynt och långsint och det står jag för! Jag har beställt en ny skål från Designonline.

Det har snöat idag. Med besked. Nu har jag den vita vinter som jag har väntat på. Det är ljusare och det är tystare. Den kalla doften framkallade pulkåkarminnen. 


   


Av Ewa - 10 januari 2014 20:48

.......3,5 månad sedan det första gummibandspasset och gummibanden har kommit för att stanna! Det är en otroligt skön form av styrketräning och under dagens pass, så fick jag en endorfinkick mycket beroende på att resultaten är tydliga för mig. Det känns tydligt i mag- och ryggmusklerna att de är starkare och benmusklerna har oxå stärkts. De armmuskler som jag sååååå gärna vill ska synas kommer att synas bara jag fortsätter för nu känns de, så de finns där. En del av den mjuka extrafyllningen som jag har haft runt midjan är borta vilket kan förklara varför jag kan knyta träningsbyxorna. Just den här gången tog foten stryk. Rejält. Jag har haft riktigt ont resten av dagen. Det är Voltaren-salva tillsammans med fotledsstödet och högläge som gäller ikväll.


Nu har jag beställt en step up-bräda från Haléns, av alla företag och den bör komma i nästa vecka. Den är lila och så fin och passar bra ihop med min rosa/grå yoga-matta.

"Eftersom det fortfarande inte har kommit någon snö" sa jag härom dagen "så kan den lika gärna låta bli att komma den här vintern!" Var inte det stöddigt, så säg? Snön kom igår kväll. Blöt och tung. Den ligger kvar på gräsmattorna eftersom det faktiskt har varit minusgrader. Jag var uppe före 9 idag (kroppen är fortfarande i chocktillstånd) och velade hit och dit om jag skulle rasta stavarna eller inte. När jag såg en granne trippa försiktigt längs med gångvägen ut från gården, så bestämde jag mig för att stanna inne. Min lekamen är numera nervös av sig efter att ha halkat i trappor och snubblat på småsten.


Förutom möbler och kaniner, så har det vägt över för Elin, så till vida att hon numer har fler prylar hos Robin än här. Vi har delad vårdnad om Selma som bor veckovis hos oss och hos Elin & Robin, men de veckor som hon bor här, så dyker Elin upp då och då (jag har nämligen dragit en gräns vid att städa Selmas bur). Vanligtvis sover hon, duschar och äter middag med oss. Idag umgicks hon och jag en hel del. Jag fick en försenad julklapp och en lika försenad namnsdagspresent. Jag fick första säsongen av "The Borgias", kroppsskrubb och 2 duschsvampar från Body Shop. Inget billigt skräp inte! Det finns fördelar med att avkomman har fast inkomst.   


Elin var ett kärt återseende och ett annat kärt återseende har varit "Dexter". Den sjunde säsongen kom i onsdags och jag såg klart den idag. Det var 1,5 år sedan säsong 6 släpptes och jag begriper inte varför det har tagit sådan tid, men som tur är behöver jag inte vänta lika länge på den åttonde och sista säsongen för den kommer i april.


  

Av Ewa - 8 januari 2014 21:17

Det var inte länge sedan alls som ett godståg spårade ur vid Stockholm Södra med efterföljande tågtrafikkrångel i ett par veckors tid. Igår spårade ännu ett godståg ur vid Stuvsta, som ligger längs min tåglinje och även nu drabbas de resande. Det är tur i oturen att det handlade om godståg i båda fallen. Tur som en tokig, men man ska inte förlita sig på turen. Om sträckan trafikerades av endast person- och pendeltåg, så hade resultatet kunnat bli otäckt. Jag känner att jag faktiskt inte riktigt vågar åka pendeltåg, i alla fall inte just nu och som tur är behöver jag inte åka norrut heller.


  



Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6
7 8
9
10 11
12
13
14 15
16
17 18
19
20 21
22
23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards