Så här ett knappt dygn efter att Kajsa dog, så förstår jag att det förmodligen var en stroke. Det gick fort. Jag hörde hur ett av marsvinen andades konstigt och hittade Kajsa liggande i en skum ställning, ungefär som att benen hade viktit sig under henne. Hon var slapp i kroppen, men vid liv och efter att jag hade lyft upp henne tog det kanske 1 minut innan hon dog. Jag hann säga hejdå till henne och det är jag glad för. Jag har varit med om att komma hem och hitta ett dött marsvin i buren och trots att inget av våra djur bor ensamt, så har jag ändå känt det som att det dog ensamt.

2004 köpte vi våra 2 första marsvin, Tinke och Tösen. Tösen blev min hjärtegris med stort H och ingen har lyckats ta hennes plats.

Tinke till vänster, Tösen till höger och salladsskållen i mitten.

Eftersom ett marsvin inte ska bo ensamt vilket skulle kunna inträffa om någon av de dog, så köpte vi 2 till. Vi hämtade Maggan och Mysan i Uppsala en svinkall lördag i december.

I maj, året efter, åkte vi till marsvins-SM i Uppsala och fick syn på 2 busiga marsvinstjejer som levde rövare i en bur. "De ska vi ha!" Vi fick ta en sväng till Coop och köpa en transportbur. Det var så Lillan och Lotta kom till oss. Lotta var ett speciellt marsvin och henne kan jag fortfarande sakna.

Nåna hette egentligen Edilona och var en hona som blivit lite över eftersom hon var för gammal för att gå i avel, så hon behövde ett hem. Jag har inget som helst minne av hur vi fick hem henne till oss rent praktiskt, men jag minns att hon var en mysig dam som var omtalad att vara lite bitchig, men som snarare blev mobbad av våra marsvinsdamer. Vi hittade henne död i buren när vi kom hem från Gröna Lund.

Ester blev vår första rex och om jag minns rätt blev jag erbjuden henne som litet tröst efter att Tösen försvunnit. Hon var född runt påsk och döptes Happy Eazter, så Ester föll sig naturligt. Vår lilla brunbjörn! Hon är snart hela 6 år och rätt skruttig, men hon hänger med.

Ester till vänster.

Sedan kom Ellen (till höger på bilden ovan) en riktigt varm sommardag. Vi mötte hennes uppfödare i Salems centrum där hon helt sonika langades över till oss (det låter mer kallsinnigt än det var) och hon blev min Hjärtegris numro 2. Det väldigt plötsliga sätt som hon dog på gjorde att jag bestämde mig för att inte utse fler marsvin till hjärtegris......

Humlan hette egentligen Hannelore (och hade en brorsa som hette Hubert - hur gulligt som helst!) och kom från samma uppfödare som Nåna. Vi hämtade henne på Husdjursmässan och det var svinkallt då med vilket gjorde att hon fick sitta inlindad i min halsduk i min famn i stället för i den kalla transportburen. Humlan var oxå en busig prick och blev Elins käresta. När Mimmi kom några år senare, så blev de ett radarpar som var ute på äventyr i hallen bland annat.

Vi ville ha fler rexar och Esters och Ellens uppfödare hade en liten sak som vi döpte till Elsa och när vi ändå höll på, så tog vi Astrid oxå. Elsa med pepparkornsögonen och Astrid som var så lik Maggan och Mysan.                      
      
                                                  

                                 Elsa                                   
         

Astrid

Alice har sk. fatty eye vilket gör att hon inte är utställningsbar, men så'nt trams bryr inte vi oss om. Hon behövde ett hem och vi tog emot henne. Hon är en cooooool gris och har varit det från allra första början när hon lade sig tillrätta i transportburen på väg hem i stället för att kura ihop sig längst bak. Alice är nog Rönninges tuffaste marsvinsdam för hon var fram och nosade på dammsugarmunstycket när dammsugaren var igång!

Ett annat marsvins-SM där vi hämtade 2 marsvinstjejer, Mimmi och Kajsa. Mimmi är speciell för mig (jag törs inte använda h-ordet för då dör hon antagligen....) med zebraränderna som har mönsterpassningsfel uppe på ryggen. Hon har opererats 2 gånger inom loppet av 1 år och har återhämtat sig fantastiskt bra. En liten gris med mycket krut i! Hon var deppig i ett par månader efter att Humlan dog i somras, men mår bra igen. Kajsa blev Elins tjej med sina röda ögon som lyste i dunklet inne i buren och ett gristryne som var extra stiligt, så vi kallade henne för Supertrynet. Hon skulle ha blivit 3 år till sommaren.                                         
      


                                                  
         

Maja är vår senaste medlem och vi fick en förfrågan om vi kunde ta emot henne. Hon är Alices kullsyster och har, även hon, fatty eye. Maja har varit knepig från start och fungerar inte med någon annan än sin syrra. Hon är skygg även om det blir bättre lite i taget. Jag vet inte vad hon fick vara med om hos sin första familj. Hon har en underbart blank, svart päls med guldbruna stråk i och jag tycker mer och mer om henne.

 Marsvin i mitt hjärta! Nu har vi alltså Alice o Maja i övre buren och Ester och Mimmi i nedre buren och vi letar nu efter en unge som kan hålla Mimmi sällskap när det blir dax för Ester att kila vidare.