Jag läst en engelskspråkig artikel om dödshjälp för psykiskt sjuka. I Holland finns möjligheten att få dödshjälp i hemmet, men hittills har det handlat om obotliga fysiska sjukdomar. Under 2013 fick 9 psykiskt sjuka hjälp till självmord. De var fullt friska i övrigt, "...of sound body".

Jag håller fast vid att det är viktigare med livskvalitét än -kvantitét och det gäller oavsett sjukdom och det är inte de närstående som ska avgöra vad som är kvalitét. I artikeln står det att det alltid finns ytterligare behandlingar att ta till vid psykiska sjukdomar, men det är ett uselt argument. Den sjuke kan ha använt antidepressiva i en herrans massa år utan att hitta den medicin som fungerar eller provat x antal terapiformer utan önskat resultat och till och med el-behandling, men känner ändå inte att livet är värt att leva. Det är väl helt individuellt när man har nått gränsen för vad man orkar med?

Du kanske ställer dig frågan varför man inte bara tar livet av sig utan hjälp utifrån om nu livet är så outhärdligt? Jag svarar att man vill vara 100%-igt säker på att lyckas och så ännu mer om man redan har begått självmordsförsök som man har överlevt med allt vad det innebär. Med en läkare som hjälper till, som har tillgång till droger och rätt dosering, så ökar möjligheterna till att det blir smärtfritt och med en viss värdighet.

För flera år sedan läste jag "En sorts kärlek" som handlar om att man utnyttjar möjligheten till dödshjälp i hemmet eftersom frun har cancer. Jag har funderat mycket kring dödshjälp sedan dess och jag önskar att den valmöjligheten fanns i Sverige.