Pär och jag såg "Candida"  (betoning på det första a:et) på Klarascenen idag och det gav mersmak. Jag har inte varit på teater på 21 år, som jag kan minnas och det är en upplevelse som jag inte vill vara utan i 21 år till. "Candida" är en lättsam pjäs som kändes bra som nypremiär för min svältfödda kulturella del, litet av mjukstart. Jag har blivit förstörd av att se film hemma och speciellt sedan vi köpte den stoooooora platt-tv:n för då kommer allt så himla nära och när jag ser teater i direktsändning, så får jag hela tiden påminna mig om att skådespelarna faktiskt står där framme just då. Jag skulle egentligen behöva gå fram och klappa lite på dem. Jag gillar Peter Andersson - vilken bra röst han har. Ingvar Hirdwall är en levande legend. Shima Niavarani var helt ny för mig och som Prosperine var hon min favorit. Michael Jonsson, även han en ny bekantskap, som den känslige poeten var riktigt bra.

Hur kom det sig att det blev teater efter 21 år? I början av december fanns Stadsteaterns reklam som en bilaga till DN och jag började bläddra i den och sedan frågade jag om Pär hade lust att gå på teater och det hade han, så vi gick in på deras hemsida och bokade biljetter. Häpp! Vi valde mellan "Candida" och "Galileis liv" och nu när vi fick mersmak, så ska vi ordna biljetter igen. Just Stadsteatern ligger så himla bra till vid Sergels torg när det gäller parkering och SL och restauranger. Vi hade bokat bord på Jensens vid Sergels torg och jag tycker att den har varit den mysigaste Jensens hittills eftersom det inte drog kallt någonstans ifrån och eftersom ljudnivån var så'n att vi kunde prata utan problem. Oxfilén och choklasmoussen var så där vansinnigt goda som de brukar vara när jag inte har ätit dem på ett tag, men servicen....... Trots att vi hade bokat bord, så fick vi vänta i 10 minuter och när vi hade ätit huvudrätten, så var det, i vanlig ordning, löjligt svårt att få kontakt med någon personal. Toaletten var ofräsch. Jag känner mig leds på hela grejen med att äta ute, så nästa gång vi ska på teater, så vill jag äta hemma innan vi åker.

Nu känner jag att jag behöver ladda batterierna efter allt sällskap och alla intryck (ETK).