Förbud mot reklam för bröstmjölksersättning. Några argument för att amma är att det ger bra näring och förhindrar plötslig spädbarnsdöd (vilket jag tycker är ett märkligt argument eftersom man faktiskt inte har en aning om vad som orsakar det). Ett annat argument, som inte finns med i artikeln är anknytningen till barnet. Det går oxå att skuldbelägga mamman genom att antyda att hon inte är en bra mamma om hon väljer nappflaska och det fungerar allra bäst på första-gångs-mammor.

Förlossningsdepression har tills nyligen varit ett tabu-belagt ämne som jag har egna erfarenheter av, men jag har aldrig träffat någon eller läst om någon som inte har tyckt om att amma. Att amningen inte fungerar av olika skäl är en sak, men att inte tycka om att amma är något helt annat. Jag gjorde inte det. Jag avskydde att vara gravid och jag tyckte definitivt inte om att amma. Det fungerade inget vidare heller för det fanns inte tillräckligt för att Elin skulle bli riktigt mätt vilket ledde till att jag fick amma henne 1 gång i timmen 24/7. Det var när vi var på en av efterkontrollerna hos barnmorskan och hon såg i vilket uselt skick jag var som hon insisterade på att vi skulle gå över till ersättning, att vi skulle köpa det på vägen hem. Då var Elin 1 månad. Det dröjde inte länge innan lugnet sänkte sig tack vare att Elin blev mätt och jag fick vara ifred då och då och grädden på moset för hela familjen blev att Pär fick möjlighet att knyta an till Elin på ett sätt som pappor vanligtvis missar just för att amningen tar mycket tid. Alla 3 vann på att gå över till nappflaska. Elin fick det nödvändiga skyddet under den första månaden och hon har inte varit sjukare än andra barn och hon har en fantastisk kontakt med sin pappa.

Det här med att man är en dålig mamma om man väljer nappflaskan. När man får barn, så har man de för resten av sitt liv. Amningen utgör en period på kanske 1 år och det har mer betydelse för ditt barn vad du gör med de resterande åren. Det går att knyta an till sitt barn på andra sätt än att amma.

Jag gjorde det! Jag tog mig upp ur sängen och ut med stavarna medan det var som ljusast! Och jag fick med mig gubben oxå, men han var stavlös. 85 minuter tog det och nog blev jag trötter alltid, men inte lika sparrisarmad som förra gången. Ålrajt!