Alla inlägg under november 2013

Av Ewa - 7 november 2013 17:18

Huddinge sjukhus är ett gräsligt fult betongmonster som bara växer. Numera hör sjukhuset ihop med Karolinska institutet och är sedan några år tillbaka även Södertörns Högskola. I slutet av 1980-talet och de första åren av 1990, så var jag på sjukhuset varje vecka när jag gick i terapi. Elin föddes där 1993 och så var vi på akuten vid ett tillfälle när Elin hade en otäck halsfluss, men sedan dess har jag bara passerat med pendeltåget och jädrar vad man hinner bygga till och bygga om på drygt 15 år! Flera bibliotek, kaféer, restauranger och studentbostäder förutom själva högskolan och där var en enorm utgrävning där jag såg betongväggar och armeringsjärn som visade på att det inte hade byggts färdigt på långa vägar.


Eftersom jag visste att det tar 3 evigheter att gå från pendeltåget till själva sjukhusentrén och eftersom jag även visste vilkne labyrint det är inuti, så var jag ute i god tid och det vet ju varenda människa att det är så'na gånger som det visar sig vara plättlätt att hitta och idag var inget undantag. När jag kom fram till ögonmottagningen, så var det 30 minuter kvar till min bokade tid. En bokad tid som, när jag läste noggrannare, var "ungefäääääärlig". En psykosomatisk träsmak i rumpan infann sig när jag insåg det, som ett rent kroppsligt minne av den 4 timmar långa väntan i måndax.


När jag blev inkallad, så hade det dragit 20 minuter över den ungefärliga tiden och jag fick träffa en optiker som kollade trycket i bägge ögonen och det var bra och sedan kollade hon min syn (med glasögonen på) som det inte heller var några större fel på bortsett från suddigheten på vänster öga. Precis samma moment som gjordes av en sköterska på akuten i måndax. Sedan fick jag vänta igen i 20 minuter(jag fick nästan panik under tiden - jag var så jävla leds på att vänta!) innan jag fick komma in till läkaren som, även han, gick igenom samma procedur som läkaren i måndax (minus ögondroppar och en tredje sväng i väntrummet). Medan han kikade in i ett öga i taget, så ombads jag titta rakt fram, uppåt, nedåt, åt höger och åt vänster, snett upp åt höger, snett ned åt höger, snett upp åt vänster och snett ned åt vänster. Rena ögongympan. Han kunde se spår av en "rejäl inflammation", men det var inte alls lika illa som i måndax, så salvan som jag tar till natten behöver jag inte längre och 3-gånger-om-dagen-droppen blev utbytt medan jag ska fortsätta med 1-gång-i-timmen droppen åtminstone tills jag ska tillbaka till honom den 20:e. Keep on dropping!


Uäää, vad jag är trött!


  

Av Ewa - 6 november 2013 21:56

Elin och jag såg "Dumma mig 2" idag och vad den var bra!! Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast. Det är inte ofta som en uppföljare är precis lika bra som den första, men de har lyckats med den här. Inga trista upprepningar som mjölkas i brist på nya idéer. Minionerna är fortfarande bland det fränaste som gjorts på film och jag älskar dem! Om du gillade ettan, så behöver du inte oroa dig för att bli besviken på tvåan.

Den svenska tv-serien "Äkta människor" fick Prix Italia-priset för bästa serie i september och den finns att se på svt.play Jag såg den inte när den hade premiär i början av 2012 även om jag var smått nyfiken, men jag blev mer nyfiken i och med att den prisades och den är riktigt, riktigt bra! Trovärdig halv-science-fiction vill jag kalla den. Otroligt snyggt gjord. 


Jag har skrivit om den tidigare, "Akuten" som oxå finns på svt.play, men den förtjänar att omnämnas flera gånger för det är en dokumentär av mycket hög kvalitét. Det är så här vården ska vara och bedrivas och om jag kunde välja vilken akut jag vill hamna på, så är det King's College Hospital i London.


3 helt olika, men lika sevärda!


  





Av Ewa - 5 november 2013 22:30

......när jag måste droppa ögat en gång i timmen. "Då var det dax igen..." eller "Vad - har det gått en timme igen!" eller "Jag droppade ju för typ 3 minuter sen!". Tre gånger om dagen ska dessutom den andra droppsorten pusslas in, men det går och det viktigaste är ju att det fungerar och det är just vad det gör. Jag har snart 2 ögonvitor igen i stället för 1 ögonvita och 1 ögonröda. Jag har varit smärtfri och har inte behövt någon Ipren eller Alvedon och när jag öppnade ögat i morse, så spände jag mig lite utifall att, men nada. Ögat har inte runnit det minsta. Det gör inte ont när ljus träffar ögat. Synen är fortfarande något suddig, men det känns som en baggis just nu.


För 2 månader sedan hade Selma ett, som Elin döpte det till, "food stop" när hon lyckades skrämma upp oss allihop för att sedan bara bli sig själv igen. Idag har hon gjort likadant, men med den skillnaden att hon inte blev sig själv igen, så Elin var hos veterinären på en akuttid nu på kvällen. Selma hade gaser i magen och har fått 3 olika medikamenter som ska lindra besvären. Det som är jobbigt och läskigt med gnagare är att eftersom deras ämnesomsättning är väldigt snabb, så blir de väldigt snabbt dåliga när de inte äter mer eller mindre hela tiden och Selma hade inte ätit eller druckit sedan tidigt i morse. Hennes kost kommer att stramas åt genom att minska mängden pellets och slopa banan och vindruvor helt (som hon sällan får, men som hon aldrig ska äta pga sockerhalten) och även minska på knäckebrödet. Det är hö och pellets som gäller och lite bladgrönsaker som t.ex persilja. Idag upptäckte jag hur illa det luktar när en kanin fiser....... Jeeez!


Undrar om jag närmar mig klimakteriet? Jag såg i almanackan att mensen hoppade över oktober helt och hållet och det har den aldrig någonsin gjort utom när jag var gravid. Den kom idag, men känns inte som vanligt. Kroppen har i och för sig haft det stressigt med stukade kroppsdelar och inflammerade ögon och ångestgrupper och fan och hans moster, så i vanlig ordning är det svårt att peka ut en huvudorsak.


Pär och Robin har en egenhet som kan göra mig skogstokig. De kan anmärka på att jag respektive Elin inte har idealiska matvanor, men när vi kontrar med att de heller inte är några hälsofreaks, så kan de alltid försvara sina snedsteg med att det var ett speciellt tillfälle eller att de sällan gör så eller blablabla. Förmodligen är det här känsligare för mig än för Elin eftersom jag lider av min övervikt, men jag känner att jag vill försvara henne i lika hög grad som jag försvarar mig själv, så om Robin inte passar sig så tar jag pallen i badrummet, kliver upp på den (han är lång) och ger honom en smäll på nosen!


  



Av Ewa - 4 november 2013 20:01

Vaknade klockan 5.

ONT.

En värkkombo (Ipren plus Alvedon), droppar och mer sömn.

Vaknade vid 8 och ställde mig i telefonkön hos VC som skulle ringa inom en halv timme.

Slumrade och väcktes av telefonen 22 över 8.

Akut läkartid kvart över 9.

Jag slängde i mig lite youghurt och gick till VC.

Läkaren kunde inte göra något utan sa att jag skulle åka till S:t Eriks ögonakut.

Hem igen och medan jag väntade på att Pär skulle komma hem för att köra mig till akuten, så duschade jag och åt lite mer.

En värkkombo klockan 11.

Vi tillbringade 4 timmar på akuten.

Det var jobbigt och trååååkigt, men det var inte i onödan.

Jag har regnbågshinneinflammation och då räcker det inte med antibiotikadroppar.

Jag har Droppe 1 som ska tas 1 gång i timmen när jag är vaken.

Jag har Droppe 2 som ska tas morgon, middag och kväll.

Jag har Salva som ska strykas på till natten.

På torsdag ska jag på kontroll på ögonakutens filial på Huddinge sjukhus.

Det som gör att ögat värker är en sammanväxning av irisen och pupillen, till följd av inflammationen, vilket gör att pupillen blir oelastisk och då blir ögat ljuskänsligt. Dropparna och salvan ska förhindra sammanväxningen. Visserligen var jag hos DSK:n i första hand för allergitestet, men om hon haft mindre bråttom och inte bara konstaterat att ett rött öga är ett inflammerat öga, så hade hon skickat mig vidare till en läkare som ju hade skickat mig vidare till S.t Eriks, men jag hade kanske blivit besparad lidande och knaprande av värktabletter. Nåväl, nu har jag fått rejäla doningar och ögat gör mindre ont, synen är inte lika dimmig och den sjukligt röda färgen är på väg att gå mot rosa. Hoppet har återvänt!


  



Av Ewa - 2 november 2013 20:19

.....att ögats slemhinnor gör att det inte reagerar lika snabbt som den övriga kroppen när man sätter in antibiotika och att jag efter att ha droppat i endast 3 dygn får ha lite mer tålamod när det gäller inflammationen, men om jag inte har upplever någon förändring alls till på måndag, så ska jag ringa vc igen. Det här fick jag veta när jag ringde 1177 i förmiddax.


Ögat ger mig nu samma sorts panik som jag fick i somras när jag hade så ont i nacken att jag inte kunde vrida huvudet eller som den stukade foten och handen har gett mig de senaste veckorna. Jag orkar inte inte mycket mer! Att Pär har varit sjuk hela veckan har inte minskat stressen på minsta vis (idag är den första dagen som han har varit uppe mer än han har legat i sängen). De senaste morgnarna har jag vaknat och haft så ont i ögat och huvuvdet att jag har mått illa och jag har inte kunnat öppna ögat utan smärta, så nu har jag vant mig vid att ta några värktabletter och lägga mig igen för att stiga upp några timmar senare och visserligen vara smärtfri, men med ett öga som fortfarande är svullet och rinner och som inte fungerar på flera timmar.


Idag har jag varit så satans trött att jag har sovit länge och sedan i soffan lite då och då. Oxascand-ångest. Irritation ā la PMS som dessutom är föresenad och jag vill helst bara gapa och skrika och slänga saker. Pär går omkring och är upprörd, nästan chockad över att ha varit sjuk 6 dagar på en månad för det har han aldrig varit nå'n gång tidigare. Jag sa faktiskt att han skulle lägga av för att behöva lyssna på så'na fisproblem när man själv är permanent sjuk och är glad om man är frisk 6 dagar i månaden........ Ett slag i ansiktet.


  


Den här bilden finns även med "Fuck people!" tvärs över, men även om det är så det känns, så föredrar jag den svenska versionen "Fy f-n för människor!!".

 

Av Ewa - 1 november 2013 20:51

Månadsvägningen innebar en minskning med 3 hg till 104,1 kg. En minskning som är försumbar när man har prestationsångest, men en minskning som är EN MINSKNING när man som jag helt enkelt försöker komma på hur man kan äta vad man vill samtidigt som man tränar och ändå gå ned i vikt. Den senaste månaden har jag ju faktiskt mest suttit halva tiden med foten i högläge, men ändå inte gått upp i vikt och det är en seger bara det.


Foten är fortfarande inte helt bra, jag fick ont efter en sväng till Konsum, men hälen anmälde sin återkomst genom att ta tillbaka platsen som huvudsakliga smärtpunkt i fotområdet. Nu får jag börja använda tofflor inomhus igen när foten inte längre är tjock och oformlig som en stubbe.


Medan jag stod med händerna nedkörda i hösäcken för att ge marsvinen nå't att tugga på inatt, så hörde hjärnan av sig genom att signalera ett ord: ti-mo-tej. I onsdags fick jag veta att jag är allergisk mot timotej och det finns timotej i så gott som varje hösort som vi köper till småbusarna och Selma, så då är det väl inte så jäkla konstigt om jag faktiskt har allergiska besvär även under vinterhalvåret. Lightbulb! Jag tog en allergitablett nu på kvällen och jag hoppas och ber att den kan lindra även ögoninflammationen.


  

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards