Gummibandpass idag och nu är det tredje gången i rad som jag har haft en nära-döden-upplevelse under uppvärmningen. Det är möjligt att kroppen försöker tala om att den inte är redo för den sortens aktiviteter, men jag tänker inte lyssna. Den här kroppen har vilat färdigt vare sig foten är återställd eller inte! Jag kommer nog att vingla bort från gravens rand snart. Förutom den tunga uppvärmningen, så kändes det bra. Handen kändes inte av lika mycket, men jag fick ont i foten. Riktigt ont. Efter duschen smorde jag med Voltaren, satte på ankelstödet och slängde upp foten i högläge och det kändes skönt, men den protesterar, så fort jag stöder på den. Dumma fot!

......för den här veckan är avklarat. Check! Nu har jag endast LG kvar på min besökslista vilket känns som en lättnad. Husläkare EW bekräftade det jag trodde angående foten och handen: det handlar om en rejäl stukning och då kan det ta upp till 2 eller till och med 3 månader innan foten är helt återställd. Samma sak med handen även om jag inte har lika mycket besvär av den. Hon tipsade om ankelstöd, så efter besöket gick jag till Apoteket och införskaffade en variant av nämnda ankelstöd och även Voltaren salva.

EW ska sluta på vårdcentralen efter 10 år. Hon ska börja på Sophiahemmet i stället och eftersom hon bor inne i Stockholm (vilket jag inte visste), så kommer hon att kunna promenera dit på 10 minuter i stället för att tillbringa 2 timmar varje dag med det opålitliga SL. Jag förstår henne fullkomligt även om det inte är den enda anledningen. Även om hon har varit min husläkare nästan lika länge som hon har arbetat på vc:n, så har jag inte varit på så himla många besök och det har mest handlat om att hålla koll på värdena, men hon hjälpte mig mycket med alla läkarintyg som behövdes när jag tjafsade med FK. Personkemin stämde från första besöket och det är guld värt. Det känns inte som något hårt slag att hon försvinner. Jag klarar mig.

Jag fick stiga upp klockan 6 idag och då var det mörkt ute. Uäää! Jag gick hemifrån klockan 7 och då syntes en svag ljusning. Jag hade bokad tid hos ögonläkaren klockan 8 och den var inte ungefäääärlig och jag var hans första patient för dagen, men jag fick lik förbannat inte komma in förrän förrän 20 i 9. Visserligen fick jag träffa en sköterska som föreberedde undersökningen och hon droppade i pupillförstorare i det friska ögat som skulle verka i 15 minuter, men jag fick vänta ytterligare 25 minuter. Vad är det som tar så'n tid?? De har så  ****** obekväma sittplatser i väntrummen. Nåväl, när jag väl fick komma in och läkaren hade uppmanat mig att genomföra samma ögongympa som förra gången, så konstaterades det att det går åt rätt håll, ögat läker som det ska. Jag kunde sluta med de pupillförstorande dropparna direkt och för de andra dropparna har jag fått ett nedtrappningsschema och från och med idag ändrades droppandet till 6 gånger/dag (halleluja!) resten av veckan och sedan 4 ggr/dag, 2 ggr/dag och den 7 december tar jag den allra sista ögondroppen. Den 18 december ska jag på en sista kontroll efter att ha varit utan droppar i 11 dagar.

Jag har lyckats få den här onsdagen att kännas som torsdag. Jag städade hos småbusarna på eftermiddagen för att slippa ha det framför mig imorgon på förmiddagen när jag ska till husläkaren med foten på eftermiddagen, så imorgon får jag sovis. Det var en himla bra idé, tycker jag.

PS. Jorgubbsteet som jag köpte i måndax är väldigt gott. Fantastisk eftersmak av riktiga jordgubbar.

......med LG och det var inte alls jobbigt som det var förra veckan av den anledningen att jag har kunnat promenera och träna med gummibandet, så rastlösheten och lättretligheten är borta och med dem även nedstämdheten. Det är det som jag skulle kalla lyckopiller.

Vi pratade om min känslomässiga avtrubbning och vad den innebär. Ibland kan jag känna mig som Dexter som har berövats möjligheten till ett känsloliv och i stället har lärt sig hur han borde uppföra sig och reagera. Hur är det att vara gift med en avtrubbad människa? På LG:s fråga om vad det är jag tycker är bra med Pär, så kunde jag räkna upp flera egenskaper, men när han frågade vad jag tror att Pär tycker är bra med mig, så blev det 2 halvhjärtade egenskaper: han tycker nog att jag är rolig och hyfsat intelligent. Jag klarade inte av att säga något positivt om mig själv eftersom jag allt oftare undrar varför Pär vill fortsätta att vara gift med mig. Det här hänger över mig hela tiden och gör att jag pressar mig själv till känslomässiga prestationer. I "Six feet under" finns Billy som är bipolär och medicinerar för det, men periodvis slutar han ta medicinerna av just den anledningen att han vill få kontakt med sina känslor och det kan jag känna igen mig, men jag tycker inte att det vore värt att sluta med medicinerna eftersom ångesten är en av alla känslor som kommer tillbaka och den har en tendens att dominera. Jag skrev ett långt inlägg om det här för 3 år sedan.

Jag har hittat en bok som jag vill ha: "Drunkna inte i dina känslor". Highly Sensitive Persons (HSP) och det anser jag att jag är. "Det är en bok för dig som ibland önskar att du vore mer hårdhudad, mer okänslig. Det är en bok för dig som får höra "Känn inte efter så mycket" och "Du inbillar dig!" Det är en bok om hur man utnyttjar sin lysande känslobegåvning och inte drunknar i den.  

Jag har vant mig vid att se tiggare i Stockholm, men har kunnat hålla fenomenet ifrån mig eftersom jag inte är ute i världen så ofta, men nu har tiggarena kommit till mitt Rönninge och då blir det svårt att hålla avståndet. De senaste veckorna har en tiggare suttit i gången till stationen, från morgon till kväll. Jag ser honom ibland flera gånger om dagen och jag mår dåligt av det. Det blir för mycket verklighet för nära inpå. Jag klarar inte av det rent känslomässigt. Just idag såg jag dessutom en tiggare vid bussarna i Södertälje och det var en som gick omkring på tåget (vilket är förbjudet). När de är på tåget och jag inte har någonstans att ta vägen, när de tränger mig, så blir det snäppet värre. Visserligen passerar de bara, ber om pengar en gång och går sedan vidare, men ändå.....

Känsliga personer varnas för något äckliga bilder.

När regnbågshinneinflammationen var som värst, så var mitt öga rött och nu vill jag visa hur rött det var. Bilden finns hos Wikipedia.

Nu när inflammationen är på tillbakagång och jag är smärtfri, så har jag svårt att fatta hur jag över huvud taget kunde öppna ögat! Faktum är att den dag jag var på akuten, så var ögat rödare än på bilden.

Så här ser mina pupiller ut i dagsläget (den ena är kraftigt förstorad).

"Man ger pupillvidgande medel dels för att förhindra sammanväxningar mellan iris och linsen, och dels för att hålla iris orörlig, vilket påskyndar läkningen och även är smärtstillande."  Därför är synen på vänster öga fortfarande något suddig.

Den nionde och sista stötvågsbehandlingen var den lindrigaste av alla trots att JS ökade intensiteten till 16 (av 20). Vid varje behandling har han flyttat stötvågsmojen över hälen, en yttepytte bit i taget och jag har fått tala om, i procent, hur mycket det har känts. När det har gjort som absolut ondast, på gränsen till outhärdligt, så har det varit uppe i 85%. Det har oftast rört sig runt 50%, men idag gick det ned till 20-25% och på någon enstaka punkt kändes ingenting. Nu får hälen vila i 8 veckor. Naturligtvis kan jag räkna med att hälsporren känns av om jag anstränger mig, men den smärta som infann sig varje morgon i flera månaders tid har försvunnit och det är om just den smärtan återkommer som det kan behövas fler stötvågsbehandlingar och då får jag kontakta honom igen.

När jag fixade tid hos sjukgymnasten i Salem för, i första hand hälsporren, men även för ryggen, så var det en punkt i Åtgärdsprogrammet för 2013. I och med dagens behandling så kan jag bocka av även den. Check!

För första gången sedan jag skaffade hälkuddarna, så sprang jag ifrån dem när jag skulle till Fysioterapiteamet! Skorna kändes stora och det var hårt och stumt under hälarna. Jag har haft grymt ont i foten (stukningen) resten av dagen, så pass ont att jag tog en värkkombo och jag undrar hur mycket de missade hälkuddarna har med saken att göra.

Det finns arbetsplatser, offentliga, där jag kan känna att de anställda trivs och tycker om sitt arbete. Vår Konsum är ett så'nt ställe och jag är övertygad om att det har mycket att göra med butikschefen Ulle för hon är ett unikum. Fysioterapiteamet är ett annat ställe med trivsamma vibbar och jag har nog känt det när jag har handlat på Kaffestugan oxå. Däremot har jag nog aldrig upplevt trivsamma vibbar på ställen som Åhléns eller H&M och definitivt inte hos NK. Kanske blir vibbarna tydligare på små ställen.

Jag shoppade lite på vägen tillbaka till tåget. Te från Tehuset (Earl Grey Blå Blom och jordgubbste). Jag är feg när det gäller att prova nya tesorter och jag håller mig gärna till Earl Greys olika varianter och jag är inte något fan av fruktteer som jag mest tycker luktar parfym och konstgjorda aromer, men idag kände jag mig modig och styrkt av att hälsporren har fått däng, så jag köpte 2 hg jordgubbste som doftar jordgubbe och inte syntet. På Apoteket som ligger vägg i vägg köpte jag hudlotion, HTH ("Hjälper Torr Hud") som är en klassiker. Jag pratade med en anställd (som var förkyld och snorade, stackarn!) och frågade om Essex lotionen och hon sa att den ska komma tillbaka, men inte förrän vid årsskiftet. Fast årsskiftet är bara några veckor bort och om tiden fortsätter att gå lika fort som den har gjort hittills, så...... Jag är i alla fall inte ensam om att fråga efter Essex. De senaste dagarna har det kliat lite här och lite där över hela kroppen och av någon märklig anledning mest i handflatorna och på handlederna, men nu har jag smort in med HTH några gånger och det har lugnat sig. Det är nästan så att jag hörde ett "slurp" och ett "aah!" från huden. Jag vet inte när jag kommer in till Stockholm igen och det var därför jag passade på att köpa te, men jag har även hamstrat Viva Lakrits för i de områden jag rör mig till vardags, så finns inte ett enda ställe som säljer den. Skandalöst!

Jag satte mig med "Sluta grubbla, börja leva" för att läsa kapitel 3 som handlar om hur vi försvårar för oss själva när det gäller att sluta med undvikande strategier. Jag stötte på patrull på en gång i och med att jag inte kände igen mig på något sätt, ingen aha-upplevelse, bara att den problematiken inte gäller mig. Lever jag i förnekelse eller är min känsla av överanalyserande rappakalja riktig? Jag tror inte längre att jag kan förklara det hela med att det inte är rätt för mig just nu.

Min sladdrige, gröne vän. Alltid redo, alltid med stuns i. En vän som är genuint mån om min hälsa och som aldrig kommer med spydiga kommentarer eller negativiteter. Vi har roligt ihop även om det just idag var väldigt tungt och trögt med ännu en nära-döden-upplevelse när jag värmde upp. Usel koncentration och trots att foten inte sa ett pip under tiden, så blev jag trött i den och har haft ont resten av da'n. Nu kan det inte bli annat än bättre med 2 tunga pass efter varandra.

Porträtt av min vän.

Hur länge kan en produkt vara "tillfälligt slut"? Essex lotion från Apoteket har varit "tillfälligt slut" i flera månader nu både i butik och på nätet. Världens bästa hudlotion! Det har börjat klia i huden av både abstinens och av ren torka som ingen annan lotion kan tillfredsställa.

PS. Jag börjar tröttna på ögondroppandet.