Direktlänk till inlägg 23 oktober 2013

Första kapitlet

Av Ewa - 23 oktober 2013 21:45

Jag har sovit riktigt bra i natt och hade larmet på 9, men jag ställde om det till 10 och somnade om och när den blev 10, så steg jag inte upp då heller. Det tog emot. Jag ville inte. Jag var trött och ville sova mer och jag hade ingen som helst lust att åka till ångestgruppen klockan 16. Det handlade inte om nervositet. Kanske mer en tvekan om jag tror på ACT.


Jag tog mig dit i alla fall, men är fortfarande inte övertygad. Vi är 7 deltagare, endast en man. Det är LG och BL som håller i det hela. Vi ska läsa in ett kapitel och göra övningarna inför varje tillfälle. De första 45 minuterna gick vi igenom det första kapitlet med tillhörande övning, sedan 10 minuters rast och så 35 minuter till då vi skummade nästa kapitel och tillhörande övningar. Bokens övningar är inte helt lätta, så det är nog en bra idé att gå igenom de först.


Det är ingen terapigrupp i den bemärkelsen att vi ska öppna oss och erkänna alla våra krämpor och konstiga tankar och gråta ut (det roar jag mig med under mina samtal med LG   ), men om ingen har lust att dela med sig, så blir det trögt, då uppstår inga diskussioner.


Första kapitlet: Varför lider vi?


Författarna ber mig om 3 saker: uthållighet, uppriktighet samt att jag har ambitionen att boken/kursen ska göra skillnad på mitt liv. Jag bör svara ja på följande fråga: Om jag märker att de nya metoder som jag lär mig verkligen fungerar och har möjlighet att förändra mitt liv till det bättre, är jag då beredd att verkligen satsa på en sådan förändring? Om jag svarar nej, så bör jag fråga mig själv hur djupt oviljan att förändras sitter och om det motståndet verkligen ligger i mitt intresse. Faktum är att det inte är första gången jag har frågat mig själv hur mitt liv skulle vara om jag var fullt frisk och om jag verkligen, helt ärligt skulle vilja att det blev så. Sjukdomen har blivit en del av mig och min identitet och allt jag gör eller väljer att inte göra utgår från det. Sjukdomen är på sitt sätt ett skydd mot för höga krav och förväntningar från omgivningen (de krav och förväntningar som jag själv har finns inget skydd mot, men det kanske ACT kan hjälpa mig med). Skulle jag vara villig att ändra på det, lära mig ett helt nytt förhållningssätt? Jag svarar inte tveklöst ja och det var de här funderingarna som låg bakom olusten i morse.


I den första övningen fick jag göra en lista över problem som tynger mig, bara skriva ned dem så som de dyker upp i tankarna.

* Övervikt.

* Känslomässig avtrubbning.

* Ointresse för mat.

* Ingen ork.

* Begränsar mig själv.


Nästa steg var att rangordna listan, det jobbigaste överst.

1. Övervikt.

2. Ingen ork.

3. Ointresse för mat.

4. Känslomässig avtrubbning.

5. Begränsar mig själv.


Efter det drog jag pilar mellan de olika punkterna som har en koppling till varandra. Ett tecken på att de hänger ihop är att om jag förändrar det ena, så förändras även det andra. Ju fler pilar ett problem får desto högre upp på listan hamnar det och det var här det blev intressant för när jag hade dragit pilarna, så var det nummer 5 som hade flest; det problem som jag upplevde som minst jobbigt visade sig vara det problem som är mest övergripande. Häng med nu! Eftersom jag vantrivs så med min övervikt, så isolerar jag mig själv/begränsar mig själv. Eftersom jag lätt blir övertrött, så undviker jag att krävande aktiviteter - jag begränsar mig själv. Min övervikt gör att jag undviker att utsätta mig för offentliga situationer som innefattar mat och där kommer även mitt ointresse för mat in i bilden som leder till att jag begränsar mig själv. Om jag hade valt "ingen livslust" som nummer 1, så hade det oxå visat sig leda till begränsningar. Om jag hade haft med det faktum att ofta "känner mig underlägsen" andra, så hade det oxå fått en pil till begränsningar. Sug på den! Jag känner mig överlistad av mig själv......


Listan över problem som tynger mig är inte skriven i sten, jag kan ändra den när jag vill genom att lägga till ett problem eller ändra rangordningen, men det är en lista över mitt personliga lidande och det är det här som är den röda tråden i boken.


  



 
 
Gröngöling

Gröngöling

24 oktober 2013 15:15

Det låter så spännande med kopplingarna mellan de olika problemen som du gjorde. Att det mesta hade med att "begränsa sig" att göra, och att det inte var det som du hade väntat dig. Ibland är något mycket viktigt i "skuggan" så man inte ser det.
Det är något med resonemanget som jag inte tycker stämmer, att man ska välja att bli frisk. Man kan ju inte bara ta farväl av sjukdomen när den är en så stor del av en själv och när den hjälper en att inte överanstränga sig, som du skriver. Så är det för mig också. Man ska väl inte behöva göra det valet. Man vill ha med hela sig. Kanske det är lättare att se det som att man kan förändra små bitar av sig själv, inte ta farväl av dem. Att säga farväl tycker jag låter jobbigare, och lite sjukt också för man är ju hela sig själv, hela tiden. Du skrev ju "förändra" men när du resonerar om det så låter det som om du måste ta farväl och det tror jag inte att du måste.
Men ändå låter metoden med din lista bra. Hoppas den ger dig något. Accepterande verkar jätteviktigt, a och o. Nä, nu ska jag sluta flumma.
Kram kompis <3

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

24 oktober 2013 21:16

Det är en del som är motsägelsefullt, det håller jag med om och jag har inte kunnat ta det till mig än.

I inledningen skriver de att man måste komma ifrån den här "fixarmentaliteten" som gör att man vill åtgärda ett problem för att sedan kunna glömma det och det går ju inte med psykiskt lidande. ACT går ut på att lära sig leva ett bra liv TROTS lidande, lidandet kan minskas och man kan ha det bra även om man inte blir helt frisk och frågan kvarstår: är jag beredd på förändring?

Kram tebax!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ewa - 25 december 2014 22:37

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

Av Ewa - 24 december 2014 20:24

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Av Ewa - 24 december 2014 15:53

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

Av Ewa - 23 december 2014 16:14


...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Av Ewa - 22 december 2014 22:09

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Oktober 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards