Jag var hos sjukgymnast J (inte samma J som för 2 månader sedan) hos Fysioterapiteamet för den tredje stötvågsbehandlingen. Jag tog för givet att jag fanns i deras system eftersom jag varit där tidigare, så jag blev lite förvånad när jag ombads fylla i 4 sidor med allmänna personuppgifter och om var jag hade ont och mediciner och sjukdomar och motionsvanor. Jag har för mig att jag förhördes muntligt om detta i somras, men enligt den nya J, så har de "olika system" eller hur han uttryckte det och jag fick rapa upp allt en gång till. Skutt samma för han gjorde en ordentlig översyn innan han konstaterade att vi kan fortsätta med stötvågorna. Det gjorde inte lika ont trots att han, vad jag förstod, ökade styrkan i stötvågen, men visst kändes det. Direkt efteråt hade jag inte ont alls i hälen, men framåt eftermiddagen fick jag det och det är ingen fara på taket för det är en reaktion på behandlingen och betyder att läkningen har dragit igång än en gång. Nästa besök blir om 1,5 vecka.

Pär är satt på blodtrycksövervakning och ska ha en manschett på armen i ett dygn som kollar trycket 4 gånger i timmen på dagtid och 2 gånger i timmen på natten. Den brummar en del när den drar igång och när vi åt middag och det var dax att kolla trycket och den började brumma, så sa Elin att han kunde ta på sig något gul-och-svartrandigt och ett par rullskridskor för att sedan susa fram och tillbaka i korridoren på sitt arbete. "Ta en kudde under tröjan" sa jag " så att du får den rätta rondören!" och sedan skrattade Elin och jag så tårarna rann och jag kunde se det sååååå tydligt framför mig. Pär såg förolämpad ut och sa att det inte var bra för hans blodtryck.

Jag gick till tebutiken efter sjukgymnasten och köpte Russian Earl Grey och medan teet förpackades, så såg jag mig omkring och fick syn på riktigt snygga kaffeburkar och Pär behövde faktiskt en ny kaffeburk. Han har en härjad sak i lila och gult från Löfbergs lila från tidigt 90-tal eller ännu äldre och för ett par veckor sedan sprack det gula locket och det åtgärdade han med silvertejp à la MacGyver. Inte snyggt. Jag köpte en svart-vit-rutig med kaffebönor på (jag fotade med mobilen, men mitt otekniska jag kan inte hitta bilderna, så att jag kan föra över de till bloggen) som han fick som oplanerad present på vår 21:a bröllopsdag idag. 21 år är det samma som nylon. Hm.