Det blev ett pass med det gröna gummibandet idag och det gick brrrrrrra och det var skönt och såååååå tufft! En av övningarna kallas för "Sittande rodd" och tränar baksidan av skuldrorna och den gillar jag.

I morgon är det vilodag vad gäller träning.

.......och samtidigt ger henne världens dåligaste samvete. När jag gav Selma lunchpelletsen igår, fredag, så visade hon inget som helst intresse. I vanliga fall rusar hon runt så mycket att det är svårt att ställa ned skålen. Hon satt inne i hörnet på hyllan i buren. Pling, hördes det från en varningsklocka. 2 timmar senare tittade jag in till henne och då låg hon visserligen bredvid skålen, men hon hade inte ätit en enda pellet och inget hö och vattnet var orört det med. Plingelingelingelingeling! Jag sms-ade Elin och hon bestämde sig för att komma hem direkt från Robin. När Pär släppte ut Selma i hopp om att pigga upp henne, så skuttade hon in under sängen direkt och blev kvar där. Hon ville inte ens ha knäckebröd.      Enligt den bok om kaniner som Elin har, så är matvägran allvarligt, riktigt allvarligt. Hon ringde till Roslagstull-vetten som sa att Selma måste in på en gång, men tyvärr skulle vi inte hinna dit innan de stängde. Hon ringde till Animalen i Södertälje som först sa samma sak och där vi heller inte skulle hinna i tid, men sedan fick hon prata med en veterinär som tyckte att Elin skulle stödmata Selma med Critical Care (som vi tursamt har liggande i frysen för såna här tillfällen) och om hon inte piggade på sig under kvällen, så skulle vi åka in med henne nästa morgon. I tron om att vi behövde åka till en veterinär, så hade jag en dust med nämnda kanin för att få in henne i transportburen medan Elin telefonerade och visserligen vägrade hon att äta, men hon var inte det minsta slö om man säger så. Vi satte helt sonika hela transportburen på köksbordet och jag lyfte av överdelen medan Elin höll fast Selma. Den första sprutan med lakritsluktande, mörkgrön sörja som vi försökte med bet Selma av och så var det inte mer med det. Det fungerade inte med en sked. Det gick betydligt bättre med en liten spruta som vi har till marsvinen och som rymmer endast 1 ml. Selma åt några "rör" och fick även vatten insprutat i munnen. Hon såg pigg och klarögd ut och älskade allt ståhej och uppmärksamhet. Elin satt kvar och gosade och pratade och någon timme senare, så var Selma sig själv igen och hon har mått prima idag. Jag är faktiskt tvärsäker på att Selma saknade sin matte och det väldigt mycket. Elin har sovit hos Robin i stort sett varje natt den senaste månaden och bara varit här och hälsat på och på något sätt måste Selma uppmärksamma henne på att hon inte gillar det för fem öre. Elin har åkt till Robin igen nu ikväll, men om vi vill ha hem henne igen, så vet vi ju hur vi ska göra.......