Det finns 2 sätt att vakna som jag avskyr med varje fiber i min lekamen och det är när jag har försovit mig och när jag väcks av att jag mår illa. Klockan 3 vaknade jag av en otrevlig känsla i magen. Jag låg kvar en stund i föhoppningen om jag hade fel, men till slut gick jag till städskåpet och tog fram en hink och sedan låste jag in mig i badrummet. Det var en delikatess som jag kräktes upp, torkat renkött som är bland det godaste jag vet, men som jag efter den gångna natten inte kommer att våga äta på länge. Jag fick 2 bitar av min svägerska som hon köpt i Grövelsjön som tack för kaninvakten och igår kväll skar jag upp en bit i skivor som jag knaprade på till kvällsteet. Skivorna blir varken stora eller tjocka och jag åt väl 7-8 stycken. Det var definitivt inte lika gott som det kött som min pappa brukade torka hängande på torkställningen ute på balkongen, men det smakade ju inte illa. 6 timmar senare talade magen om att det måste ha varit något fel på det. Både Pär och Elin åt av det, men jag åt mest. Det finns inget annat som kan ha orsakat illamåendet och jag har aldrig tidigare reagerat på det här viset. Vid 9-tiden kom det endast galla och den luktade så illa som galla brukar göra, men det fanns ett tydligt inslag av torkat renkött.

Vid 11-tiden tröttnade jag på att ligga bland de svettunknka sängkläderna i min svettunkna pyjamas, så jag steg upp, rev ur lakanen och slängde dem tillsammans med pyjamasen i tvättkorgen och så duschade jag. Jag tog bara de nödvändigaste medicinerna, Lyrica och Omeprazol och jag chansade på att ta dem med en slurk juice och magen tyckte det var ok vilket var det första tecknet på att jag inte var magsjuk utan endast matförgiftad. Till lunch åt jag bananaskivor i fruktyoughurt, 1 kokt ägg och 2 muggar te och så handlade Pär hem den klassiska kuren mot dålig mage: Coca-Cola, rumstempererad, helst avslagen. Nu känns magen som vanligt igen även om den är tom och jag är rätt spak, men jag mår inte illa och det är det enda som räknas!