Den  senaste veckan har jag varit hyfsat mycket ensam. Elin och Robin har hållit sig mycket för sig själva (läs: sovit till fram på eftermiddagen och suttit uppe till 3 på natten). Jag har umgåtts med fyrbeningar och de passar mig bättre vad tvåbeningarna gör. Så igår kom Pär hem vilket alltid innebär en omställning och jag behöver minst 1 dygn på mig för den, men jag fick inte det den här gången för på förmiddagen kom svägerskan med son för att hämta hem Sylvan (jag saknar den lilla sudden....) och Pär insisterade på fika, så de blev kvar någon timme. Elin och Robin åt middag med oss och Robin är pratglad vilket ledde till att middagen blev långdragen och jag började känna att det höll på att bli för mycket, jag orkade inte hänga med i samtalet och blev mer och mer irriterad (jävlamänniskatillåbabbla!!). Jag hade ingen matlust pga värmen och tackade därför nej till efterrätten och jag hade en jättedisk som väntade och som gjorde att jag hade svårt att koppla av. Nu sitter Pär, Elin och Robin på balkongen och pratar, pratar, pratar och jag sitter själv i köket (med fyrbeningarna). En social överdosering. För mycket för fort. Dessutom fick jag en ångestattack igår kväll som krävde Oxascand och tillsammans med blodförlust och Ipren pga mensen och min sömntablett, så sov jag som en död och har inte mått bra idag. Jag är ett bräckligt käril.